# ID: svediakorp-gov407288
# author: Mastorakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 373
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
En fråga som rör fartygs säkerhet och följaktligen människors säkerhet och miljöskydd är en mycket viktig fråga.
Med inriktning på att komma tillrätta med den behöver vi moderniserade och stränga regler vilkas tillämpning kontrolleras strängt av pålitliga inspektörer och offentliga myndigheter med lämplig personal.
Det som föreslås är att de fartyg som verkligen utgör en fara på våra hav vägras anlöpa hamn, att uppgifter om rutt registreras så att kontroll av fartygens färdväg även efter en eventuell olycka är möjlig, att en stegvis övergång till kravet på dubbelskrov genomförs samt att reglerna och normerna förbättras i fråga om organisationer som utför inspektioner och kontroll av fartyg.
Naturligtvis skulle det vara mycket enkelt att ställa sådana villkor och sätta sådana gränser att nästan varje olycka teoretiskt sett skulle kunna uteslutas.
De skulle emellertid inte vara möjliga att tillämpa om inte hänsyn hade tagits till andra väsentliga delar av problemet.
Sjöfarten bör inte betraktas som, och det görs inte heller, en " fiende " utan som en vän som kan bli bättre; att säkerhetsåtgärder skall vidtas men som är så litet som möjligt smärtsamma för sjöfarten och handeln samt att sådana fall utesluts där en åtgärd kan göra mer skada än den avsedda nyttan; att överdrifter alltså undviks.
Och jag är säker på att alla föredrar milda regler som tillämpas framför stränga som inte blir tillämpade.
Låt oss inte glömma att fem av våra medlemsstater, - för att jag inte skall bli missförstådd påminner jag om att Grekland inte befinner sig bland dem -, av kommissionen anklagas för att inte tillämpa det tidigare mildare direktivet.
Sådan balans tror jag alltså skall kunna uppnås på grundval av förslagen från kommissionen och IMO samt betänkandena som är under diskussion, och för vilka de föredragande kollegerna verkligen är värda alla lovord.
Förskräckligt är naturligtvis att hur många förordningar vi än fastställer kommer vi inte att kunna undvika olyckor av den typ som hände med den grekiska bilfärjan Samina, där ju en kapten " bestämmer sig för " att köra fartyget på en klippa som är utmärkt på sjökort och även är upplyst.
