# ID: svediakorp-gov407228
# author: Guy-Quint (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,504
# sentences: 61
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar, kära kolleger!
Kommissionens avgång i mars 1999 avslöjade nödvändigheten av att reformera dess strukturer och arbetsmetoder.
Kommissionens nuvarande reformiver bör framför allt syfta till att återvinna allmänhetens förtroende.
Behovet av en reform är obestridlig och en sådan reform bör göra kommissionen till en framstående förvaltning i det politiska projektets tjänst.
Det är ett avgörande villkor för att skapa trovärdighet för Europeiska unionens bygge.
Efter rapporterna från de oberoende experterna föreslog kommissionen, på initiativ av Kinnock, en vitbok med en reform av dess funktionssätt.
Officiellt rådfrågades parlamentet för att ge ett enkelt yttrande, men kommissionär Kinnock försäkrade hur viktig vår ståndpunkt var för kommissionens följande arbete, eftersom vi därefter skulle bli delaktiga i arbetet.
Med hänsyn till uppgiftens omfattning berördes fyra utskott och ett helt nytt förfarande inrättades, med fyra parallella betänkanden.
Jag vill här välkomna det arbete som gjorts tillsammans med mina kolleger i PPE-gruppen, Pomés Ruiz, Harbour och Lamassoure.
Vi beslutade således om en metod för att behandla hela frågan utan överlappning.
Denna metod har mött respekt och har krävt en betydande samordning från vår sida.
Den har gjort det möjligt för oss att anta en gemensam strategi med respekt för varje utskotts befogenhetsområden och med en strävan efter en grundläggande samstämmighet mellan våra betänkanden.
Jag vill emellertid betona att för PSE-gruppen är det ytterst viktigt att denna reform genomförs på ett mycket pragmatiskt sätt med respekt för fördragen.
Sammanhållningen mellan reformens alla delar skall garantera de europeiska medborgarna en god överskådlighet, en verklig insyn i den politiska förvaltningen av det europeiska projektet.
Det är uppenbart att moderniseringen av en så pass invecklad struktur som kommissionen kräver smidighet, tålamod och förtroende från de olika aktörernas sida, särskilt av personalen.
Därför är vi måna om att den inte skall behöva lida, men det är mycket viktigt för oss att all personal verkligen är delaktig i hela denna moderniseringsprocess.
Även om reformen kan utarbetas ovanifrån måste den vara tydlig och förklaras för fackföreningarna och all personal, och alla anställda måste faktiskt delta i hela processen.
Vår vilja att ge ny kraft åt det europeiska offentliga ämbetet är mycket stark, och därför måste vi respektera vissa principer: att det europeiska offentliga ämbetet skall behålla en enhetlig interinstitutionell status, vilket skall garantera att varje tjänsteman i grunden behandlas lika och möjliggöra en verklig rörlighet och vidareutbildning.
Utvecklingen av rekryteringen måste alltid garantera lika möjligheter för alla medborgare i gemenskapen.
Budgetutskottets yttrande om reformen är koncentrerat till de större aspekterna, inom ramen för våra befogenheter.
När det gäller grundstrukturen påpekas genomgående att parallellt med alla lagstiftningsförfaranden skall samtliga budgetbeslut fattas inom ramen för årliga förfaranden och med det interinstitutionella avtalet som referens.
Parlamentet har ett särskilt ansvar inför sina medborgare.
Och i egenskap av en av budgetmyndighetens grenar skall det se till att allmänna medel används på ett bra sätt.
Dessutom kommer vi, framför alla andra hänsynstaganden, att i framtiden vara ännu mer uppmärksamma på att den genomröstade budgeten verkligen används av kommissionen och inte ges en ny inriktning i förhållande till funktionella brister, på ett sådant sätt att kammarens demokratiskt valda politiska prioriteringar förverkligas.
Alla de åtgärder som föreslås i vitboken bör bidra till att modernisera och effektivisera hela kommissionens sätt att fungera.
Vi kommer att ge den vårt stöd, genom att se till att dessa förfaranden så snabbt som möjligt tillåter att en förvaltningskultur inrättas som är inriktad på resultat samt resultatkriterier som innebär att hänsyn tas till kostnad i förhållande till vinst, men även våra politiska val, och att hänsyn tas till att en decentralisering och delegering av makt är väsentligt, dock under förutsättning att besluts- och kontrollmakten säkerställs.
Europeiska kommissionens meddelande bör ge ett gemensamt budskap till de olika institutionerna.
Konkret sett är det av högsta vikt att man ser över förfarandena för att respektera budgetomröstningarna.
Icke-genomförandet av budgeten och den orimliga eftersläpningen mellan budgetering och åtaganden, och i ett senare skede betalningsbemyndiganden, är karikatyrartat.
Vi måste snarast utarbeta ad hoc-förfaranden för att återskapa förtroendet för kommissionens förvaltning.
