# ID: svediakorp-gov407275
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 706
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För ett år sedan drabbades tre franska regioner av en av de allvarligaste oljekatastroferna i de europeiska havens historia, oljetankfartyget Erikas haveri.
För några veckor sedan drabbades västra Frankrike av en ny ekologisk katastrof, då kemikaliefartyget Ievoli Sun havererade.
Och det är först i dag som Europaparlamentet finner anledning att uttala sig om en ökad sjösäkerhet.
Jag har blivit vald i en kustregion som dagligen betalar för de mycket svåra konsekvenserna av Erikas haveri, de djupa och varaktiga skador som denna oljekatastrof har orsakat för flora och fauna i landskapen kring Loire, i Bretagne och Charentes och de dramatiska konsekvenserna för deras ekonomi (turistsäsongen 2000 var katastrofal).
De yrkesverksamma inom fiske, odling, vattenbruk och salinarbetarna har drabbats mycket hårt.
Invånarna i dessa regioner skulle ha uppskattat ett snabbare agerande från gemenskapsinstitutionernas sida.
Det gläder mig dock att kommissionen i sina förslag tagit fasta på de viktigaste krav som formulerats av de valda företrädarna från den franska kusten:: förbud mot oljefartyg med enkelskrov, skärpta hamnkontroller och bedömning av klassificeringssällskapen.
I gengäld är det otillåtligt att parlamentet försvagar kommissionens ursprungliga förslag om förbud mot oljefartyg med enkelskrov.
För några dagar sedan i Rennes erinrade Palacio om att Förenta staterna på knappt ett år ensidigt har sett till att införa ytterst stränga sjösäkerhetsbestämmelser.
Varför skall Europeiska unionen behöva en så lång tidsplan som den som parlamentet genom föredragandens ändringsförslag föreskriver, för att förbjuda oljetankfartyg med enkelskrov?
Även om dubbelskrov inte är något universalmedel är det en viktig åtgärd, som kan tänkas innebära väsentliga tekniska förbättringar och jag tycker att det verkar mycket farligt att skilja på den amerikanska och den europeiska tidsplanen.
I så fall inser man till vilka farvatten och vilka hamnar de farligaste fartygen kommer att bege sig.
Gentemot det voluntaristiska USA vore det att föredra att vårt parlament inte spred bilden av ett släpphänt Europa som systematiskt sluter upp kring den lägstbjudande.
Hur skall vi om en ny olycka inträffar motivera att det är för att invänta att IMO lyckas träffa en kompromiss på internationell nivå som Europaparlamentet har antagit en så långsam tidsplan, samtidigt som flaggstaterna är väl företrädda i parlamentet och inte är de mest fanatiska säkerhetsförespråkarna.
Hur skall vi, mitt under det franska ordförandeskapet, förklara för våra medborgare att Europaparlamentet har slopat de nödvändiga stimulansåtgärder och de ekonomiskt avskräckande åtgärder som föreslogs för att påskynda övergången till dubbelskrov.
Parlamentets roll borde vara att snabbt och samstämmigt stödja de strängaste och mest effektiva bestämmelser som kommissionen föreslår, och inte att mildra dem.
Vi borde tvärtom föreslå att man skall gå längre.
Detta första paket utgör endast ett första steg.
Det är absolut nödvändigt att inrätta ett system som lägger ansvaret hos hela transportkedjan, så att vi äntligen kan ta oss ur den nuvarande oklara situationen.
Vi hoppas att detta andra åtgärdspaket som skall läggas fram uppfyller detta krav.
Oavsett vilka tekniska åtgärder som sedan vidtas, kommer en av de större osäkerhetsfaktorerna att kvarstå så länge man inte återupprättar balansen i den kraftigt ökande trafiken i området kring Engelska kanalen och Nordatlanten, som sammanhänger med den onormala hamnutvecklingen i Nordsjön.
Är det verkligen rimligt att upptagningsområdet för Rotterdams hamn skall sträcka sig ända ner till södra Frankrike?
En av de mest effektiva säkerhetsåtgärder som bör vidtas måste väl vara att minska trafiken i detta område genom att återupprätta dynamiken i hamninfrastrukturerna längs Atlanten och kring Medelhavet?
Detta är innebörden i de båda ändringsförslag som jag har ingivit för mitt utskott om betänkandena från Watts och Hatzidakis.
Det är en tankegång som medlemsstaterna och kommissionen bör utforska, ty om frågan om överbelastningen av Engelska kanalen-Nordsjön inte behandlas kommer detta oundvikligen att bli en verklig autostrada för föroreningar till havs, ett ständigt hot mot våra sjömäns säkerhet, och mot kustens attraktionsvärde och kvaliteten på våra marina tillgångar.
De franska kusterna har faktiskt ingen skyldighet att tjäna som avstjälpningsplats för den europeiska sjöfarten och på sina stränder ta emot än ammunition, än tjockolja och styren.
