# ID: svediakorp-gov407295
# author: Gayssot (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,010
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru talman!
Först och främst, när det gäller brådskan att fatta beslut och tillämpa besluten är det svårt att inte förstå befolkningarna, våra medborgare när de frågar sig: hur kunde detta hända igen?
Detta när man ser att Ievoli Sun-olyckan kom mindre än ett år efter Erika.
Det är sant att jag hört parlamentsledamöter säga: men varför handlade ni inte tidigare?
Samtidigt som man kan förstå denna fråga tror jag att man måste inse att parlamentet, kommissionen och rådet på detta område i själva verket har visat en vilja att handla och agera snabbt, kanske som aldrig förr.
Och man kan rentav tänka sig att detta tillvägagångssätt inte bara skapar förutsättningar för att Europeiska unionen skall kunna vidta och faktiskt vidtar alltigenom effektiva åtgärder i fråga om de farvatten som direkt berör unionen, utan också sådana åtgärder att IMO under närmast kommande månader i någon mån ser sig nödsakad att tillämpa alla dessa åtgärder över hela världen.
Jag minns alltså, om ni ursäktar min personliga infallsvinkel, men jag minns att vi i februari skickade tre memorandum till Europeiska unionen, IOPCF och IMO.
Det var Frankrike som gjorde det, eftersom Erika just hade förlist, och redan i mars lade kommissionen fram förslag.
Redan vid det första sammanträdet, under det franska ordförandeskapet i rådet (transport), konstaterades den gemensamma viljan att göra något, och i dag föreslår parlamentet att man skall diskutera och uttala sig om tre särskilt viktiga områden, samt att debatten i kammaren skall flyttas fram.
Detta bevisar just att vi den här gången inte kommer att fortsätta i samma hjulspår som tidigare.
Det måste sägas att det sedan Amoco Cadiz, för tjugo år sedan, kanske har hänt saker, men det har inte gjorts tillräckligt för att åtgärda den bristande sjösäkerheten.
Jag vill alltså framhäva det arbete som har gjorts inom detta område, och jag är av samma uppfattning som de föredragande.
Jag vill för övrigt understryka att deras arbete är av hög kvalitet.
Vi måste förstärka de texter som kommissionen har föreslagit, jag delar Europaparlamentets övertygelse på den punkten, framför allt när det gäller frågan om manöverskrivare och förbud mot tillträde.
Jag ställer mig också positiv till att tydligt fastställa och öka samtliga aktörers ansvar, framför allt klassificeringssällskapens, som spelar en central roll för sjösäkerheten, så att inga otillåtna favörer får existera, särskilt i fråga om kontroller.
Till herr Jarzembowski vill jag säga att rådet inte strävar efter en kompromiss.
Vi måste röra oss mot ett samförstånd där uppgörelsen sker på högsta möjliga nivå och sjösäkerheten blir så hög som möjligt.
Det är inte frågan om en kompromiss mellan de som vill mer och de som vill mindre.
Det finns en samstämmighet och vi måste sträva efter samförstånd för att nå dit.
I fråga om sjösäkerheten finns inte utrymme för kompromisser, och inte heller i fråga om " fusk " med ansvaret för de delar av sjösäkerheten som skall kontrolleras.
Om ni går med på detta måste alltså parlamentet, kommissionen och rådet arbeta i samförstånd fram till ministerrådet - jag har hört det förslag som flera av de föredragande gjorde - den 20-21 december.
Detta är mitt officiella förslag till er, i denna stund.
Jag önskar att detta arbete skall bära frukt i form av gemensamma ståndpunkter, och det redan den 20-21 december.
Jag har ännu inte kommit så långt som till att tala om förlikning.
Vi kan skynda på arbetet.
Om vi nu arbetar fram till den 20-21 december på att upprätta gemensamma ståndpunkter, inklusive med kvalificerad majoritet, det är en sak jag också vill trycka på.
Dessa ståndpunkter kommer alltså att kunna godkännas av parlamentet i andra behandlingen redan alldeles i början av nästa år.
Det är sant att de frågor vi behandlar ibland är komplicerade och tekniska.
Jag har ju förstått att till och med översättningarna kräver sin tid.
Men vad som är viktigast är den okuvliga vilja som vi tillsammans måste uppfyllas av för att ändra de nuvarande spelreglerna inom sjötransporterna och minska den bristande sjösäkerheten.
Jag hoppas att vi mycket snart tillsammans kommer att föra dessa förslag vidare, såväl när det gäller förbudet mot fartyg med enkelskrov som klassificeringssällskapen och hamnstatens kontroll.
Förslagen är viktiga, men som ni och även kommissionären sade, vet vi att de inte är tillräckliga.
Vi behöver detta andra paket för att komma vidare när det gäller att göra alla aktörer ansvariga, och för att även komma vidare när det gäller övervakning och insyn.
Någon parlamentariker använde termen " spårbarhet ".
Jag delar den tanken.
Det går inte att låta fartyg hanteras hur som helst, inbegripet när de har reparerats eller förbjudits tillträde på ett eller annat ställe.
De skall inte dyka upp på nytt på våra hav.
För övrigt är det genom Equasis-systemet, som ingår i det andra paketet, som vi kan göra framsteg.
Fru talman!
Jag skall avsluta.
Flera av er har nämnt detta, men vi har fortfarande inte fått alla uppgifter från snabbutredningen som jag genomförde efter Ievoli Suns haveri.
Det stämmer att fartyget inte var gammalt, att det hade dubbelskrov, hade dubbel botten och att besättningen var av europeisk nationalitet.
Vi kommer att få utredningsresultaten.
Det är viktigt för alla att få veta, eftersom den mänskliga aspekten, som har berörts av flera av er, också är viktig.
Det händer saker som har att göra med överexploatering av sjömän och sjömännens boende- och arbetsförhållanden, liksom för övrigt när det gäller underhåll, som kan vara avgörande för olyckorna, och jag tror att vi även måste gå vidare inom detta område.
