# ID: svediakorp-gov407262
# author: Gayssot (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,270
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru talman, ärade parlamentsledamöter, fru kommissionär!
Skälet till att jag var särskilt angelägen om att vara med er i dag för denna debatt om det första sjöfartspaketet i Europaparlamentet är att ni kommer att behandla tre viktiga texter, som utgör ett första nödvändigt steg i en fråga som den senaste tidens händelser olyckligtvis har fört upp på den aktuella dagordningen.
Europeiska unionen har en 60 000 km lång kuststräcka längs hav som hör till de mest trafikerade i världen.
Unionen har en obestridlig roll inom sjöfarten, men med detta följer också ett stort ansvar.
Alltsedan Erika-olyckan i december förra året har ett omfattande arbete uträttats inom våra europeiska institutioner i syfte att åstadkomma framsteg.
Det första åtgärdspaketet i detta ärende, som föreslogs av kommissionen i mars, har behandlats av parlamentet och av rådet.
Ett andra åtgärdspaket väntas inom de närmaste dagarna.
Europeiska rådet i Biarritz har tagit upp denna fråga.
Den kommer också att vara en viktig fråga under toppmötet i Nice.
Vid varje katastrof uttrycker de europeiska medborgarna sin vrede över den bristande sjösäkerheten, och den risk det innebär att tiotals fartyg fraktar förorenande och giftiga ämnen som dagligen passerar utanför våra kuster.
Jag tror att vi måste förstå deras upprördhet och vrede.
Vi vill naturligtvis göra så att saker och ting går framåt.
Skall vi acceptera att ökningen av sjötransporterna, som är så nödvändiga för våra affärer och vår handel, sker på bekostnad av människors och miljöns säkerhet?
Skall vi acceptera att allt fler, allt större och allt mer automatiserade fartyg seglar utanför våra kuster utan att alltid respektera de stränga reglerna för säkerhet, kontroll och navigering, eller sociala regler, till skillnad mot mark- och lufttransporter?
Vad vi inte längre kan acceptera är den logik som består i att göra jakten på lägsta möjliga pris till den styrande principen för sjöfartssektorn.
Vad vi inte längre kan, och inte längre får acceptera, är den sorts bekvämlighet som vi vet existerar hos vissa stater, som ibland för bara några dollar registrerar de äldsta och rostigaste fartygen; ibland hos redare som anställer underkvalificerade och underbetalda besättningar, ibland hos klassificeringssällskap som för att inte förlora en kund ser mellan fingrarna när det gäller fartygens kvalitet och besättning, ibland finns den hos befraktare som framför allt försöker sänka sina kostnader.
Främst i Frankrike säger somliga till mig att vi måste vidta kraftfulla nationella åtgärder för att skydda den franska kusten, och en del föreslår rentav att vi skall införa franska kustvakter.
Men Erika och Ievoli Sun var inte franska fartyg.
Deras redare och klassificeringssällskap var inte franska, och båda seglade de på internationellt vatten när de förliste.
Därför är det alltså på en mer övergripande nivå som besluten måste fattas, även om varje medlemsstat måste ta sitt ansvar, men det är på denna nivå, det vill säga lägst på europeisk nivå, som vi måste fatta besluten.
Här har europaparlamentarikerna en roll att spela, och jag känner er beslutsamhet i denna fråga.
Men det räcker inte, ni är dessutom nödvändiga för att göra så stora och så snabba framsteg som möjligt när det gäller gemenskapens regelverk.
De europeiska medborgarna har förstått, det ser vi dessa dagar när det gäller benmjöl och galna kor. .Hädanefter ställer de krav.
De ställer krav på sina inhemska institutioner och begär att de skall visa sig så effektiva som möjligt, för om det i morgon inträffar en ny olycka, ett nytt haveri längs vår europeiska kust, så kommer vi alla med rätta att anklagas för att i någon form ha brustit i förhållande till dessa regler, som inte är tillräckliga.
