# ID: svediakorp-gov407193
# author: Vedrine (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 3,324
# sentences: 122
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Med hänsyn till att det har dragit ut på tiden och mina förpliktelser nu efteråt, skall jag försöka förkorta det anförande jag hade förberett.
Det var ett ansenligt anförande, men jag skall försöka att inte glömma det väsentliga.
Mina damer och herrar ledamöter!
Betänkandena av Lalumière och Brok ger mig ett tillfälle att inför er göra en första sammanfattning av de senaste månadernas viktiga utveckling på de här områdena.
Jag skall i första hand sammanfatta läget när det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken, de viktigaste institutionella förändringarna och mer särskilt de frågor som rör försvarets Europa.
Min kollega Alain Richard, med ansvar för försvar, kommer att utveckla allt som har att göra med kapaciteten.
Jag kommer sedan att behandla de viktigaste resultaten inom GUSP under det senaste halvåret.
Jag kommer också - jag skall försöka - att svara på den muntliga frågan från Brok angående Afghanistan.
Först och främst förstärkningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken: Brok erinrade för en stund sedan om att Europeiska unionen under det gångna året har hävdat sig, och detta har förstärkts av en utveckling som kommer att visa sig vara mycket viktig för framtiden.
Beviset för detta ser jag främst i det mycket snabba förverkligandet av ett Försvarseuropa.
Efter det tyska, det finländska och det portugisiska ordförandeskapet har det franska ordförandeskapet ägnat sig åt att fullgöra det mandat som vi anförtroddes i Feira.
Jag tror att Nice kommer att markera en mycket viktig etapp och ett mycket viktigt fullbordande på det planet.
Framför allt genom att det inrättas permanenta strukturer för ett Försvarseuropa, vilket ger Europeiska unionen möjlighet att under 2001 att förklara sig operativt när det gäller att hantera en kris.
Kapacitetsfrågan kommer att behandlas av Richard om en stund.
De institutionella aspekterna är också mycket viktiga, eftersom de gör att unionen kan förutse, besluta och agera, dvs. säkerställa den politiska kontrollen och den strategiska ledningen i en krishanteringsoperation.
I Nice kommer Europeiska rådet att fatta flera beslut, som jag nu skall nämna.
Först och främst inrättandet av permanenta politiska och militära strukturer, en kommitté för politik och säkerhetspolitik, en militärkommitté och en militär stab för Europeiska unionen.
Detta system kommer att kompletteras med förfaranden för krishantering och ett incidentrapporteringscentrum vid generalsekretariatet.
Enligt planerna från Feira skall dessa nya strukturer inrättas så snabbt som möjligt efter toppmötet i Nice.
För det andra permanenta arrangemang med tredje land och med Nato.
Ni vet hur viktiga dessa arrangemang är.
Det gäller att upprätta förbindelser grundade på förtroende och arbete tillsammans med Nato, kandidatländerna och de allierade länderna, med full respekt för Europeiska unionens autonomi.
Dessa förbindelser kommer bl.a. att anta formen av möten mellan Nordatlantiska rådet och den interimistiska kommittén för politik och säkerhetspolitik, möten mellan Europeiska unionen och de 15 europeiska kandidatländerna eller associerade länder.
Vi har också arbetat på en förstärkning av den civila krishanteringskapaciteten, framför allt för att Europeiska unionen skall kunna uppnå det fastställda målet om en polisstyrka.
Jag skulle även vilja nämna - som ett svar på Lalumières synpunkter i hennes betänkande angående nödvändigheten av att fördjupa våra diskussioner om konfliktförebyggande - att den höge representanten och kommissionen har utarbetat rekommendationer om mer samstämmiga och effektivare åtgärder på det här området, och jag vet att det svenska ordförandeskapet kommer att fortsätta att arbeta i den riktningen.
I det betänkande som lagts fram av Brok noterade jag också ett antal frågetecken och synpunkter om en effektivisering av Europeiska unionens externa åtgärder.
Det är en fråga som jag verkligen har ansträngt mig för personligen.
