# ID: svediakorp-gov407210
# author: Oostlander (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 739
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill framför allt tala om Lalumières betänkande som jag har största möjliga respekt för, eftersom jag anser det vara ett betänkande som på ett mycket praktiskt sätt tar upp saker som rör vår säkerhet och även säkerheten för andra i vår omgivning.
Men först skulle jag vilja säga något om några uttalanden som mina kolleger gjorde för en stund sedan.
De talar mycket omsorgsfullt och sympatiskt om turordningen för insatserna, nämligen först förebyggande åtgärder, så många fredliga medel som möjligt och först därefter militära medel.
När man hör det så säger man, ja det är naturligtvis sant, men den uppmaningen antyder i själva verket att Europeiska unionen och de europeiska medlemsstaterna i ett annat sammanhang i det förgångna har gripit till vapen alltför snabbt.
Historien lär oss att det ofta tyvärr var alldeles för sent och att hundratusentals människoliv hade kunnat sparas om det hade skett lite tidigare.
Jag tror således, för att uttrycka det så, att det egentligen inte är rätt.
Likväl stöder jag till fullo ansträngningar för sådana förebyggande åtgärder som syftar till att förhindra krig och andra typer av våld.
Men vi får naturligtvis inte vända på saken.
Jag anser, herr talman, att det ligger till på det sättet att den allmänna opinionen, om man frågar den, tror att vi här i Europaparlamentet ägnar oss åt utrikespolitik och säkerhet och att det också är där tyngdpunkten i vår beslutsmakt ligger, vilket inte är fallet.
Bekymret är att rådet, som består av femton ministrar, beslutar om det och att det hela förlöper tämligen långsamt och att Europaparlamentet får skulden för det.
Jag är därför utomordentligt glad att vi ändå kan göra framsteg.
Sedan har vi också den franska försvarsministerns uppträdande mitt ibland oss, vilket ändå var en historisk händelse.
Innehållet i hans tal var något som vi alla har kunnat glädja oss åt.
Vi har kunnat se att det finns en naturlig utveckling.
Även de ansträngningar som har gjorts av Patten, som i likhet med Solana är oerhört populär även hos oss, välkomnar vi varmt eftersom det äntligen händer något.
Jag tycker att det är en utomordentligt praktisk anmärkning i Lalumières betänkande där hon säger, fint, samordning mellan medlemsstaterna genom Solana, mer initiativ från kommissionen genom kommissionär Patten.
Allra bäst vore det att slå ihop dessa två till en person.
Minst enäggstvillingar har jag sagt tidigare, men sammanslagningen är långt mycket bättre inom ramen för Europeiska kommissionen.
Jag anser att Lalumière skisserar ett utomordentligt bra perspektiv.
På så sätt kan vi kanske komma dithän att alla våra medel också kommer till användning på ett effektivare sätt, såväl medlen för förebyggande åtgärder som för militära åtgärder, om så behövs inom ramen för Petersberg, samt även för åtgärder efter militära åtgärder, vilket nu exempelvis också behövs i Kosovo.
Där behöver vi poliser, men också personer som kan sköta den löpande administrationen, som exempelvis kan ta över befattningen som borgmästare någonstans.
Det är exempel på sådana tjänstemän som jag tror kan komma utomordentligt väl till pass i Pattens portfölj och hans rapid reaction facility (snabbinsatsstyrka).
Det är ett utomordentligt viktigt element eftersom Europeiska kommissionen där har stor beslutanderätt och vi som parlament således stor kontroll.
Alltså är jag benägen att lägga en mycket stor tonvikt vid det.
Herr talman!
Sedan har vi naturligtvis också budgeten och hur den bör fördelas.
Betänkandet innehåller bra påpekanden, och jag tror att vi tillsammans med Lalumière företrädesvis måste välja att finansiera detta via gemenskapsbudgeten, då får vi omedelbart en rättvis fördelning också och dessutom kontroll över detta.
När det gäller kontrollen måste Europaparlamentet naturligtvis överta allt fler uppgifter från Västeuropeiska unionen och dess församling.
Jag tror att det är bra.
Jag tror också att det tills vidare är en försiktig, realistisk bedömning att de nationella parlamenten i fråga om det praktiska insättandet av trupper kommer att behålla stora befogenheter mycket länge och kanske för alltid, och att det därför behövs ett forum i vilket vi av den anledningen kan möta de nationella parlamenten.
Inte ett kontrollorgan utan ett forum, och det har mitt fulla stöd.
