# ID: svediakorp-gov407114
# author: Davies (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 428
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Man visste hela tiden att dessa förhandlingar skulle bli hårda, men kommissionens tjänstemän trodde ändå att man skulle få till stånd ett avtal, eftersom världens politiska ledare helt enkelt hade för mycket att förlora på att återvända hem utan att ha åstadkommit något.
Det är mycket nedslående att man inte fick till stånd något avtal, och jag beklagar verkligen att man under slutet av konventionen drabbades av en dispyt mellan Förenade kungarikets vice premiärminister och det franska ordförandeskapet om det kompromissförslag han lade fram.
Det faktum att amerikanerna, efter Prescotts ganska bullriga avresa från platsen, lade fram nya förslag som närmade sig EU: s ståndpunkt, visar att det franska ordförandeskapet gjorde rätt i att stå på sig.
Vi närmade oss en lösning, men tyvärr räckte inte tiden till.
Man fruktar nu att luften har gått ur processen och att man kommer att byta ut de amerikanska förhandlarna, och att vi börjar på nytt i maj.
Dispyten inom Europeiska unionen är än mer beklagansvärd, eftersom mitt totalintryck av konventionen var att Europeiska unionen förhandlade som en sammansvetsad grupp, utifrån en ståndpunkt som korsade partilinjerna och förenade medlemsstaterna bakom delade principer, ett delat perspektiv och en delad ilska över amerikanernas vägran att ta sitt ansvar som världens största källa till utsläpp av växthusgaser.
Utifrån all information vi har, måste vi anta att den amerikanska senaten inte kommer att ratificera Kyotoprotokollet, hur hårt vi än kompromissar.
Vi måste därför i högre grad prioritera stödet från nationer över hela världen, för att få i gång handeln med utsläppsrätter och faktiska åtgärder för att minska utsläppen av globala växthusgaser i denna union.
Låt oss hoppas att vi får ett avtal i maj; låt Europa under tiden gå i frontlinjen för processen.
Förenta staterna är fortfarande ett mycket viktigt land.
Pengar spelar en större roll i den amerikanska politiken än vad de gör i vår union.
Den amerikanska industrin och oljebolagen säger till sina politiker att de måste förkasta Kyotoprotokollet, vad än den amerikanska allmänheten säger.
Min fråga till kommissionären är denna: Hur kan vi övertyga den amerikanska industrin om att det ligger i deras kommersiella intresse att stödja protokollet, så att de drar i de rätta finansiella tåtarna och får in de amerikanska politikerna på rätt spår?
Hur kan vi få dem, trots deras stora motstånd, att träda in i 2000-talet med alla dess problem?