Min önskan var att frågan skulle framskrida, för det var uppenbart att situationen inte var tillfredsställande.
Det är också anledningen till att jag tog upp frågan på dagordningen för utrikesministrarnas informella möte i Evian i början av september, och vi ägnade den ett helt sammanträde, utifrån förslag och utkast från kommissionär Patten.
Därefter har vi gjort stora framsteg.
Den 9 oktober antog rådet (allmänna frågor) slutsatser om en stärkt samordning, en förbättrad förvaltning och de instrument som krävs för att fatta beslut.
Rådet beslutade att varje år anordna en debatt om de här frågorna.
Den första debatten kommer att hållas i samband med sammanträdesperioden i januari eller februari, och där kommer vi att diskutera hur dessa nya åtgärder har börjat tillämpas.
Jag vill betona att allt detta har gjorts i fullt samarbete och perfekt samförstånd mellan rådet i sin helhet, den höge representanten och kommissionen, framför allt kommissionär Patten.
Som Brok önskar i sitt betänkande, kommer rådet att förfoga över register som sammanfattar alla förbindelser mellan unionen och vart och ett av partnerländerna, för att kunna dra större nytta av unionens sammantagna utgifter, öka deras effektivitet och bättre förbereda sina debatter i fråga om externa åtgärder.
För den första debatten i början av året skall kommissionen utarbeta en sammanställning, land för land, för det gångna budgetåret, vilken kommer att vissa kapacitetsläget, utbetalningar och återstående belopp som skall regleras för de huvudsakliga program som är finansierade av gemenskapens budget och Europeiska utvecklingsfonden (EUF).
I det här arbetet har vi således varit mycket medvetna om nödvändigheten för kommissionen och medlemsstaterna att komma fram till en bättre komplementaritet mellan deras respektive stödåtgärder till förmån för tredje land, samtidigt som kommissionens särskilda befogenheter naturligtvis bevaras.
Detta gäller givetvis för medlemsstaternas klassiska förvaltningar såväl som för specialiserade organ.
Några ord nu om de nya instrument som har inrättats genom Amsterdamfördraget och om de interinstitutionella förbindelserna.
Jag noterade att detta är frågor som ni uttrycker en viss oro för i betänkandena.
Tre gemensamma strategier har antagits sedan maj månad 1999, om Ryssland, Ukraina och Medelhavsområdet.
Ordförandeskapet har nu bett generalsekreteraren och den höge representanten att förbereda en första utvärderingsrapport om hur dessa gemensamma strategier fungerar, och om hur dessa strategier kan användas på ett optimalt sätt.
Denna rapport skall presenteras vid den första debatten i början av året, som jag talade om.
Ett par ord om de interinstitutionella förbindelserna: Jag känner till den diskussion som Brok anspelade på för en stund sedan, enligt vilken den höge representantens funktioner borde ha anförtrotts en vice ordförande i kommissionen.
Men ni anmärker själv herr Brok, att alltsedan Solana trädde i tjänst - under de olika ordförandeskapens inriktningar - har han arbetat med full respekt för de bestämmelser och förfaranden som är fastställda i fördraget; samordningen har säkerställts och ingen anmärkningsvärd svårighet har uppkommit.
För att uttrycka det enkelt: det fungerar bra.
Vi har sett att när det gäller flera stora problem som vi har konfronterats med under den här perioden, har vi uppnått ett nära och konstruktivt samarbete mellan alla institutioner.
Ta t.ex. det som har hänt på Balkan, där man kan säga att var och en har spelat sin roll till fullo.
I den här regionen, i sydöstra Europa, kan vi utan tvekan se en verklig politik som börjar ge resultat.
Jag kommer nu fram till en första kortfattad, och självklart ännu provisorisk, sammanfattning av de åtgärder som har vidtagits under det franska ordförandeskapet för att bättre hävda Europeiska unionen på den internationella scenen.
Jag kommer således att ge en snabb översikt över några regioner och ett antal händelser.
Jag fortsätter med Balkan, eftersom jag talade om det området för en stund sedan.
Situationen har förändrats radikalt i och med maktskiftet i Belgrad, även om det naturligtvis återstår mycket att göra.