För det ändamålet måste man se över förfarandena, genom att ställa upp realistiska mål som gör att man på kort tid kan verkställa utestående betalningar och minska klyftan mellan åtaganden och betalningar, vilken undergräver förtroendet för en stor del av budgeten, samt avbryta kontrakt i den händelse budgetära medel och politiska åtaganden inte längre stämmer överens, och genom att snarast betala ut subventioner och åtaganden.
Kommissionens trovärdighet, och därmed Europeiska unionens, är beroende av att dess finansiella förvaltningssystem reformeras mycket snabbt.
På medellång sikt är det väsentligt att slipa på de budgetära förfarandena genom en bättre samordning mellan budgetmyndigheten och kommissionen i början av varje budgetår, för att undvika att hamna i de stora svårigheter som vi gick igenom i november och december och i omständigheter som inte gör det möjligt att på ett korrekt sätt omsätta parlamentets politiska förväntningar i praktiken och som inte möjliggör en hänsyn till en verklig modernisering av kommissionens sätt att fungera.
En årlig utvärdering av organisationens utveckling och merkostnaderna för reformen kräver en samordning i början av varje budgetår.
Ett sådant arrangemang kräver tid, men det är oundvikligt och centralt för reformen.
Inrättandet av en övergripande förvaltning för varje projekt bör åtföljas av en ny nomenklatur som möjliggör en förvaltning präglad av öppenhet och insyn.
Det är vi mycket positiva till.
Vi kommer att se till att alla dessa tekniska bestämmelser skall kunna tillämpas samtidigt som alla de rättigheter parlamentet har i egenskap av budgetmyndighet bevaras.
Vårt utskott läste med stor tillfredsställelse slutsatserna i betänkandet av Bourlanges om externalisering, vilka återges i ändringsskrivelsen.
Men när det däremot gäller kommittéväsendet, uttrycker medlemsstaterna alltför ofta nationella intressen som står i konflikt med gemenskapen, och samrådet med dem bromsar beslutsprocessen genom att kostnaderna ökar.
Det vore därför bra om reformen blir ett tillfälle att begränsa staternas ingripande till de områden som inte medför några kostnader.
Jag skall inte uppehålla mig länge vid personalresurserna, eftersom de kommer att behandlas av Harbour.
Att kommissionens personalresurser och dess nya uppgifter, plus de som kommer senare, inte stämmer överens är uppenbart.
Och den omfördelning som föreslås i ändringsskrivelsen - som endast avser 4 procent - kommer inte att lösa problemet med de mänskliga resurserna.
Genom att rådet i samband med budgetsamordningen i torsdags godtog det väsentliga i ändringsskrivelsen, visade det att budgetmyndighetens andra gren emellertid ville stödja reformen av kommissionen.
När det gäller revisionen, förvaltningen och den finansiella kontrollen finns det väsentliga i betänkandet av Pomés Ruiz.
Sedan den 22 november är kommissionens ståndpunkt om omstöpningen av de finansiella bestämmelserna känd.
Vi har redan yttrat oss om fast track-reformen i samband med omröstningen om betänkandet av van Hulten.
Vi vill dock påminna om det absoluta kravet på en oberoende finansiell kontroll.
Dessutom är det helt ologiskt att endast rådet skall kunna ändra på de finansiella bestämmelserna, och vi upprepar vår begäran om förlikning på den punkten.
Reformen av kommissionen är en viktig handling för våra institutioners framtid.
Den arbetsmetod som valdes av talmanskonferensen, som föreföll något riskfylld för somliga, har krävt tid.
Men genom att beakta alla dessa fyra betänkanden har denna tid av samordning möjliggjort en både mer omfattande och mer bearbetad ståndpunkt, vilken har berikat parlamentets yttrande.
Detta betänkande motsvarar de allra första stegen i en reform av kommissionen, en oerhört viktig handling för en verkligt modern förvaltning av unionen.
Det kommer att följas av många andra betänkanden, och jag som berikats av några veckors samordnat arbete skulle för egen del önska att den här metoden bevaras för framtiden.
Jag vill särskilt tacka de tre andra föredragandena, för jag har verkligen uppskattat vårt arbete och tydligheten i deras ståndpunkter.
De bedömningsskillnader som uppkom var inte endast av politisk art, utan återspeglar i än högre grad kulturella skillnader mellan de 15.
De avslöjar djupt olika synsätt på hur den offentliga sektorn skall förvaltas, synsätt som finns varje dag inom Europeiska unionens olika institutioner, även inom våra politiska grupper.
Genomförandet av reformen avspeglar väl de svårigheter vi konfronteras med, men vi vet att det är en nödvändig uppgift, hur svår den än är.
Tillsammans har vi bidragit till denna första avgörande etapp för unionens politiska framtid, moderniserat dess förvaltning så att den skall bli öppnare och därmed finnas närmare till hands för unionsmedborgarna, så att de blir övertygade om att deras framtid endast kan ligga i en starkare europeisk union.
