# ID: svediakorp-gov407200
# author: Malmström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 540
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande!
Ofta tar det mycket lång tid innan synliga resultat kan skönjas när frågor behandlas på europeisk nivå.
Otåliga medborgare klagar över att den europeiska byråkratins kvarnhjul mal oändligt långsamt.
Inom den europeiska säkerhetspolitiken har det emellertid gått förvånansvärt fort sedan beslutet om att upprätta en gemensam europeisk styrka fattades i december 1999 i Helsingfors.
Det är bra att detta sker.
Vi behöver visa oss själva och omvärlden att Europa har kraft och vilja att förhindra liknande tragedier som den på Balkan i framtiden.
Självfallet måste EU ta ett ökat ansvar i unionens eget närområde när det gäller konfliktförebyggande åtgärder, krishantering, fredsbevarande operationer osv.
Från ELDR-gruppens sida står vi helt bakom Broks betänkande.
Vi stöder i huvudsak även Lalumières betänkande.
Vi menar dock att man inte nog kan understryka vikten av att inte bygga upp överlappande strukturer med Nato.
Det förefaller därför litet onödigt att i alltför stor detalj reglera hur t.ex. europeiska rymdstyrkor skall organiseras.
Det är viktigt att värna om den transatlantiska länken och USA: s fortsatta engagemang i Europa.
EU bör inte utveckla ett eget försvar med fasta trupper.
Utvecklingen går fort, som sagt.
I land efter land har det i veckan rapporterats in hur många soldater, flygplan, ubåtar m.m. som länderna kan bidra med för att göra styrkan operativ.
Om man följer debatten i några medlemsländer, står det klart att händelseutvecklingen för många medborgare uppfattas som litet omtumlande.
Kommissionär Patten vittnade från Storbritannien om debatten där.
I ett annat land, som står mig nära, har diskussionens vågor gått ganska höga.
Det förs i Sverige en något yrvaken debatt om neutraliteten, ett begrepp som de flesta av oss inser är en förlegad rest från det kalla krigets dagar och inte tillämpbar i dag.
Icke desto mindre har vi i Europaparlamentet, som representerar medborgarna, ett extra ansvar för att föra denna debatt, kritiskt granska och diskutera den framväxande försvars- och säkerhetspolitiken.
Det innebär att det måste finnas strukturer för oss parlamentariker för att vi skall kunna få information om besluten, kunna debattera, delta och utkräva ansvar.
Även medborgarna måste dock få tillgång till information och dokument i så hög utsträckning som möjligt.
Det är helt nödvändigt för att politiken skall vinna förtroende.
Det så kallade Solana-beslutet från i somras kritiserades högljutt i denna kammare.
Det innebar att alla utrikes- och säkerhetspolitiska handlingar automatiskt skulle undantas från insyn.
Det är förstås oacceptabelt.
Det är också därför som vi har bett domstolen granska detta beslut.
Samma tankar om största möjliga öppenhet uttrycktes i Cashmans betänkande som vi med bred majoritet antog för två veckor sedan i Strasbourg.
Jag hoppas därför på ett brett stöd för de liberala ändringsförslagen som berör just frågan om öppenhet och insyn för medborgarna.
Avslutningsvis vill jag uttrycka min grupps stora oro för den allt värre situationen i Afghanistan och uppmana kommissionen och rådet att göra allt de kan och öka ansträngningarna för att nå en fredlig lösning och bistå civilbefolkningen, inte minst nu inför vintern.