Vi har haft en verkligt europeisk strategi som har gått ut på att vid ett lämpligt tillfälle, dvs. före valen, sända det serbiska folket ett budskap som utarbetades i Evian, nämligen att den europeiska politiken skulle förändras radikalt i händelse av en seger för demokratin.
Demokratin segrade, efter de incidenter vi känner till.
Vi höll därför vårt löfte, och det nuvarande Jugoslaviens ledare säger att den europeiska gesten har haft en verklig betydelse i den här utvecklingen och under den här perioden.
Vi befinner oss därmed i en logisk utveckling.
Vi har börjat upprätta förbindelser på alla plan med Jugoslavien.
Detta betyder inte att vi anser alla problem lösta.
Vi vet mycket väl att många saker återstår att göra, såväl när det gäller Kosovo som Montenegro, förbindelserna med grannländerna och Jugoslaviens förpliktelser gentemot tribunalen, men det innebär att Europeiska unionen bedömde det avgörande att ge sitt fulla stöd till denna demokratiska process, fram till dess att målen är helt förverkligade, att denna process har bekräftats och att Jugoslavien då i grunden kan inleda en ny politik, framför allt i förhållande till sina grannar.
I det här sammanhanget var det toppmöte som nyligen hölls i Zagreb mycket viktigt.
Mötet hade planerats i ett annat sammanhang, med syftet att sända ett politiskt budskap till det serbiska folket över huvudet på deras dåvarande ledare.
Den förändring som inträffade gjorde att toppmötet i Zagreb kunde bli ett verkligt demokratiskt möte - för första gången - mellan hela Europeiska unionen och alla företrädare för länderna på västra Balkan.
Vi har även arbetat på frågan om regionalt samarbete, ett begrepp som väckte ett visst motstånd från vissa länder i denna region, som inte ännu en gång vill stängas in i ett förflutet de nyss har lämnat bakom sig.
Jag tror mig kunna säga att de tack vare detta toppmöte har förstått att det inte finns någon motsägelse mellan ett regionalt samarbete och deras utveckling framåt, deras närmande till Europeiska unionen, framför allt genom den stabiliserings- och associeringsprocess som bekräftades och klargjordes vid det här tillfället.
Detta toppmöte, som var det franska ordförandeskapets initiativ, gjorde det också möjligt att bekräfta vårt åtagande gentemot denna region, eftersom vi en kort tid före hade fattat nödvändiga viktiga beslut om de omfattande programmen " Medelhavsområdet " respektive " Balkan ", och eftersom det nya Balkan-programmet, som man på franska kallar " Carts ", hade försetts med 4,15 miljarder euro för perioden 2000-2006.
Det återstår således mycket att göra, såväl när det gäller demokratins befästande som regionalt samarbete, men vi har en ram och vi har en inriktning, och jag tror att Europeiska unionen vet vart den går på det här området.
Parallellt och under samma period har Europeiska unionen fortsatt att utveckla sina förbindelser med sina betydande strategiska partner, med.
Ryssland: toppmötet Europeiska unionen-Ryssland den 30 oktober inom ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalet.
Vår politik är tydlig: genom att stödja oss på demokratins, de mänskliga rättigheternas, rättsstatens och marknadsekonomins principer vill vi både uppmuntra och ge det mest värdefulla stödet till den mycket omfattande omvälvning som har inletts av Ryssland för att landet till sist skall bli - vilket kommer att ta den tid som krävs - ett framstående land i utveckling som moderniseras på alla plan, ett land som är fredligt: det slags land vi vill ha som granne.
Alla instrument för samarbete med Ryssland, såväl gemenskapens som nationernas, måste förändras i den riktningen.
Det har också varit ett toppmöte den 15 september mellan Europeiska unionen och Ukraina, och den framgångsrika politiska dialogen omfattar nu frågor om export av konventionella vapen, säkerhet och nedrustning, en fråga som OSSE framhåller är ett problem i det här landet.
Det är därför önskvärt att detta problem ingår i dialogen.
