# ID: svediakorp-gov407446
# author: Lechner (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Först och främst vill jag rätta till uppgiften att utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden redan vid första behandlingen förkastade hela direktivet, dock utan att plenumet skulle ha följt detta.
Efter EG-domstolens avgörande godkände utskottet sedan än en gång detta yttrande, den här gången med stor majoritet.
Visserligen ändrades det rättsliga läget inte väsentligt genom domstolsbeslutet, men det vidareutvecklades; en del är nu tydligare, en del klarare.
Faktiskt har det egentligen ingenting med tobak att göra, utan EG-domstolens avgörande hade lika väl kunnat innebära ett reklamförbud mot alkohol som ett reklamförbud mot choklad, då socker som bekant också kan vara skadligt för hälsan.
Ur min synvinkel är det så att man borde skämmas över det ytliga sätt på vilket kommissionen och ministerrådet sedan dess befattat sig med detta domstolsbeslut i sina överläggningar.
Rättare sagt har man inte befattat sig med det över huvud taget, utan helt enkelt ignorerat det, liksom tidigare Byrne, ledamot av kommissionen.
Likaså skedde t.ex. i motiveringen av den gemensamma ståndpunkten, i vilken man inte heller fann det nödvändigt att åtminstone något anpassa och ändra betänkandena.
Ett hedervärt undantag utgör på sin höjd parlamentets rättstjänst.
Pga. tidsbrist kan jag tyvärr inte gå in på detaljer här, det är helt enkelt inte möjligt.
Jag kan bara vädja till kollegerna att följa rekommendationen från utskottet för rättsliga frågor.
Det handlar inte om tobaksindustrin, utan det handlar helt enkelt om att rätta sig efter fördragen.
Det handlar inte heller om juridiska spetsfyndigheter, utan om en betydelsefull politisk fråga.
För att svara på denna behövs ingen juristutbildning, utan det handlar om innehållet i befogenheten, att värna om subsidiaritetsprincipen, även t.ex. kollegernas rättigheter i de nationella parlamenten, som ju skall ha sina ansvarsområden.
I Nice har just frågan om att avgränsa befogenheterna förts på tal.
Men alltid när det i de tre organen - kommission, ministerråd och parlament - kommer till en saklig majoritet i en konkret fråga, och denna majoritet också beaktas, då kan man hoppa över den här tillställningen, då kommer det väsentligt an på ett institutionellt säkrande.
Jag hoppas och utgår ifrån - och litar därvid också på den EG-domstolen - att den fortsätter att följa den kurs man slagit in på, att den i ökad utsträckning accepterar att tillvarata befogenheterna och därmed å andra sidan upphäver detta direktiv.
