# ID: svediakorp-gov407201
# author: Lagendijk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 640
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr Richard, herr kommissionär!
Jag vill i mitt inlägg begränsa mig till två viktiga delar i Lalumières betänkande.
Den första delen är den del som behandlar konfliktförebyggande åtgärder och krishantering.
Jag gläder mig åt att den delen utgör en så viktig del av hennes betänkande, eftersom den är baserad på den analys som, ärligt talat, De gröna har gjort vid ett flertal tillfällen tidigare, nämligen att Europeiska unionens styrka ligger i att förebygga konflikter och att man endast i sista hand, tyvärr, måste kunna falla tillbaka på militära medel.
Något som jag anser vara ett bra exempel på det är stabilitetspakten för Balkan.
Den är enligt min uppfattning ett exempel på hur det bör gå till i Europeiska unionen, hur man med många medel, exempelvis på området för demokrati, exempelvis i stödet till fria medier, exempelvis på undervisningsområdet, visar att en konfliktförebyggande politik hjälper och leder framåt.
Jag hoppas emellertid, och i det avseendet instämmer jag med Wiersma, att det som står i betänkandet om konfliktförebyggande åtgärder inte endast är tomma ord, utan att det i praktiken verkligen omsätts i konkreta målsättningar i vilka pengar och politisk vilja investeras, annars gör vi oss själva en otjänst, nämligen att vi lovar runt och håller tunt.
Den andra delen som jag vill återkomma till är den militära delen.
Där finns två punkter som min grupp har haft kritik mot, vilka till vår belåtenhet har tagits upp i Lalumières betänkande.
Den första är Europaparlamentets roll, vilket ett flertal kolleger också har nämnt.
I de nuvarande förslagen förblir det fullkomligt oklart vilken den rollen skall vara.
För min del bör Europaparlamentets roll i framtiden vara att bli direkt involverat i utformningen av det absolut nödvändiga strategiska konceptet och även i framtiden, om det går så långt, i beslutet om att sätta in den europeiska fredsbevarande styrkan.
På den punkten har jag en mycket konkret fråga till Richard.
I den nederländska pressen dyker det ständigt upp uppgifter om att det i Saint Malo-avtalet, som hans land slöt med England i början av det här året, finns ett hemligt protokoll i vilket båda länderna, Frankrike och England, säger och lovar varandra att Europaparlamentet aldrig kommer att få beslutanderätt över någon som helst del av säkerhetspolitiken.
Jag skulle gärna vilja be Richard om en reaktion på detta och fråga honom vilken roll han anser att Europaparlamentet skall ha om det där hemliga protokollet inte finns.
En andra punkt för kritik, även den har tagits upp i Lalumières betänkande, är den totala avsaknaden av ett strategiskt koncept.
För att uttrycka det mycket enkelt: var, när och hur skall den europeiska insatsstyrkan uppträda i framtiden?
För mig är det fullkomligt oklart.
Jag blev således en aning förbluffad, ärligt talat, förra veckan när Solana på frågan om det verkligen finns ett strategiskt koncept helhjärtat svarade ja, ja, vi har ett strategiskt koncept, vi behöver bara trupperna.
Jag vill fråga Richard om han instämmer med Solana på den punkten.
Finns det ett strategiskt koncept?
Och om det finns, kan han då visa mig var det står, för då skulle jag gärna vilja läsa det.
Till sist, en punkt för kritik som tyvärr inte har tagits upp i Lalumières betänkande är den finansiella aspekten.
Jag anser att Europaparlamentets budskap måste vara klart och tydligt: vi stöder denna utveckling, men till det hör att besparingar görs på de nuvarande stående arméerna så att det blir möjligt att investera i nya medel som vi också anser vara nödvändiga.
