# ID: svediakorp-gov407129
# author: Poettering (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,078
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionsordförande, herr rådsordförande, kära kolleger!
Ni står som ordförandeskap inför en oerhörd uppgift, men också som fransk republik.
Det har flera gånger betonats - och jag kan understryka allt som ordförande Prodi har sagt - att ni står inför en väldig utmaning i fråga om majoritetsbeslutet.
Om rapporterna stämmer så är det Frankrike som fortfarande tvekar inför att gå över till majoritetsbeslut beträffande tjänsterna inom ramen för handelspolitiken.
Herr rådsordförande, hur kan ni förvänta er att Tyskland skall ta något steg i fråga om asyl- och invandringspolitiken?
Hur kan ni förvänta er att Spanien skall ta något steg i fråga om sammanhållningspolitiken?
Hur kan ni förvänta er att Österrike skall ta något steg i fråga om transportpolitiken?
Hur kan ni förvänta er att Förenade kungariket skall ta något steg i fråga om skattepolitiken, när ordförandeskapet, Republiken Frankrike inte föregår med gott exempel?
Jag uppmanar er att gå i spetsen, så att ni kan vägleda de andra att ta motsvarande steg!
(Applåder)
Vi kommer inte att tveka, om man i dessa frågor inte kommer fram till något godtagbart resultat, att efter Nice också nämna de ansvariga!
Vi anser också att ni beträffande frågor, där vi ännu inte uppnått något majoritetsbeslut, i fördraget redan kan skriva in att man genom ett enhälligt beslut, med iakttagande av vissa tidsfrister, kan övergå till majoritetsbeslut, ty om man skriver det så i fördragen, behöver man inte varje gång göra en revidering av fördragen med ett utdraget ratificeringsförfarande.
Ni talade om Europaparlamentets medbeslutande.
Det välkomnar jag i alla frågor, som beslutas med majoritet.
Men det måste då också gälla för grundfrågorna i den europeiska jordbrukspolitiken, där vi i dag redan har majoritetsbeslut.
Beträffande den nya viktningen av rösterna i ministerrådet: Jag håller uttryckligen med om det som kommissionens ordförande Prodi sade, nämligen att en dubbel majoritet skulle vara ett system som är demokratiskt, och det borde egentligen också vara möjligt för Frankrike att kunna godta det i förhållande till ett annat medlemsland i ett visst omröstningsförfarande.
Vi behöver alltså en ny viktning av rösterna med målet att inte en majoritet av stater, där inte majoriteten av befolkningen bor, slutligen kan bestämma, utan här måste nog den klara demokratiska principen råda.
Nu till kommissionen: Vi har med förvåning sett, och begreppet kommer inte från mig i vår grupp, utan har oftare använts av medborgare i mindre stater, att de stora länderna under de senaste månaderna har praktiserat en arrogansens politik.
De stora har ansett att de kan utöva tryck på de mindre länderna, för att dessa skall samtycka till att inte längre ha någon företrädare i kommissionen.
Herr rådsordförande, det kan man ju diskutera, men man kan inte diskutera att de små länderna skall avstå från en ledamot i kommissionen, om inte först kommissionens ordförande stärks i sitt ämbete, om han inte har rätt att t.ex. skilja en ledamot i kommissionen från sitt ämbete, utan vi behöver nu först stärka kommissionen som ett gemenskapsorgan, och om ni åstadkommer det och kan bevisa att vi inte återgår till ett rent regeringssamarbete, om ni stärker kommissionen, då kan vi också en dag tänka på att föra in ett nytt förfarande!
Men jag varnar oss alla: Vi skall respektera de små länderna, ty alltid när de stora bestämmer i Europa och när de stora har stridit i Europa, så var det i vår kontinents historia de små som blev lidande, och därför ber jag om att man också bemöter de små länderna i Europa med respekt!
(Applåder)
När det gäller frågan om ett stärkt samarbete: Jag håller med om det som ni sagt om detta.
Vi är glada över att sekretariaten inte längre står på dagordningen, och även våra brittiska vänner, som ju annars, såsom varande majoriteten i vår grupp, har helt annorlunda ståndpunkter i fråga om institutionell utveckling och ändå förblir goda vänner, delar helt vår uppfattning att det inte får finnas några sådana sekretariat, utan allt måste genomföras inom gemenskapens förfarande.
Kommissionen måste vara delaktig, parlamentet måste ha inflytande, och ingen får uteslutas.
Slutligen när det gäller frågan om stadgan: Majoriteten i vår grupp anser att stadgan inte bara bör tillkännages högtidligt, utan bli europeisk rätt.
Jag vet att det beklagligtvis inte kommer att uppnås i Nice, men det är ett första steg, om vi får det högtidliga tillkännagivandet.
Men ytterligare steg måste vidtas.
Vi kommer i Nice att nå ett resultat, herr rådsordförande, men jag säger uttryckligen att om vi bara når ett minimalt resultat, då stämmer det som ordförande Jacques Chirac har sagt, nämligen att vi då inte kommer fram till ett fördrag.
Om resultatet blir ett dåligt fördrag, inte något verkligt ambitiöst fördrag, om vi bara når ett minimalt resultat, som egentligen inte gör det möjligt att utvidga Europeiska unionen, då bör man erkänna misslyckandet i Nice och lämna stafettpinnen vidare till svenskarna och senare till belgarna, så att vi sedan kommer fram till ett resultat, som förhoppningsvis blir en bra grundval för utvidgningen.
Likväl vill vi ha ett resultat i Nice, men det måste vara ett ambitiöst resultat, och jag hoppas att vi kommer att uppnå det, och att vi också ger ett framtidsperspektiv som sträcker sig utöver Nice, t.ex. om Europas grundläggande ordning, om en avgränsning av behörigheterna, om vad Europeiska unionen gör och vad medlemsländerna gör.
Även detta behöver vi i framtiden.
Ett sista påpekande, och jag säger det inte alls polemiskt: I januari 1995 upplevde jag i Strasbourg François Mitterand, som ju hör till er politiska partifamilj, och när jag i dag följer somliga partikongresser i ert land, önskar jag ofta att François Mitterands europeiska entusiasm också skulle finnas hos hans efterföljare!
Denna entusiasm önskar jag er, så att vi får ett bra resultat i Nice, och så att det blir ett bra resultat för oss alla och för Europa!
(Applåder)
