# ID: svediakorp-gov407282
# author: Esclopé (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 376
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr minister, fru kommissionär och ärade kolleger!
Anhopningen av katastrofer till havs sker inte av en slump.
Det är vår politiska plikt att genomföra snabba åtgärder, men även att tillämpa befintlig lagstiftning.
Vi får inte längre låta oss nöja med att svara de befolkningsgrupper som drabbas av dessa både ekologiska och ekonomiska katastrofer att vi har diskuterat dessa problem, att vi funderar på dem och att vi kommer att undvika dem nästa gång.
Om vi skall bli trovärdiga måste vi handla snabbt och avbryta den politiska retorik som inte leder till något konkret.
Tiden är ute för enkla kompromisser som somliga för övrigt säger är tillräckligt svåra att förverkliga.
Det gäller att vidta ytterst stränga åtgärder och göra allt för att få igenom dem på internationell nivå och reformera den internationella havslag som har blivit föråldrad.
Kanske måste vi påminna om att sjösäkerheten faller under den internationella rättens område.
Skälet därtill är så mycket större som föroreningarna aldrig hejdar sig vid nationella territorialvattensgränser och ofta har sitt ursprung på internationella farvatten.
Därför handlar det inte längre om att medvetandegöra, eftersom det inte fungerar, utan om att slå till med kraftfulla befogenheter där det känns mest, vilket innebär att slå mot de ekonomiska intressena.
Våra politiska åtgärder måste vara kraftfulla, för att motsvara den akuta ekologiska situationen.
Det får vara slut med hyckleri - om så behövs måste man peka på de ekonomiska kopplingar som finns mellan redare och klassificeringssällskap, och i utredningen väga in ett uttömmande svar från berörda parter: redare, befraktare, försäkringsbolag, sjöfartsförvaltningar.
De betänkanden vi idag diskuterar bör utgöra grunddragen till en verklig sjösäkerhetspolitik, men får i inga händelser stanna på gemenskapsnivå.
Vi har de politiska och ekonomiska möjligheterna att driva igenom våra val och se till att de respekteras.
Avslutningsvis vill jag erinra om att amerikanarna inte väntade på oss, innan de antog Oil Pollution Act redan 1990, som en reaktion på Exxon Valdez-olyckan 1989, samtidigt som Amoco Cadiz-olyckan i Frankrike går tillbaka till 1978.
Låt oss äntligen ha det politiska mod som svarar mot våra ekologiska ambitioner.