Ärade parlamentsledamöter, fru talman!
Till er vill jag för min del säga att behandlingen av förslagen i dag är själva beviset på att Europaparlamentet är en effektiv institution som snabbt och effektivt vet att ta hänsyn till våra medborgares oro.
Därför gläder det mig att viktiga framsteg är på väg att ta konkret form för en säkrare europeisk sjöfart, med Europaparlamentet, kommissionen och rådet som pådrivande kraft.
På grundval av de förslag som vi lämnade i februari i år har Europeiska kommissionen nämligen med allra största skyndsamhet utarbetat förslag.
I dag behandlar ni dessa tre texter i första behandlingen.
Jag har kunnat konstatera att parlamentet och dess föredragande besjälas av en obändig vilja att snabbt uppnå att dessa tvingande och effektiva texter om sjösäkerhet antas.
Jag har också konstaterat att vi har den gemensamma målsättningen att förbättra sjösäkerheten och gör samma analys av metoderna för att uppnå detta mål.
Samtidigt har jag precis som de föredragande noterat att det kan behövas en ytterligare genomgång av tekniska detaljer när det gäller texter som rör klassificeringssällskap och hamnstatens kontroll.
Man kan fråga sig om det faktum att en ny sammanträdesperiod i parlamentet äger rum i december inte också gör det möjligt att lösa ytterligare problem som återstår att övervinna.
Ur ordförandeskapets synpunkt kan detta för övrigt också göra det möjligt att diskutera med medlemsstaterna för att uppnå en överenskommelse i rådet utifrån era förslag och anta texten i första behandlingen, om så krävs med kvalificerad majoritet.
Vi kan försöka nå bredast möjliga samförstånd om systemet med klassificeringssällskapens ansvar, en skärpning av systemet med förbud mot tillträde för fartyg flaggade i stater på " svarta listan ", införande av manöverskrivare, och införande av inspektioner som till en början avser utpräglade högriskfartyg.
Vi måste redan nu glädja oss åt det arbete som har uträttats av parlamentet i fråga om en text som är avgörande för att öka sjösäkerheten, som rör avskaffandet av fartyg med enkelskrov.
Om texten röstas igenom, vilket jag tror, kommer er föredragande att föreslå att över en tredjedel av oljetankfartygen med enkelskrov försvinner fram till 2005 och återstående två tredjedelar fram till 2010.
Det är betydelsefullt och bör göra det möjligt att snabbt byta ut de farliga fartyg som passerar utanför våra kuster och skänka oss största möjliga säkerhet.
Fru talman, ärade parlamentsledamöter och föredragande!
Som ni ser har vi här ett tillfälle att förbättra säkerheten inom sjötransporterna.
Vi vet alla att de åtgärder som ni idag kommer att diskutera inte är tillräckliga.
Stats- och regeringscheferna har erinrat om det brådskande behovet av att behandla ett andra paket med förslag som skall handla om övervakning, insyn i sektorn för sjötransporter, inrättandet av en europeisk byrå samt att alla aktörer och operatörer inom sektorn för sjötransporter skall göras ansvariga för farliga och förorenande produkter.
I det sammanhanget har Frankrike för övrigt bekräftat behovet av gemenskapsinsatser vad avser utbildning och arbetsförhållanden för sjöfolk, och jag vet att flera av er även är mycket mottagliga för denna fråga.
Som ni förstår av denna hastiga beskrivning tycks mig beslutsamheten hos alla gemenskapens institutioner avgörande och jag är övertygad om att den är total.
Här i Bryssel, i Europaparlamentet, börjar denna beslutsamhet att ge resultat, så att endast säkra och solida fartyg med utbildad besättning som arbetar under normala boende- och arbetsförhållanden skall tillåtas i trafik, att ansvaret äntligen skall ligga hos alla aktörer inom sjötransportsektorn, att reglerna för sjötransporter äntligen skall utvecklas så att kuststatens rätt och strävan att skydda sin miljö beaktas.
