# ID: svediakorp-gov407153
# author: Elles (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 502
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vänder mig till kommissionens ordförande och rådsordföranden på franska, för att jag skall bli så bra förstådd som möjligt.
I mitt anförande vill jag ta upp en idé som har lagts fram av min arbetsgrupp inom PPE-DE-gruppen, och inte behandla problemen i min " konservativa " delegation, som är välkända.
Vi har stora betänkligheter i många frågor, framför allt i fråga om stadgan om de grundläggande rättigheterna, och det av flera skäl.
Jag skall inte tala om dessa.
En annan talare kommer att behandla den frågan.
Idén är följande: att koncentrera sig på vad som händer efter Nice.
Efter president Chiracs tal här i juli månad vet vi att åtminstone tre stora frågor kommer att klargöras, nämligen en förenkling av fördragen; befogenheterna på europeisk, nationell och regional nivå, något jag skulle kalla staternas rättigheter enligt ett amerikanskt uttryck - artikel 10 i den amerikanska konstitutionen - och för det tredje jämvikten mellan institutionerna.
Men i den frågan är det kanske de nationella parlamentens roll som bör övervägas i första hand, dvs. hur vår institution skall förvaltas i framtiden.
När det gäller frågan om ledningsformer väntar vi på en rapport från kommissionen.
Vore det inte bra - innan vi går längre - att samråda med befolkningarna och låta dem delta i vad vi gör, i stället för att invänta ett resultat som sedan kommer att underställas en folkomröstning, när de inte vet vad som har hänt?
Jag ställer således min tredje fråga: hur kommer den här frågan att förvaltas, hur ser tidsplanen ut, vilket förfarande följs och vilket deltagande gäller i det här systemet?
Herr talman!
Skall vi vänta till nästa regeringskonferens, till 2003-2004, för att få en debatt om dessa grundläggande frågor?
Enligt min mening bör vi börja genast efter resultaten från Nice.
En andra fråga är förfarandet: Ordföranden i utskottet för konstitutionella frågor har rätt.
Vi måste glömma regeringskonferenser, vise män och lyckta dörrar.
Vi måste inleda en stor debatt bland de europeiska medborgarna, genom att låta dem vara delaktiga i våra debatter.
Och för det tredje deltagandet: självklart kandidatländerna, men kanske inte de länder som vi ännu inte har inlett förhandlingar med, t.ex.
Turkiet, eftersom det verkar något överdrivet.
För att avsluta ber jag er, herr rådsordförande, herr ordförande i kommissionen, att fundera över vilka mekanismer som är nödvändiga att integrera i Nicefördraget, så att vi kan få denna stora debatt; så att vi undviker kremlska sättet att gå tillväga, dvs. att göra allt bakom lykta dörrar; så att vi kan inleda debatten med sikte på en ny europeisk ram, konstitutionell eller ej; så att vi kan få en direktkontakt med våra väljare och konstatera en stor framgång för Europeiska unionen i framtiden.
