# ID: svediakorp-gov407144
# author: Brok (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 634
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande!
Den lettiska presidenten har i dag vid ett samtal i kammaren förebrående sagt - med adress till oss: Vi gör våra hemläxor!
Häri döljer sig frågan om även stats- och regeringscheferna i Europeiska unionen gör dessa hemläxor?
Här har vi för närvarande ett stort frågetecken.
Det hände redan en gång i Amsterdam att stats- och regeringscheferna inte blev uppflyttade, och denna klass råkade nu än en gång ut för kvarsittning i Nice.
Om man en andra gång inte blir uppflyttad, då betraktas det som en stor kris i varje skolgång, och jag befarar att det är fullt möjligt att det sker en andra gång.
Låt mig välja en annan bild.
Det europeiska enandet är ett maratonlopp, där vi under de senaste årtiondena framgångsrikt har tillryggalagt långa sträckor.
När det gäller det europeiska enandet är vi nu på väg in på upploppssträckan.
Har vi på denna upploppssträcka nu kraften och kampviljan, eller tappar vi bort orienteringen?
Det är den frågeställning vi står inför i Nice, och jag hoppas att vi är tillräckligt starka för att åstadkomma en utvidgning med en stark union och att vi inte får någon utvidgning som leder till en försvagning av unionen.
Av den anledningen måste ur Europaparlamentets synpunkt två villkor uppfyllas.
För det första skall beträffande Europeiska unionens handlingsförmåga det kvalificerade majoritetsbeslutet byggas ut, och detta inte på de områden där det är relativt ointressant!
Man kan nämna 40 områden, där vi genomför utvidgningen av majoritetsbeslutet, exempelvis när det gäller utnämningen av ledamöterna i Regionkommittén.
Jag kan avstå från dessa 40 områden, om vi på fem områden, där det medför en viss substans, får ett majoritetsbeslut, t.ex. inom handels- och socialpolitiken, rättsliga och inrikes frågor, struktur- eller skattepolitiken, för att nämna de väsentliga.
Här uppmanar vi stats- och regeringscheferna: Var och en skall avstå från sin leksak, så att den andre kan avstå från sin leksak, och så att inte den ene väntar på den andre, och alls ingenting sker!
Det är ju i den situationen som denna regeringskonferens har suttit fast i månader, eftersom ingen vill ge upp sin egen leksak.
Jag hoppas att någon i början av konferensen har styrkan att avstå från sin leksak, för att utöva press på de andra så att de gör något.
För det andra: Det demokratiska underskottet får inte öka igen.
I Amsterdam överenskoms att där kvalificerat majoritetsbeslut tillämpas, så skall medbeslutandet gälla.
Om man avviker från denna regel kommer det att i motsats till Amsterdam innebära ett tilltagande demokratiskt underskott.
Jag hoppas att det inte kommer att ske.
Det finns också ett par gamla bördor som måste övervinnas inom konkurrenspolitiken, inom den monetära unionen och inom jordbrukspolitiken, så att man också här får ett medbeslutande.
Vi måste i denna regeringskonferens också åstadkomma en balans mellan stora och små.
Jag vill påpeka att befolkningen ser sig företrädd av Europaparlamentet, och det måste komma till uttryck i Europaparlamentet!
Om skillnaden mellan stora och små blir för stor i rådet, kan vi befara en stor legitimitetskris inom Europeiska unionen om några år, eftersom de små inte längre känner sig hemma här, och eftersom de är rädda för att inte längre kunna försvara sin identitet.
Jag tror att om dessa båda villkor inte uppnås, att åstadkomma handlingsförmåga och minska demokratiunderskottet, skulle denna Europeiska union för första gången ställas inför den situationen att detta Europaparlament säger nej till ett fördrag!
(Applåder från höger och från mitten)
