# ID: svediakorp-gov407342
# author: Montfort (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 474
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Utan att tveka röstade jag nej till den gemensamma resolutionen om Europeiska rådet i Nice.
De väljare som jag här företräder ställer sig nämligen inte bakom en enda av dess målsättningar.
Denna text tar den kommande (och allt mer avlägsna) utvidgningen till förevändning för att kräva att ett system som redan är slutkört skall förstärkas.
Som om det vore den enda lösningen!
Som om det inte fanns någon annan möjlig form att organisera vår kontinent än integrationsmodellen, som ursprungligen utformades för en hård kärna på fem eller sex länder, vilket man kanske bör erinra sig.
Varför sträva efter det omöjliga i form av en utvidgad union och ländernas och folkens representation i ett system som redan är överbelastat, samtidigt som en annan modell skulle innebära enkla och effektiva lösningar, modellen med nationernas Europa?
Varför också förneka att det demokratiska alibit för detta integrerade Europa bara är ett falsarium?
Ett utvidgat och integrerat Europa är till naturen inte demokratiskt: det kränker nämligen en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, nämligen rätten till nationen.
Jag måste påminna om att demokrati inte bara handlar om att rösta.
Demokrati förutsätter dialog och dialogen förutsätter en gemensam känsla av samhörighet som ofta sammanhänger med språket.
Våra debatter i detta forum påminner mer om monologer som avlöser varandra än om verkliga diskussioner.
Låt oss jämföra dem med den livfullhet och energi, den exakthet som präglar debatterna i de nationella parlamenten: ledamöterna i Palais Bourbon, i Westminster, i Cortes kan låta sina idéer konfronteras eftersom de uttrycker sig inom samma kulturella sfär och på samma språk.
Jag röstade även mot en text som kräver att stadgan över grundläggande rättigheter skall integreras i det kommande fördrag som skall antas i Nice.
Det rör sig om en tvetydig och motsägelsefull text, som lämnar fältet fritt för allehanda tolkningar.
Man kan inte som vissa gör hävda att texten är oförarglig.
EG-domstolen i Luxemburg kallades för några år sedan " en domstol som har ett uppdrag " av en av domstolens domare.
I händerna på domstolen kan stadgan bli det mest antidemokratiska instrumentet som Europabygget har givit upphov till.
Det konvent som fått i uppgift att sammanställa stadgan ger en föreställning om detta: genom att slå fast att inflytelserika grupper och krigsivrarnas officin skall spela en dominerande roll när det federala Europa i vardande skall byggas.
Ett organ som till följd av sin karaktär endast kan hitta ett minsta samförstånd om rättigheter som Europas folk redan åtnjuter.
Ett organ slutligen, som har åstadkommit en text som inte kan undgå att vålla strid om rättspraxis mellan Europeiska gemenskapernas domstol och domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg.
