# ID: svediakorp-gov407116
# author: Meijer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 501
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Industri och trafik leder till en konstgjord uppvärmning av vår atmosfär.
En fortsatt uppvärmning kommer att omvandla vissa landområden i Europeiska unionens länder till hav eller öknar.
För att hålla världen och Europa beboeligt på ett hållbart sätt behövs en stark förändring av vår ekonomi.
Europaparlamentet har nyligen uttalat sig för ett antal steg i rätt riktning.
I den europeiska hållningen under klimatkonferensen som avslutades i Haag i lördags och som förmodligen misslyckades avtecknar sig två starkt motsatta uppfattningar.
Den ena uppfattningen är att vi på allvar bör hålla fast vid avtalen från 1997 om att minska utsläppen till en nivå som är drygt 5 procent lägre än 1990 års utsläppsnivåer.
Det handlar nu om att uppfylla de redan antagna Kyotoförpliktelserna.
Beredvilligheten att nå fram till en kompromiss med Amerika är detsamma som att förråda den europeiska insatsen.
Den andra uppfattningen är att Kyoto aldrig har varit genomförbart, eftersom motarbetandet från Amerika, Japan och Australien är för stort för det.
Det är enbart genom att minska deras förpliktelser som det nu är möjligt med ett globalt avtal.
Med kreativ bokföring skulle vi då ge intryck av att de redan har uppfyllt en stor del av sina förpliktelser.
Enligt den andra uppfattningen har Europeiska unionen misslyckats eftersom Tysklands och Frankrikes " gröna " miljöministrar inte var beredda att glömma Kyoto.
Under uppföljningskonferensen i Bonn i maj 2001 skulle man behöva finna ännu en sådan kompromiss.
Min grupp väljer det första synsättet.
Det är viktigt att Europa håller fast vid en tidigare intagen ståndpunkt, även om det innebär att Förenta staterna inte kommer att kunna skriva under ett sådant avtal under tiden för en Bush-regering.
För resultaten på längre sikt är det viktigt att vi övertygar den allmänna opinionen i Amerika om farorna i att inte göra någonting i stället för att sluta en kompromiss med de som arbetar emot.
USA: s befolkning förorenar mest per capita.
Där är insikten om att öknarna kommer att växa och att antalet orkaner kommer att öka ännu inte särskilt starkt närvarande hos den allmänna opinionen.
Välfärdsnivån är hög och priset på råoljeprodukter lågt.
Faktiska förändringar anser man där vara ofördelaktiga för såväl industrin som konsumenterna.
Därför är det inte troligt att ett globalt avtal för närvarande skulle kunna få bifall från det amerikanska parlamentet.
Till sist, tredje världen befinner sig ännu i initialskedet av den industriella utvecklingen.
Deras fattigdom har gjort det nödvändigt för dem att sälja sina rättigheter till koldioxidutsläpp till rika länder som därigenom vill minska sina egna förpliktelser.
Dessa länder kommer när allt kommer omkring inte att avstå från sina rättigheter till utveckling.
Utsläppet av växthusgaser kommer då att börja öka kraftigt.
Det är en anledning till att ta hänsyn till den verkligheten efter klimatkonferensen.
En kompromiss kan inte innebära att vi glömmer det som avtalats i Kyoto.
