# ID: svediakorp-gov407432
# author: Sacconi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 657
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det tillfälle vi har i dag att diskutera och sedan rösta om Maatens betänkande i andra behandlingen är ett viktigt tillfälle, ett prov på parlamentets förmåga att motsvara medborgarnas förväntningar när de kräver institutioner som klarar av att fatta tydliga beslut.
Det handlar om deras välbefinnande och livsbetingelser och där blir hälsoskyddet allt viktigare.
På detta plan har det arbete som utskottet för miljö har lagt ned, framför allt tack vare vår föredragandes insats, verkligen varit betydande.
En sak måste vara klar: vi håller inte på att anta en ramlag för kampen mot rökning, som fortfarande är den främsta dödsorsaken i Europeiska unionen.
Åtminstone för ögonblicket är detta inte möjligt och jag skulle själv vara mycket tveksam till att vi mer eller mindre förtäckt skulle basera oss på en illusorisk, prohibitionistisk filosofi.
Att harmonisera de nationella lagarna avseende tillverkning, lansering och marknadsföring av tobaksprodukter på högsta möjliga hälsoskyddsnivå är däremot någonting vi kan och måste göra.
Som någon påminde om är hörnpelarna i detta direktiv fyra: begränsning av halterna av tjära, nikotin och koloxid, förbud mot beskrivningar av cigaretter som " svaga " eller " extra svaga " - vilka allmänt betraktas som bedrägliga, enhetliga bestämmelser och där så behövs förbud mot andra ingredienser och tillsatser som ofta ökar riskerna för rökarna och framför allt ökar beroendet, kvantitativ och kvalitativ förbättring av varningstexterna för att betona hur stor risken med att tända en cigarett är och försöka få ungdomarna att avstå från att ge sig in i detta psykiska och fysiska slaveri.
Genom att vi sammanför tre tidigare direktiv håller vi oss med all önskvärd tydlighet strikt innanför gränserna för en förbättring av den inre marknadens funktion utan att för den skull avstå från att driva en strategi för att minska skadeverkningarna och omfattningen av det veritabla plågoris det socialt och ekonomiskt mycket dyrbara tobaksbruket är.
Under denna andra behandling har vi framför allt haft två ambitioner: den första har varit att politiskt förena målet om hälsoskydd med de ändock legitima produktions- och sysselsättningsaspekterna.
Exemplet med tillämpningen av de nya halterna av giftiga substanser även på de cigaretter som exporteras från unionen är representativt.
För att försvara denna grundläggande princip föreslog vi att den rättsliga grunden skulle utökas till att även omfatta artikel 133 i fördraget, men framför allt sköt vi upp det datum före vilket medlemsstaterna måste tillämpa den till den 1 januari 2007.
Den andra ambitionen, som var rent juridisk, fick oss däremot att förstärka det ömsesidiga beroendet mellan marknadsharmonisering och hälsoskydd ytterligare, genom att noggrant följa de riktlinjer som framkommer ur den motivering som EG-domstolen nyligen angav för att annullera reklamdirektivet.
Endast om man läser denna motivering som fan läser Bibeln kan man dra slutsatsen att dessa två punkter är oförenliga.
Vårt arbete har alltså varit fruktbart och viktigt, också med tanke på att avståndet till rådets gemensamma ståndpunkt - men ännu mer till de resonemang som fördes där efter omröstningen i utskottet för miljö, enligt vad vi har kunnat konstatera direkt - är så litet att man kan se en konkret möjlighet till en snabb och verkningsfull kompromiss.
Att vi som någon föreslog skulle begrava allt detta arbete och därmed möjligheten att sända ett positivt budskap till medborgarna är naturligtvis ett legitimt krav, men man bör åtminstone ha modet att göra det med en uttrycklig politisk motivering och inte förskansa sig bakom formella vördnadsbetygelser gentemot fördragen.
Vi har gjort vårt yttersta för att uppnå största möjliga enighet i parlamentet så att detta, som vid tidigare tillfällen, skall finna styrkan att för medborgarna framstå som en fast punkt som inte låter sig påverkas av särintressen.
Om det inte blir så kommer det åtminstone att vara klart och tydligt vem som bär ansvaret.
