# ID: svediakorp-gov407191
# author: Lalumière (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 834
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, herr rådsordförande, herr försvarsminister, herr kommissionär!
När vi denna eftermiddag behandlar den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken befinner vi oss, vilket ordförande Brok just påpekade, på ett område som gör oss optimistiska i fråga om det europeiska bygget.
Sedan Europeiska rådets toppmöte i Köln, sedan i Helsingfors, i Feira och nu - hoppas jag - i Nice, kan vi med nöje konstatera framstegen på detta nya politikområde.
Det är inte så vanligt att det förhåller sig på det sättet.
Herr försvarsminister!
Vi gläder oss åt detta.
Precis som det gjorde före toppmötet i Feira genom att rösta igenom en resolution den 15 juni, kommer Europaparlamentet i morgon att rösta om en text som sammanfattar dess ståndpunkt inför toppmötet i Nice.
Jag hoppas självklart att en tydlig majoritet kommer att rösta för den framlagda resolutionen.
Men redan nu vet jag att denna text inte kommer att röstas igenom enhälligt, och det är normalt, eftersom det är ett besvärligt område där det uttrycks olika politiska synsätt om unionens roll i förhållande till medlemsstaternas roll, om det militäras plats i förhållande till det civilas, om unionens plats i förhållande till Nato och Förenta staterna, om unionens roll i världen och det val unionen måste göra mellan pacifism och icke-intervention å ena sidan, och å andra sidan viljan att bemästra kriser.
Dessa val skapar ibland motsättningar ibland oss, men i dag avtecknar sig gradvis en majoritet.
Denna majoritet kommer att, om inget oförutsett skulle inträffa, stödja den linje som i ett och ett halvt år har följts av ministerrådet, den höge representanten, Solana, och av kommissionen, framför allt inom kommissionär Pattens behörighetsområde: civila resurser och krishantering.
Men detta stöd, som jag önskar skall vara tydligt och klarsynt, är förenat med en rad frågetecken, ibland varningssignaler.
Jag skall uppehålla mig vid några av dem.
I första hand gäller det en kortfattad anmärkning om ett väsentligt problem, dvs. det nya europeiska politikområdets förbindelser med Nato.
Det har vi talat mycket om inom utskottet för utrikesfrågor.
Den föreslagna texten bekräftar Europeiska rådets val.
Det handlar inte om att konkurrera med Nato, och inte om att ta ifrån Nato dess ansvar för att försvara vårt territorium, utan att göra Europa till en trovärdig partner till Förenta staterna, genom att skapa en ny jämvikt inom alliansen och ge Europeiska unionen ett självständigt handlingsutrymme i händelse av kris.
För det andra finner ni i resolutionen parlamentets mycket tydliga vilja att låta säkerhets- och försvarspolitiken vila på två balanserade pelare: civil krishantering och, i händelse av ett misslyckande, militär förvaltning - två pelare som skall komplettera varandra.
Denna omsorg om balans gör att parlamentet är extra uppmärksamt på en rättrådig fördelning av finansiella resurser, även om vi är väl medvetna om att den förstnämnda hör till gemenskapsbudgeten, och den andra fortfarande sorterar under de nationella budgetarna.
I tredje hand gläder vi oss åt att se den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken inledas med ett konkret förverkligande: snabbinsatsstyrkan.
Och vi gläder oss åt de arbeten som redan har fullgjorts.
Detta gäller framför allt vid den senaste konferensen om kapacitetsåtaganden.
Allt detta har den förtjänsten att det gör vår politik trovärdig.
Detta är också ett tillfälle att göra en beskrivning av tillståndet i våra arméer och att befästa reformviljan, det konstaterade jag nyligen i Berlin apropå Bundeswehr.
När det gäller de institutionella reformer som ni har tagit itu med, vill jag insistera på vår önskan att unionen förses med en samstämmig, tydlig och effektiv orderkedja.
Det räcker inte att skapa organ såsom kommittén för politik och säkerhetspolitik, militärkommittén och den militära staben, det krävs också att det vertikala och horisontella sambandet mellan de olika enheterna fungerar väl och i realtid.
På den punkten har vi inte tillräckliga garantier och vi önskar bl.a. att man klargör kommissionens, rådets och den höge representantens befogenheter i krissituationer.
Herr talman!
Jag skall helt kort ta upp ett stort problem som rör trovärdigheten för detta politikområde, nämligen de finansiella medlen.
Visst kan man göra besparingar, men om vi vill täcka de konstaterade bristerna kan vi inte utesluta behovet av nya resurser, framför allt i fråga om högteknologi.
Herr talman!
Som ordförande Brok gjorde hade jag velat insistera på Europaparlamentets och de parlamentariska institutionernas roll.
Det finns även många andra saker att ta upp.
Genom att vända mig till rådets företrädare skulle jag vilja tala om för dem att Europaparlamentets vilja är att vi skall förvärva denna säkerhets- och försvarskultur, som vi inte har någon vana vid, och vi önskar att toppmötet i Nice blir en odelad framgång.
