# ID: svediakorp-gov407123
# author: Wallström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 874
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Fru talman!
Tack för ert stöd och ett särskilt tack till Europaparlamentets delegation som var på plats i Haag.
Jag kommer ihåg att jag träffade Corbey, som var där hela tiden, när jag var på väg till ett sammanträde kl.
5.30 en morgon.
Ni var alla ett mycket bra stöd under sammanträdet, och jag tackar er för det.
I bland diskuterar vi klimatförändringen som om dess effekter bara kommer att märkas på lång sikt av våra barn och barnbarn.
Nu är det emellertid så att klimatförändringen redan har skett, den har alltså redan fått effekt.
Iskalotterna håller på att smälta - det har man konstaterat genom mätningar.
Små östater i Stilla havet håller sakta på att försvinna, p.g.a. höjningen av havsnivån.
Vi kan se effekterna i vår vardag.
Även om experterna är mycket noga med att inte säga att en viss storm eller ett visst extremt väderförhållande beror på klimatförändringar, kommer vi att få se ett mer extremt väder då klimatförändringarna fortsätter.
Det gäller även för oss.
Visst är det en fråga för kommande generationer, men det är också en realitet, i synnerhet för folk som bor i de fattiga länderna, som redan nämnts.
Vad kan vi göra nu?
Det är inte läge att fördela skuld eller att peka finger.
Nu är det läge att bestämma oss för att vi inte skall kunna misslyckas en gång till.
Att inte åstadkomma ett avtal vid nästa COP6-möte är inte ett alternativ.
Jag är mycket optimistisk, eftersom jag kände att vi kom så nära och att alla närvarande ministrar förstod att en minskning med fem procent, som anges i Kyotoprotokollet, bara är en liten del av det åtagande vi måste göra framöver.
Detta är bara början.
Vi kanske inte borde vara alltför oroliga över att det tar litet längre tid, ytterligare några månader, att besluta om de bestämmelser och den ram, den rättsliga ram, som måste tillämpas för att man skall kunna hålla igång den enorma ekonomiska marknad som kommer att skapas.
Vi behöver naturligtvis en del tydliga driftsbestämmelser för att kunna reglera en marknad med utsläppsrätter som är värd tolv miljarder US-dollar.
Vi hade för många frågor som var olösta för att kunna inleda dessa förhandlingar, och vi måste försöka att reda ut detta.
Vi måste göra vår egen bedömning av vad som hände och utarbeta de dokument som behövs vid kontakter med olika parter, och naturligtvis med " paraplygruppen ".
Det är i hög grad en fråga för den amerikanska förvaltningen att berätta för oss vem vi skall tala med.
Vi måste också upprätthålla våra kontakter med utvecklingsländerna.
På så sätt kan vi utveckla denna fråga på ett konstruktivt sätt.
Låt mig nu bara svara på frågorna som handlade om vår eventuella flexibilitet.
I bland är dessa förhandlingar väldigt kaotiska, och jag tror att man alltid kan åka hem, titta tillbaka och säga att man gjorde det ena eller det andra misstaget.
För de närvarande miljöministrarna i Haag, och ni vet att vi också angett tonen här, var det emellertid viktigast att försvara Kyotoprotokollets trovärdighet och okränkbarhet.
Vi skulle alltså inte tillåta någon kreativ bokföring för, t.ex., vissa frågor.
Amerikanerna lade fram ett förslag till oss som skulle ha minskat deras åtagande med mellan 70 och 90 procent.
Vi kunde helt enkelt inte acceptera det.
Borde vi sänka våra ambitioner när vi vet att vi behöver göra mer?
Samtidigt gjorde vi eftergifter.
Vi inledde diskussioner om vad vi tidigare hade bedömt vara stora kryphål, eller möjliga stora kryphål.
Vi var väldigt konstruktiva och vi förhandlade så länge som det bara var möjligt under dessa samtal i Haag.
Vi kommer även framöver att vara beredda att göra eftergifter, men jag tycker att vi var flexibla, samtidigt som vi försvarade våra viktigaste mål, och vi bör fortsätta att göra det.
Vi vet nu vilken typ av frågor som kommer att behandlas under denna sista del.
Jag är förhoppningsfull - jag tror verkligen att det finns en medvetenhet.
Alla ministrar vet att de inte kan komma undan denna enormt viktiga uppgift när det gäller att bekämpa klimatförändringar; detta märktes också tydligt vid mötet i Haag.
Vi kommer att göra allt för att kunna förvandla detta till ett avtal och verkligen kunna underteckna det.
Uppföljningen av nästa COP6-möte eller fortsättningen på COP6, kommer naturligtvis att bestå av en ratificering av ett avtal inom unionen.
Vi kan påbörja handeln med utsläppsrätter tidigare.
Vi kan vidta många åtgärder som kommissionen kommer att lägga fram förslag om.
Så snart som vi får möjlighet, så snart som den rättsliga ramen kan börja tillämpas, kommer vi att agera.
Jag tackar er återigen för denna diskussion.
Jag har noterat allt som sagts, och vi kommer naturligtvis att göra uppföljningar och vara beredda att återkomma närhelst parlamentet så önskar.
(Applåder)
