# ID: svediakorp-gov407143
# author: Queiró (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 500
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
I sitt uttalande den 9 maj 1950 sade Robert Schuman: " Ett enat Europa kan inte bli verklighet på en enda gång och inte heller genom en helhetslösning.
Det kommer att bygga på konkreta resultat, varigenom man först skapar en verklig solidaritet. "
Dagen innan toppmötet i Nice tycker jag att det är lämpligt att ställa frågan om hur det står till i dag med denna anda av " verklig solidaritet " utan vilken det europeiska bygget varken är genuint eller autentiskt.
När det gäller slutsatsen från regeringskonferensen handlar det i Nice om att uppnå ett avtal som korrigerar bristerna i de europeiska institutionernas verksamhet, utan att påverka balansen mellan medlemsstaterna eller mellan dessa och unionen.
Det enkla faktum att frågan över huvud taget ställs är redan i sig en tydlig uppvisning av den misslyckade politiken för att stärka banden av ömsesidigt förtroende mellan unionens länder.
Det är inte bara vi som säger detta, det gör också det franska ordförandeskapet, genom minister Pierre Moscovici, då han i en nyligen publicerad intervju erkänner att de ståndpunkter som har intagits i år, framför allt av president Jacques Chirac och minister Joschka Fischer, angående den framtida organisationen av unionen, har haft den direkta effekten att de har ökat misstroendet mellan små och stora länder vilket oundvikligen kommer att återspeglas i resultaten från Europeiska rådet i Nice.
Jag talar om tanken på skapandet av ett avantgarde av länder som är centrerade kring axeln Paris-Berlin, vilket skulle kulminera i ombildandet av Europa eller i en farlig förväxling mellan ett enhetligt och sunt Europa och ett Europa i flera hastigheter, vilket är farligt.
För övrigt återspeglar i viss mån texten i förslaget till kompromissresolution, som vi skall rösta om, denna obekväma situation eftersom dess allmänna karaktär är uppenbar.
Men det är också en text där författarna, även om de vet att de riskerar ett politiskt nederlag på förhand, avslöjar en syn som framför allt är centrerad kring Europaparlamentets makt och befogenheter, där man kräver alltmer parlamentariska interventionsmedel utan att ägna ett enda ord åt de nationella parlamentens viktiga roll.
Verkligheten är trots allt helt annorlunda.
Vi vet alla att toppmötet i Nice ägnas åt att avsluta arbetena på en konferens mellan regeringar som inte svarar inför Europaparlamentet, utan inför respektive nationella parlament, och som kategoriskt hävdar den suveräna karaktären i fördragsrevideringen.
För att avsluta, herr talman, vill vi uttrycka vår önskan om att toppmötet i Nice skall bli en framgång när det gäller den syn vi har formulerat om att dess slutsatser skall ge ett gemensamt uttryck för de olika nationella viljor som träffas och att de skall lyckas i sitt ständiga sökande efter sammanhållning och utveckling, samt i grunden ta ytterligare några steg på vägen mot en " verklig solidaritet " som Robert Schuman talade om.
