# ID: svediakorp-gov407251
# author: Sauquillo Pérez del Arco (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 859
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Även om klockan snart är 24.00 hoppas vi att detta sista betänkande om utvecklingspolitiken, som vi också försöker få med i reformen, inte därför skall vara mindre viktigt, även om det rent faktiskt är det sista.
Jag vill för det första tacka kommissionär Nielsons närvaro vid detta sammanträde, som har satt detta åtagande gentemot parlamentet före andra viktiga möten.
Betänkandet från utskottet för utveckling som jag är föredragande för handlar om konsekvenserna av kommissionens reform när det gäller effektiviteten i förhållandet mellan Europeiska unionen och utvecklingsländerna.
Det handlar om ett initiativbetänkande, eftersom kommissionen inte kommit sig för att fråga oss på annat mer officiellt sätt, trots att den gjort så när det gäller reformens andra delar.
Åtminstone lika viktiga som de vi nyligen diskuterat är aspekten av reformen av generaldirektoratet för yttre förbindelser som kommer att vara den som ger världen en uppfattning om vidden av kommissionens ändringar.
Med utgångspunkt i samma diagnostik som kommissionen om utvecklingspolitikens ineffektivitet drar detta betänkande annorlunda slutsatser om hur man skall åtgärda detta.
Enligt den socialdemokratiska gruppens uppfattning och enligt utskottets för utveckling uppfattning är utvecklingspolitiken oumbärlig inom ramen för de utrikes verksamheterna, som bör ge ett svar på den nuvarande världens problem varav den största och mest dramatiska är underutvecklingen.
En nödvändig politik vars tillämpningsform måste ändras för att uppnå syftet att utplåna fattigdomen.
Detta är de underliggande principerna som vi delar med kommissionen.
Dock anser vi att den inte träffat rätt i sin presentation av reformen.
Kommissionen bibehåller, även om det är sant att det sker på ett nyanserat sätt, en uppdelning mellan det politiska ansvaret och den verkställande befogenheten, som vi av tidigare erfarenhet förutser att den inte kommer att vara särskilt operativ.
Vi anser att en kosmetisk reform inte har någon betydelse i dessa ögonblick av djupgående förändringar.
Herr kommissionär, förmodligen ställer ni och era tjänsteenheter er samma frågor som jag ställer mig.
Varför inte ena samarbetscykeln?
Varför inte ge den kommissionär som ansvarar för frågan om bistånd till utvecklingsländer befogenheter i denna fråga?
Det låter absurt, men det som kommissionen föreslår är absurt, att ni skall ta hand om verkställandet av åtgärder som utarbetats av andra i förhållande till vissa länder som anses vara i utveckling och utformningen och verkställandet av politikområden i relation till AVS-länderna.
Rationalitet och erfarenhet visar oss en annan väg.
Kanske det som vi föreslår i detta betänkande, som inte ifrågasätter uppdelningen av befogenheter mellan kommissionärerna, helt enkelt tillämpar det.
Ge den kommissionär som ansvarar för bistånd befogenheter att utveckla, ge den som ansvarar för utrikes förbindelser de politiska förbindelserna, och så vidare.
Vi befarar att ursprunget till detta absurda ligger i en intern diskussion i kommissionen avseende vem som gör vad.
Det tråkiga är att konsekvenserna av densamma kommer effektiviteten i utvecklingspolitiken att betala och det som är ännu värre, de som borde vara densammas förmånstagare.
Vi kommer att se det nästa år när den utvärdering vi bett om avseende resultaten av reformen läggs fram för oss.
Utvärderingskriterierna kommer att vara de framsteg som gjorts för att utplåna fattigdomen, komplementariteten med medlemsstaternas politikområden, nivån på sammanhållning mellan gemenskapens politikområden, smidigheten i förvaltning av projekt, beslutsfattande och förenkling av förfaranden.
Dessa sista aspekter påverkar på ett mycket speciellt sätt de icke-statliga organisationerna.
Herr kommissionär, de icke-statliga organisationerna utgör en av grundpelarna i gemenskapens samarbete, ett mervärde i den europeiska utvecklingspolitiken och de måste därför noga tas i beaktande.
Vikten av de stora multilaterala organisationerna tar inte bort de små icke-statliga organisationernas betydelse, över vars roll i utvecklingen på lokal nivå jag inte skall uppehålla mig eftersom alla, särskilt de stödberättigande befolkningarna, känner till den.
Vi anser att det är grundläggande att man konsoliderar den dialog som hittills varit skör mellan kommissionen och samordningskommittén för de icke-statliga biståndsorganisationerna.
Vi önskar kommissionär Nielson den största framgång.
Vi ber kommissionär Patten om största generositet för att uppnå effektivitet i utvecklingspolitiken som vi alla är inblandade i och vars konsekvenser är mycket stora i politiska och mänskliga termer, såväl på gott som på ont.
Vi kräver av kommissionär Kinnock, som just gått, största öppenhet i hanteringen av reformen och de ansträngningar som behövs när det gäller personalresurser.
Och av alla kommer vi att begära räkenskaper.
Vi påminner medlemsstaterna om att det inte finns plats i det europeiska bygget för åternationaliserande frestelser, tvärtom är det dags att försvara den europeiska dimensionen i denna politik genom att bidra till dess rationalisering.
Komplementaritet är en av nyckelfrågorna för framgång i gemenskapens utvecklingspolitik och borde inte vara en teologisk debatt, som den som fastnat i subsidiariteten.
(Talmannen uppfordrade talaren att avsluta sitt inlägg.)
Herr talman, jag skall avsluta med att säga att vi kommer att godkänna två ändringsförslag och avslå tre, som vi redan diskuterat i kommissionen.
