# ID: svediakorp-gov407211
# author: Modrow (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 342
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Föreliggande betänkande är ett fribrev för EU: s militära interventionsförmåga.
Det anser jag vara oacceptabelt.
När det kunde förutses att Warszawafördraget skulle upplösas, godkände den av mig ledda regeringen i DDR i början av 1990 en ny militärdoktrin, som syftade till frihet från kärnvapen, partnerskap för säkerhet mellan staterna och en stegvis avrustning.
Inget våld var vår princip.
När blockkonfrontationen upphörde hade också Nato blivit överflödigt.
Men i stället för att upplösas, muterar det från att vara en försvarsmakt till en angreppsmakt och ett motsvarande förbund och utvidgar sin aktionsradie allt längre åt öster.
Motiveringen för att ställa upp en interventionskrigsmakt inom EU liknar i dag återigen argumenten för Natos fortsatta existens.
Här handlar det inte i första hand om att släcka konflikthärdar, utan om att på militär väg säkra tillgången till marknader, råämnen och intresseområden.
Jag förespråkar att EU utrikes- och säkerhetspolitiskt skall fortsätta att profilera sig för bevarande av freden, och avnavla sig från USA.
Men hit hör andra premisser.
För det första: Kriget mot Jugoslavien som fördes mot folkrätten och resultaten av det - se de nya spänningarna i södra Serbien - visar att militärt våld inte återigen får bli ett politiskt medel.
För det andra: Nato bör stegvis upplösas och inte utvidgas österut.
För det tredje: En kärnvapenfri korridor, som en gång Olof Palme gav impuls till, bör inrättas från Östersjön till Svarta havet.
För det fjärde: OSSE bör stärkas och förses med adekvata medel för skydd mot och lösning av konflikter på grundval av dess säkerhetspolitiska grundprinciper, och inga angreppstrupper bör skapas.
För det femte: Förenta nationerna bör uppmanas att inkalla ett världsfredstoppmöte, där man drar lärdom av krigen under 1900-talet, för att ge folken på denna jord chansen till ett fredligt 2000-tal.
Europa skulle kunna bli ett föredöme - att skapa en angreppstrupp är säkerligen fel signal till detta!