Till Brok skulle jag vilja säga, om han var orolig för detta, att frågan om ett mera konkret samarbete med Ukraina, t.ex. inom ramen för GUSP, kommer att beaktas i den rapport som skall läggas fram i Nice angående arrangemang som tillåter våra partner att medverka i militär krishantering under Europeiska unionens ledning.
Dessutom gör Ukraina en särskild insats i det sammanhanget, eftersom landet den 1 juli anslöt sig till de 15 uttalanden som ordförandeskapet har gjort i Europeiska unionens namn.
Vi har också fortsatt den transatlantiska dialogen om Balkan, där hela den politik som förs av Europeiska unionen har varit föremål för en fortgående ömsesidig information mellan Förenta staterna och Europa, men den har också handlat om Ryssland och fredsprocessen i Mellanöstern, trots att mina synpunkter är mer tillämpliga på perioden före den tragiska händelseutvecklingen sedan september, än på den nuvarande perioden.
Under den här perioden har vi också hållit Förenta staterna välunderrättade om den pågående utvecklingen av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, vilket är en nödvändig förutsättning för att den skall kunna utvecklas harmoniskt, vilket är fallet just nu.
Denna dialog avslutas inte med det här ordförandeskapet, eftersom toppmötet är planerat till den 18 december i Washington, och i Ottawa dagen efter.
Vi stötte på ett problem med Europa-Medelhavskonferensen i Marseille, eftersom många av våra arabiska partner fann det svårt att delta i mötet mot bakgrund av den nuvarande situationen.
Trots detta höll vi mötet.
Till slut anlände de, så när som på två undantag.
Arbetets gång och intensiteten i debatterna om denna mycket känsliga fråga tror jag var något som berättigade det faktum att mötet hölls, och bakom detta ligger helt enkelt den omständighet att Barcelonaprocessen bör fortskrida, en process som i dag är hårt åtgången av situationen i Mellanöstern, men som är mycket viktig och fortfarande en mycket framstående framtidsidé, en långsiktig strategisk idé som vi inte får låta ifrågasättas av aktuella tragedier, hur smärtsamma de än är.
Mötet ägde således rum.
Här aviserade vi totalanslaget för Meda II för perioden 2000-2006, dvs.
5,35 miljarder euro, till vilket skall tilläggas de lån som EIB har planerat att ge, vilket totalt sett ger 13 miljarder euro.
Det visar att Europeiska unionens åtagande gentemot det här området verkligen har substans.
När det gäller Mellanöstern står ordförandeskapet ännu i ständig kontakt med alla huvudpersoner, även i de allra svåraste ögonblicken.
Vi lyckades utverka att Javier Solana fick delta vid toppmötet i Sharm el-Sheikh den 17 oktober, vilket var första gången.
Vi uttalade oss å de 15 medlemsstaternas vägnar i Marseille, men det var inte det viktigaste syftet med mötet i Marseille; det var att rädda ramen för samarbetet mellan Europa och Medelhavsområdet.
Europeiska unionen uttalade sig återigen den 20 november angående situationen i Mellanöstern, denna gång i hårdare ordalag, vilket den försämrade situationen krävde.
Vi förblir fullt engagerade, och ett antal saker är möjliga under kommande dagar och veckor.
Det som brådskar är det ni har i tankarna, dvs. framför allt att våldet upphör och att parterna kan återuppta sina diskussioner om sakfrågorna, utan föregående villkor.
För övrigt kommer Javier Solana att delta i den kommitté som ansvarar för att klargöra fakta, vilken sammanträder på söndag i New York, och vi önskar att kommittén snabbt sätter sig i arbete.
Jag planerar slutligen att i ordförandeskapets namn bege mig på plats, efter Nice, i samband med det arbete som kommer att utföras av kommittén som ansvarar för att klargöra fakta.
Ordförandeskapet har ägnat sig åt att utveckla unionens förbindelser med andra stora regionala enheter och många asiatiska möten: det tredje ASEM-toppmötet, toppmötet med Japan och med Kina.
