# ID: svediakorp-gov407436
# author: Thomas-Mauro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 377
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina kära kolleger, vi behandlar i kväll ett ämne som inte ingår i våra befogenheter.
Det är otvivelaktigt inte första gången.
Frågan verkar emellertid mycket allvarligare i dag än vanligt.
Jag kommer således än en gång att behandla innehållet och inte formen.
Domstolen har nämligen just upphävt direktivet från 1998 genom vilket reklam och sponsring av tobaksprodukter förbjuds.
Enligt domstolen kan inte ett totalförbud mot tobaksreklam försvaras med att den inre marknaden måste fungera väl.
Men utan hänsyn till fördragen går parlamentet, som tror sig ha ett räddningsuppdrag, med sänkt huvud framåt för att, kosta vad det kosta vill, få igenom den text som vi diskuterar i dag.
En sådan attityd symboliserar utmärkt bristerna hos våra europeiska institutioner, som är beredda att ta till alla medel för att nå de ideologiska mål som de själva har satt upp.
Men måste man påminna om att det finns regler som skall respekteras.
Historien lär oss i det avseendet att det är farligt att anse att målet är högre än de fastställda reglerna.
Den envishet, som man på det sättet uttrycker, uppvisar en skriande brist på realism.
I stället för att ta lärdom av misslyckandet i Luxemburg den 9 oktober, framhärdar vi i en rättsligt oförsvarlig attityd.
Vår grupp, som fäster stor vikt vid bevarandet av folkhälsan, är orolig inför konsekvenserna av en sådan politisk attityd som är dömd att misslyckas.
Om man skulle vilja kväva direktivet, skulle man inte gå till väga på annat sätt.
Folkhälsan får inte bli en fråga som står på spel i den maktkamp som syftar till att varje dag ytterligare kapa åt sig nya befogenheter till förfång för medlemsstaterna.
Hälsofrågan är ett alltför viktigt ämne för att användas som politiskt instrument.
Vilka lösningar finns det då?
Det finns bara en lösning, enligt vår åsikt: ta lärdom av domstolens beslut och erkänna att Europeiska kommissionen gick alldeles för långt, tyvärr, när den försökte bryta mot fördragen.
Vi måste också se över vår text och utforma den med respekt för den balans som vi ville ha i fördragen.
