# ID: svediakorp-gov407233
# author: van Hulten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 816
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I dag är det en viktig dag för reformen av kommissionen.
Jag hade i varje fall tänkt inleda på detta sätt, men när jag nu ser mig runt i rummet börjar jag tvivla på mina egna ord.
Det är typiskt för parlamentets sätt att arbeta, att vi fortfarande inte är vana vid att placera de punkter där vi verkligen har ett stort inflytande överst på föredragningslistan, utan istället debattera de frågor om vilka parlamentet inte har något formellt inflytande.
(Applåder från Kinnock) Sex månader efter det att kommissionen anger sina planer i en vitbok, är parlamentet redo att avge sitt yttrande.
Jag vill också gratulera föredragandena.
De har gjort ett enastående arbete under svåra förhållanden.
Jag måste erkänna att vi själva skapade dessa svåra förhållanden, men de var i vilket fall svåra.
När det gäller frågor som är så viktiga som denna, är det viktigt att parlamentet uppvisar enhällighet.
Jag tror att morgondagens omröstning kommer att visa att vi gör det.
Jag vill särskilt tacka Pomés Ruiz, som utarbetade betänkandet för budgetkontrollutskottet.
Han uppvisade stor beredvillighet att ta till sig åsikterna från sina kolleger i utskottet.
Resultatet av detta är en kraftfull grupp av betänkanden, som i morgon kommer att få ett nästan enhälligt stöd i kammaren.
Jag tycker alltså att det är bäst att kommissionen tar dem på allvar.
Det är också en viktig dag när det rör reformen av kommissionen, eftersom kommissionen i dag antog en rad förslag som jag tror kommer att bli avgörande när det gäller att återställa européernas förtroende för våra institutioner.
För det första har kommissionen accepterat behovet av bestämmelser för att skydda uppgiftslämnare.
Krisen som resulterade i kommissionens avgång förra året visade vilken brist det finns på lämpliga bestämmelser för att hantera verkligt ärliga klagomål som läggs fram av hårt arbetande tjänstemän.
Samtidigt som vi fortsätter att ha skilda åsikter om den roll som van Buitenen spelade, är det tydligt att han aldrig borde ha straffats för att han följde sitt samvete.
För det andra föreslår kommissionen att man skall göra en översyn av det disciplinära förfarandet.
Detta borde ha skett för länge sedan.
Kommissionen har nu beslutat sig för att acceptera rekommendationerna från den oberoende expertkommittén om att disciplinnämnden bör ledas av en oberoende ordförande.
Detta kommer i hög grad att stärka rättvisan och tillförlitligheten i samband med det disciplinära förfarandet.
För det tredje har kommissionen antagit ett förslag om en rådgivande grupp för normer i offentlig förvaltning, som skall fastställas genom det interinstitutionella avtalet.
Detta är också i linje med de förslag som lagts fram av de oberoende experterna, och ett som stöddes kraftfullt av parlamentet i dess resolution av den 19 januari 2000.
Pomés Ruiz anger i sitt betänkande parlamentets ståndpunkt i denna fråga på ett mer ingående sätt.
Det gläder mig att det verkar som om kommissionens förslag verkar vara förenligt med den ståndpunkt som vi skall anta i morgon.
Men vi har fortfarande viktiga utmaningar framför oss.
Översynen av systemet för ekonomisk förvaltning och övervakning har bara just inletts, och då jag inte delar den pessimistiska syn som nyss uttrycktes av min kollega från PPE-gruppen, tror jag inte att det är mycket arbete som återstår.
Decentraliseringen av den ekonomiska övervakningen till generaldirektoraten är ett viktigt steg, men det kommer bara att fungera om personalen har fått en lämplig fortbildning, om det finns tillräckliga resurser och om linjechefernas ansvar genomförs på ett korrekt sätt.
I detta sammanhang är det två aspekter av förfarandet som är särskilt viktiga för oss.
För det första har kommissionen ännu inte diskuterat vårt förslag om inrättande av en extern avdelning för ekonomisk disciplin.
Kommissionen kan ha mycket goda skäl till att inte göra det, men vi skulle vilja få veta vilka de är.
För det andra är inrättandet av en hjälpcentral eller panel för ekonomiska oegentligheter bara godtagbart för min grupp om man kan visa att en sådan hjälpcentral inte på något sätt kommer att undergräva OLAF: s möjligheter att utföra sitt arbete.
Efter ett och ett halvt år av diskussioner och förberedelser, rättar nu kommissionen munnen efter magsäcken.
Reformprocessen har inletts och håller på att genomföras, som kommissionens lägesrapporter har visat.
Den enda faran just nu, enligt min mening, är att vi nöjer oss med detta och ger efter för de gamla förhärskande krafterna.
Dessa finns överallt: i parlamentet, i rådet och i kommissionen.
Jag uppmanar därför kommissionen att fördubbla sina ansträngningar och se till att vi inom två år har de första resultaten som kommer att visa européerna att kommissionen fungerar igen.