Dessförinnan var det ett toppmöte med Indien, under det portugisiska ordförandeskapet, och ett ministermöte kommer att äga rum med Asean.
Vi har stött på ett litet problem apropå frågan om Nordkorea, men här skulle jag vilja säga att man måste särskilja frågan om att upprätta diplomatiska förbindelser - som vid ett visst tillfälle har kunnat framstå som kakafonisk, men som inte är den verkligt grundläggande frågan, eftersom vissa länder har upprätthållit sådana förbindelser sedan länge, medan andra inte har det.
Vi har beslutat att arbeta på innehållet i vår politik gentemot Nordkorea.
Den 20 november antog vi handlingslinjer för det här landet, och den europeiska trojkan kunde bege sig dit på grundval av dessa riktlinjer.
Vår dialog med Afrika har varit mycket innehållsrik på alla plan, även på ministernivå, framför allt med CDAO, men även med SADEC.
Så ser det för övrigt ut just nu.
Dialogen med Latinamerika har fortsatt, både i New York i samband med generalförsamlingen, och i mer särskilda frågor, såsom Europeiska unionens stöd till fredsprocessen och Colombias president Pastranas sociala, ekonomiska och institutionella program.
Jag skulle inte vilja avsluta denna sammanfattning utan att erinra om unionens åtgärder för det som man i dag kallar de stora globala eller övergripande frågorna, framför allt i fråga om de mänskliga rättigheterna, där vi måste arbeta ytterligare på den europeiska politikens samstämmighet i internationella församlingar, och på att det civila samhället skall bli mer delaktigt.
Vi har fullföljt de insatser som påbörjades tidigare.
Den andra utgåvan av Europeiska unionens årsrapport om de mänskliga rättigheterna har lagts fram för Europaparlamentet.
Ett forum om de mänskliga rättigheterna kommer att organiseras i Paris den 13 december.
Dessutom har det franska ordförandeskapet fullföljt politiken för att främja och stärka nedrustnings- och icke-spridningsavtalen, och har deltagit aktivt vid konferensen om illegal handel med lätta och finkalibriga vapen för år 2001.
Ordförandeskapet har också förberett den andra rapporten om tillämpningen av den europeiska uppförandekoden om vapenexport, som visar på verkliga framsteg och som skall godkännas av rådet (allmänna frågor) den 4 december.
Än en gång: jag har starkt förenklat detta anförande, men ni ser att Europeiska unionens aktiviteter utvecklas avsevärt på dessa områden, och alla våra samtalspartner i världen fäster en ansenlig vikt vid det.
Jag skall med några ord avsluta för att säga att rådet delar de farhågor Brok framför angående Afghanistan.
Jag vill erinra om att unionen tillämpar åtgärder på grundval av en gemensam ståndpunkt från januari 2000: ett totalt embargo på vapenleveranser, påtryckningar på parterna, stöd till världssamfundets medlingsinsatser, stöd till afghanska personers medlingsinsatser, bekämpning av droger, hjälp till den civila befolkningen.
Därom skulle kommissionen säkerligen ha saker att berätta, om vi hade tid, men för att uttrycka det enkelt: alla våra aktiva insatser som vi nu sätter in, eftersom detta verkligen är ett plågat land, kommer aldrig att bli effektiva om inte grannländerna - eller de länder som på ett eller annat sätt är delaktiga och som har inflytande på detta land - en gång för alla beslutar att upphöra med sina interventioner, sin inblandning.
Eftersom det inte förhåller sig på det sättet har talibanernas regim förblivit okänslig för yttre argument och påtryckningar.
Jag skulle vilja kunna säga att våra påtryckningar och åtgärder påverkar den nuvarande situationen.
Tyvärr finns det en sorts motstånd och autonomi i den afghanska situationen inför alla dessa insatser.
Men det finns ingen anledning för oss att misströsta.
Vi måste fullfölja insatserna och jag vet att många parlamentsledamöter här i församlingen tycker att det är mycket viktigt.
Vi kommer således att gå vidare på det här området.
Detta var en särskild punkt, men, herr talman, det var en specialfråga som jag ville ge ett svar.
(Applåder)
