# ID: svediakorp-gov407150
# author: Tsatsos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 440
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande!
Omedelbart efter mötet i Nice närmar sig den tidpunkt då Europaparlamentet uppmanas svara på två historiska frågor, den ena gäller Europeiska unionens framtid och den andra parlamentets egen politiska trovärdighet.
Angivet syfte med denna revision är att utforma effektivare institutioner som kan passa ett utvidgat Europa och samtidigt att minska de säkerligen befintliga demokratiska bristerna.
Tyvärr tillgodoser inte fördragstexten som den hittills har utarbetats av ministerrådet vare sig det ena eller det andra av revisionens syften och som en följd därav inte något av de två utvärderingskriterier som Europaparlamentet ställt upp.
För att institutionerna skulle fungera bättre begärde vi en övergång från enhällighet till kvalificerad majoritet vid rådets beslutsfattande.
Naturligtvis undantog vi alla frågor av författningsmässig betydelse.
Detta gav här ett torftigt resultat och det analyserade Elmar Brok och Méndez de Vigo för en stund sedan.
Men också när det gäller den stora frågan om demokratisering av Europeiska unionen finns det i parlamentet en sviken förhoppning.
Det borde ur demokratisk synvinkel vara självklart att då kvalificerad majoritet är fastställd för rådet bör en koppling absolut ske till Europaparlamentets medbeslutande i de fall det handlar om en rättsakt grundad på lagstiftningsmakten.
Detta inträffar inte överallt.
I det fördjupade samarbetet har det hittills inte godtagits att Europaparlamentets samtycke skall föreskrivas då det gäller början av förfarandet.
Slutligen har stadgan om de grundläggande rättigheterna hittills inte införlivats i fördragstexten och inte ens dess omnämnande i artikel 6 har godtagits.
Jag skall naturligtvis inte förtiga förekomsten av även några positiva inslag, t.ex. de europeiska politiska partiernas frågeställningar eller artikel 7 som har analyserats.
Nicefördraget kommer emellertid inte att antas på grundval av dessa positiva inslag.
Det kommer naturligtvis att förekomma, kära kolleger i Europaparlamentet, påtryckningar för att vi ändå skall anta Nicefördraget med en vädjan gällande risken för en institutionell kris om ett fördrag inte finns.
Jag är emellertid rädd för, kära kolleger, att krisen kommer att bli djupare om Europaparlamentet ger efter och bedömer ett uppenbarligen bristfälligt fördrag som godtagbart.
De nationella parlamenten väntar på vår åsikt.
Vi har ett historiskt ansvar.
Låt oss inte i tillägg till den besvikelse som Nicemötet kommer att framkalla, om det verkligen visar sig bli resultatlöst, få även folkens stora besvikelse gällande vårt parlament.
Ett misslyckat Nicemöte kan ju repareras, vårt parlaments trovärdighet kommer dock att vara bestående i åratal.
En europeisk union som är utan ett trovärdigt parlament om än tillfälligt är i alla händelser en dålig situation.
