# ID: svediakorp-gov407208
# author: Schroedter (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 522
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Hittills har Europeiska unionen inte i tillräcklig utsträckning gjort rättvisa åt sitt anspråk att iaktta sitt ansvar för freden och framför allt för en hållbar stabilitet i världen.
EU skulle vara utan konkurrens om det skulle förbättra och på ett sammanhållet sätt använda sig av de instrument som finns och framför allt den befintliga potentialen för civilt förebyggande av konflikter.
Men efter traumat i Kosovo tog hektiska aktiviteter i helt fel riktning vid.
Koncentrationen på rent reaktiv krishantering förde den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken in i ett helt snett läge.
Men inget land skulle ta på sig ansvaret att skicka in sina soldater i en region utan politiskt koncept och med osäker utgång.
Men det finns inget politiskt koncept, och det finns reellt sett fortfarande ingen gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Nationella intressen överväger fortfarande, framför allt i fråga om utrikespolitiskt agerande.
Vi såg just exemplen i Haag.
Vi har exemplet i konflikten i Mellanöstern.
Det är absurt att skilja den europeiska utrikespolitiken från institutionerna, på vilka man överfört ansvaret för de flesta instrument som är erforderliga för att förverkliga denna politik.
Detta är inte sagt av mig, utan av kommissionär Patten, och han har rätt i det.
Det är lika absurt att huvudsakligen koncentrera de ekonomiska resurserna på den militära utrustningen.
Om den europeiska utrikespolitiken betraktas enbart som ett stödinstrument för europeiska försvarsmaterielkoncerner, har den förfelat sin uppgift!
Den kan bara återvinna sin trovärdighet om den har en civil inriktning som första princip, om den bedriver en effektiv förebyggande politik med de instrument som står till förfogande, och även utrustar dessa ekonomiskt på ett trovärdigt sett.
Ett försummande av detta breda instrumentarium för civilt konfliktförebyggande kommer på lång sikt att visa sig vara felaktigt, och då räcker inte rådets förklaringar för mig, och påpekandet att vi redan har fattat beslut, men det tar vägen någonstans.
Det är inte klart, eftersom det samtidigt blir tydligt att dessa beslut också bara har en reaktiv inriktning.
Civilt förebyggande av konflikter, och jag betonar ordet förebyggande, kan inte bara vara ett bihang till militär intervention.
Det blir framför allt effektivt om vi befriar oss från traumat från Kosovo och Srebrenica, om vi går tillbaka till en aktiv förebyggande politik och utnyttjar de resurser som finns, och gör detta redan långt i förväg, om vi ser till att reducera kriser och risker för att de kan trappas upp.
Det betyder att åtgärder för att minska vapenexporten till instabila regioner måste vara det första målet för rådet, att det måste finnas en rättvis handelspolitik, att det måste finnas en hjälp till en hållbar utveckling och framför allt ett stöd till demokratiska krafter i det civila samhället.
Också stödet till regionalt samarbete är ett förnuftigt medel.
EU har bara ett problem, nämligen att det hittills inte har fått allmänheten intresserad för sådana åtgärder, trots att de är väsentligt effektivare och hållbarare.
