# ID: svediakorp-gov407205
# author: Salafranca Sánchez-Neyra (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 616
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Man måste erkänna att under de senaste månaderna har man uppnått betydande framsteg inom området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och att många av dem kan vi tacka den höga representanten för.
Som den franske försvarsministern påvisade har det också gjorts framsteg inom försvarspolitiken.
Upprättandet på rekordtid av de interimistiska grupperna i rådet, medlemsstaternas möjlighet att förbinda sig att bidra till att skapa en styrka för snabba insatser och Richards egen närvaro vid parlamentets arbeten, i utskottet utrikesfrågor och i plenum, anser jag är positiva händelser och värda att beaktas.
Jag skulle särskilt vilja framhäva de framsteg som det franska ordförandeskapet har bidragit med inom området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt inom försvarspolitiken.
Jag vill särskilt säga det, eftersom vissa förbehåll uttryckts under den tidigare debatten om rådets möte i Nice.
Förbehållen handlade om de allmänna framsteg som gjorts under detta ordförandeskap.
Dock tror jag herr rådsordförande att det inte är bra om vi drar oss själva vid näsan eftersom det franska ordförandeskapet inte huvudsakligen kommer att bedömas för de framsteg som uppnåtts inom områdena för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken eller försvarspolitiken utan för de resultat som uppnås vid Europeiska rådets möte i Nice, som verkligen är av stor betydelse för att driva vårt projekt framåt.
Jag kommer inte, som Patten sade under eftermiddagen, göra en genomgång av Europeiska unionens hela utrikesverksamhet utan jag skulle vilja koncentrera mig på tre frågor som jag anser vara värda att uppmärksammas särskilt.
Den första är den debatt som uppstått med anledning av den tyska utrikesministerns inlägg på Humboldt-universitetet, president Chiracs inlägg i Berlin, den brittiske premiärministerns tal i Prag och de artiklar som den italienska premiärministern och den svenska utrikesministern nyligen publicerat i pressen.
Alla fokuserar när det gäller GUSP mer på det mellanstatliga än på gemenskapens område.
Giddens, ideolog till det som kallats den tredje vägen, har sagt att det håller på att uppstå en politisk tillbakagång i kommissionen och att gravitationspunkten måste förflyttas till andra instanser, dvs. till rådet.
Herr rådsordförande, för oss är kommissionens roll och den interinstitutionella balansen fundamentala.
Den andra frågan är, i motsats till vad tidigare talare sagt, att jag inte vet om det skulle vara möjligt eller önskvärt att Europeiska unionen skulle göra mer än vad den gör inför konflikten och det upptrappade våldet i Mellanöstern, särskilt nu i den övergångsperiod som Förenta staterna befinner sig i.
Jag antar att Förenta staternas fyrtiotredje president snart utses, men jag tror att detta skulle vara ett bra tillfälle för Europeiska unionen att dubblera sina ansträngningar och bekräfta sin närvaro i en konflikt som ligger oss så nära.
Den sista punkten i mitt inlägg avser Latinamerika.
Jag frågar mig - jag kommer att ställa frågan till Patten vid tillfälle - om de förhandlingsdirektiv som Europeiska unionen och kommissionen för närvarande diskuterar med Chile och Mercosur, som antogs efter toppmötet i Seattle, inte borde revideras med tanke på det misslyckande som skedde vid det mötet och om det inte är diskriminerande att villkora slutandet av dessa avtal med genomförandet av en ny WTO-runda.
Jag anser att det faktiskt är ett diskriminerande villkor som nu bör anpassas i ljuset av nya omständigheter.
Herr talman!
Avslutningsvis skulle jag vilja säga att den interinstitutionella balansen är mycket viktig för oss, och att kommissionen ges den roll som bör motsvara den samt att den interna dimensionen, som håller på att konsolideras i Europeiska unionen, skall ha en motsvarighet i den externa verksamheten.
