# ID: svediakorp-gov407156
# author: Seguro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 505
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja koncentrera mitt inlägg på tre viktiga punkter.
Rådets ordförande tog upp frågan om det närmare samarbetet och sade att man är på väg mot enhällighet i denna fråga.
Jag skulle vilja fråga såväl ordförande Hubert Vedrine som ordförande Romano Prodi om vilken roll som är planerad eller förespråkas för kommissionen när det gäller det närmare samarbetet inom den andra och tredje pelaren?
Den andra frågan handlar om det allmänna avtal som min kamrat och ordförande för den socialistiska gruppen Enrique Barón Crespo redan har analyserat här, och vilket lyckligtvis utgör en del av den resolution som Europaparlamentet med all säkerhet kommer att anta i morgon.
Vi har inte i dag, varken i rådet eller parlamentet, någon anpassning av den proportionella makten enligt ländernas storlek eller antal medborgare, utan en jämvikt utifrån principen om dubbel legitimitet mellan ländernas union och medborgarnas union.
Men enligt de olika tolkningarna förbereds nu en förändring av denna jämvikt och en förstärkning av de stora ländernas representation, såväl i rådet som i parlamentet.
Detta är varken rättvist eller godtagbart.
Därför vill jag än en gång betona att den metod som antas i rådet för beslut, skall vara med dubbel majoritet (den är inte bara lättare att förstå utan också rättvisare), och att den nuvarande metoden behålls i Europaparlamentet och att den linjära minskningen tillämpas när de nya ledamöterna kommer.
Jag anser att denna slutbild är mer balanserad och rättvis, och att den tar hänsyn till en historisk realitet som Europas konstruktörer måste vara medvetna om: att länderna existerar och att det finns en relation mellan länderna och medborgarna i vart och ett av dessa länder så länge förhållandet mellan alla dessa medborgare och själva Europa inte är starkare.
Avslutningsvis stadgan om grundläggande rättigheter: rådets ordförande var uppriktig och jag uppskattar denna uppriktighet.
Han sade att det finns länder, att det finns regeringar som till och med medger att de inte tänker tillkännage stadgan om den förs in i fördragen.
Det är oacceptabelt att detta kan sägas på detta sätt.
Vad tycker en europeisk medborgare som hör att regeringarna är beredda att skriva vissa saker, men att de inte går med på att dessa saker får rättsligt värde och kraft?
Vilka signaler ger vi kandidatländerna när vi säger att de, för att ansluta sig till den inre marknaden, måste följa våra krav men att vi inte längre kräver att de ratificerar stadgan om grundläggande rättigheter?
Vi ger dem alltså en signal om att Europa behandlar unionens konsumenter bättre än dess medborgare.
Därför uppmanar vi än en gång ordförandeskapet att uppbringa alla krafter för att det i Nice åtminstone skall komma med en hänvisning till fördragen, för det är det bästa sättet att hedra det arbete som utförts av europeiska ledamöter, kommissionen och de regeringsföreträdare som deltog i konventet för att utarbeta stadgan.
