# ID: svediakorp-gov407202
# author: Wurtz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 727
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr vice ordförande i kommissionen!
En annan ledamot i min grupp, Modrow, kommer att tala om försvarsfrågorna.
För min del skall jag hålla mig till det som i Brok-betänkandet kallas GUSP: s hörnsten, dvs. upprätthållandet av fred och frihet samt förebyggande av konflikter.
Jag skall begränsa mig till ett enda exempel - som är högst aktuell och verkligen betecknande för vad som bör förändras i vår politik - nämligen Mellanöstern.
Angående Mellanöstern beklagade Brok med rätta, jag citerar " unionens ihållande oförmåga att spela en konstruktiv roll ", men på den punkten är inte det franska ordförandeskapet ifrågasatt.
Jag är nyss hemkommen från Israel och Palestina, där jag förra veckan ledde en delegation från min grupp.
Jag kan tala om att palestiniernas förväntningar på Europa är överväldigande.
Med en europeisk flagga på bilen kommer man fram överallt, ända in i de fattigaste flyktingläger.
Vi får inte svika de här förväntningarna.
Vad hoppas de på från oss?
I huvudsak är det tre saker som ligger inom vårt räckhåll, såvida vi har - vi och våra regeringar - en gnutta politiskt mod.
Den första av dessa förväntningar är att vi kräver att internationella observatörer skall sändas ut för att skydda befolkningarna.
Låt oss helt enkelt säga vad Mary Robinson redan har sagt till FN: s kommissarie för mänskliga rättigheter: inte mer, men inte mindre.
Det vi t.ex. såg på Gaza-sjukhuset påminde om en mardröm.
Detta måste upphöra.
Om ni tvivlar rekommenderar jag att ni läser en intervju som publicerades i den stora israeliska dagstidningen Haretz den 20 november.
Den avslöjar helt otänkbara order till israeliska elitskyttar när det gäller palestinier som är äldre än 12 år.
Den gör att man kan förstå det fruktansvärda slutresultatet av intifadans två senaste månader: 270 döda, de flesta palestinier, och nära 10 000 skadade, ofta handikappade för livet.
För det andra borde vi våga be den israeliska regeringen att upphöra med sin militära upptrappning, som endast avlägsnar alla hopp om fred.
Att säga detta är inte att visa sig fientlig, utan att demonstrera en anda av ansvar, i såväl Israels som alla Medelhavsländers intresse.
Naturligtvis måste vi bestämt fördöma alla angrepp på civila israeler, såsom det fruktansvärda attentatet mot en skolbuss.
Det gjorde vi omedelbart, på plats.
Men det är inte genom att bomba Gaza - efter att ha försatt det i hopplöshet för att imponera på folket - och inte genom att 15 gånger bomba byarna i Betlehem-regionen, vilka vi också besökte, som man kan hoppas på att bryta våldsspiralen.
För det tredje slutligen bör vi uppmana till nya fredsförhandlingar utifrån samma principer som vi försvarar i alla andra regioner i världen, nämligen ett krav på att internationell lag och Genèvekonventionerna respekteras samt kravet på att Förenta nationernas resolutioner respekteras.
I det här fallet betyder det ett slut på ockupationen, inbegripet östra Jerusalem, en avveckling av bosättningarna och ett erkännande av flyktingproblemet.
Det är de ihållande kränkningarna av dessa grundläggande rättigheter, trots sju års förhandlingar, och den hopplöshet som detta resulterar i, som utgör kärnan i den folkliga revolten.
Det är således dessa problem som måste bemötas för att freden skall återvända och hålla i sig.
Många israeler sluter för övrigt upp kring detta, opinionsundersökningar om röstavsikter visar att en absolut majoritet av dem accepterar idén om ett övergripande fredsavtal med palestinierna, inbegripet en avveckling av bosättningarna.
Som en organisation med soldatmödrar hävdar: vi har inte hämtat hem våra barn från Libanon för att de skall dö för bosättningarna.
Därför, herr talman, bör Europa enligt min mening besluta sig för att agera nu.
Om Europa agerar i den riktning jag just talade om kommer det inte bara att bemöta det palestinska folkets förväntningar, utan också förstärka den gynnsamma strömning som finns i Israel för en rättvis fred, och detta kommer att ge världen en värdig och respektabel bild av Europa.
Då, men endast då, har Europa en chans att övervinna sin oförmåga i Mellanöstern och Medelhavsregionen.
