# ID: svediakorp-gov407244
# author: Naranjo Escobar (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 332
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionärer, ledamöter!
Jag skall hålla mig mycket kort men först vill jag gratulera alla föredragandena.
Det grundläggande samförstånd de arbetat i är ett mycket positivt och hoppingivande element.
Debatten handlar som vi märkt inte så mycket om principer, syften eller möjligheter med reformen som förfaranden, rytm, kalendarium, möjliga problem eller oönskade konsekvenser vid dess tillämpning.
En nödvändig reform vid sidan av det den i sin inledning var, dvs. inte en normal självkritik som görs under tidens gång i en förvaltning som funnits i några decennier, utan en verklig politisk kris.
Dock är det som vi står inför inte en politisk reform med administrativa konsekvenser utan en administrativ reform med politiska konsekvenser.
Vi står inför en av dessa utmaningar som de ansvariga politikerna sällan får stå inför, vilka bör finna det bästa sättet att garantera ledningen av sina institutioner samtidigt som det bästa sättet att ge medborgarna en bra förvaltning.
Reformens framgång är allas framgång och för alla står mycket på spel i denna spelöppning.
Eftersom det är så det är anser jag att det inte bara är lämpligt utan nödvändigt att utforska alla möjligheter som den interinstitutionella dialogen erbjuder.
En dialog som bör öppna för förfarande med medbeslutande när det gäller de grundläggande reglerna för gemenskapens finanser.
En dialog som bör möjliggöra upprättandet av gemensamma mekanismer i personalpolitiken.
En dialog som bör utmynna i mångåriga budgetavtal, inom ramen för budgetplanen, och en dialog som gör det möjligt för oss att arbeta gemensamt i uppföljning och kontroll av reformen.
Ledamöter, jag tror att medborgarna inte intresserar sig lika mycket för ritningar, dvs. reformens materiella uppbyggnad, som för planerna, dvs. dessas syften och konsekvenser.
Medborgarna kommer att döma oss utifrån graden av öppenhet, närhet och ansvarstagande vid beslutsfattande, sammanhållning i fördelningen av ansvarsområden, och den effektivitet man uppnår i slutändan.
