# ID: svediakorp-gov407131
# author: Cox (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 745
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag håller fullständigt med ordförande Prodi om att detta är en historisk möjlighet som inte bör gå förlorad.
Europeiska rådet har genom sitt möte i Nice ett ansvar för Europa, och bör delvis uppfylla det kontrakt som vi ingick i Helsingfors i december förra året och som vi bör förverkliga.
Man sade två saker i Helsingfors till kandidatländerna i Europa.
Man placerade två lås på dörren till utvidgningen.
Ett var att dessa kandidatländer själva måste anta och genomföra gemenskapens regelverk; detta är deras uppgift som de delar med oss.
Det andra låset är att vi, de femton nuvarande medlemsstaterna, måste erkänna det grundläggande behov som finns när det gäller att reformera det sätt på vilket vi sköter våra affärer, så att detta sker på ett effektivt sätt och att vi t.o.m. blir effektivare än vad vi är för tillfället.
Detta är ett oundvikligt och minsta krav från toppmötet i Nice, och det är ett viktigt mål.
Vid slutet av denna process kommer vi i parlamentet att tvingas att säga vår mening.
Det är ett stort ansvar.
Jag talar för en grupp som stöder den enklast möjliga vägen till en utvidgning av Europeiska unionen.
Jag säger också att vi mycket noga kommer att lyssna på vad Prodi och kommissionen har att säga när det gäller analysen av Nicefördraget och den öppenhet han utlovar.
Vi kommer själva att göra en mycket öppen analys.
Min vädjan till er, herr rådsordförande, är att ni lägger fram ett dokument för oss i detta parlament som är tillräckligt bra för att godkännas av oss, och som också är ett dokument som lever upp till den stora historiska utmaning vi står inför i Europa.
Denna utmaning är liktydig med återföreningen av vår gamla kontinent; denna utmaning är en utvidgning vars omfattning aldrig tidigare skådats, och det är detta som man måste förbereda oss för genom toppmötet i Nice.
Att åstadkomma något mindre är detsamma som att svika Europa och denna kammare, när den sedan granskar Nicefördraget, kan inte tillåta ett misslyckande i detta sammanhang.
Låt mig säga, med hänsyn till de specifika punkterna, att min grupp anser att - vid det stadium som Europeiska unionen nu befinner sig utvecklingsmässigt - att det fortfarande är förnuftigt att varje medlemsstat har en ledamot i kommissionen, vilket också stärker unionens legitimitet.
Det bör inte bli en fråga som för in unionen i en ogrundad kamp mellan de stora och de mindre ländernas intressen, när det gemensamma europeiska intresset i stället borde vara det viktigaste målet.
Vid detta stadium skulle min grupp föredra en omviktning av rösterna, den dubbla majoriteten, men ni har förklarat att andra sakfrågor håller på att granskas.
Vi stöder ett närmare samarbete, men anser att det måste vara förutsättningslöst, öppet för alla och inte bara gälla en exklusiv grupp, och att det måste grundas och förankras på ett sätt som tar hänsyn till gemenskapens regelverk.
Vi stöder starkt stadgan om de grundläggande rättigheterna och vi vill inte bara helt enkelt framhålla stadgan.
Om vi håller fram den som något meningsfullt, måste den förankras, och vi rekommenderar fortfarande att ni skall förankra den i artikel 6.
Vi rekommenderar er att ge antagandet ett innehåll, även om stadgan i detta avseende ännu inte helt och fullt kan bli föremål för rättslig prövning.
Vi stöder revideringen av artikel 7, eftersom vi har dragit lärdom av den österrikiska läxan.
Toppmötet i Nice är ett test för att se om vår gamla kontinent är redo för en ny, omfattande utvidgning.
Jag anser att vi kan lyckas men, herr rådsordförande, vårt ordförandeskap måste mobilisera Europeiska rådet genom att liva upp dess möte i Nice och se till att man åstadkommer något som blir verkligt historiskt.
Det skall inte bara bli en konstruktiv kompromiss, det var vi som formulerade dessa ord, utan det måste ske betydande resultat.
Vi kommer att sätta ribban högt och jag hoppas att vi tillsammans - rådet, kommissionen och parlamentet - klarar höjden.
Jag säger att om vi kompromissar och sätter ribban för lågt, kommer vi att vägra ta detta på allvar, och det gör vi för Europas bästa och med gott samvete.
