# ID: svediakorp-gov407111
# author: Wallström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 907
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Fru talman, mina damer och herrar!
Tack för att ni bjudit in mig för att dela mina intryck med er om parternas sjätte konferens, den s.k.
COP6, om Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, som ägde rum under de gångna två veckorna i Haag.
Efter intensiva förhandlingar, både på teknisk nivå och ministernivå, på grundval av förslag till beslut med ca 500 parenteser, blev det inte möjligt att sluta ett heltäckande avtal om de viktigaste politiska sakfrågorna.
Europeiska unionen koncentrerade sig under förhandlingarna på att skydda Kyotoprotokollets okränkbarhet på områdena som rörde förändringar av markanvändning och skogsbruk, " frågan om kolsänkor ", förhållandet mellan Kyotomekanismen och inhemska åtgärder, känt som " komplementaritet ", och efterlevnad.
Detta innebar att man under förhandlingarna med de andra parterna måste beakta kompromisser mellan dessa frågor.
I och med goda tekniska framsteg om bestämmelserna för Kyotomekanismerna och utvecklingen av ett system för efterlevnad, koncentrerades de slutliga förhandlingarna framför allt på kompromisser mellan " komplementaritet " och " sänkor ".
Det fanns emellertid inte nog med tid för att fullt ut bedöma de förslag som lades fram i slutskedet om användningen av " kolsänkor ", när det gäller dess konsekvenser för olika länder i och utanför Europeiska unionen.
Det fanns emellertid tillräckligt med bevis för att den miljömässiga okränkbarheten skulle drabbas av allvarliga kompromisser.
Europeiska unionen beslutade sig därför för att inte godkänna dessa förslag.
För att inte mandatet enligt handlingsplanen från Buenos Aires, som tillämpades fram till den s.k.
COP6-konferensen, skulle löpa ut utan några konkreta resultat eller uppföljningar, beslutade sig parterna för att upphäva COP6 och återuppta konferensen i maj 2001.
COP6 var inte bara en negativ händelse - långt ifrån.
Vi gjorde en del goda framsteg.
Det utarbetades t.ex. en grupp förslag som behandlade utvecklingsländernas behov och intressen, inklusive ny finansiering och nya institutioner, men också ett mer koncentrerat förhållningssätt till klimatförändringar inom den globala miljöbyrån (the global environment facility, den s.k.
GEF).
Man gjorde också framsteg på teknisk nivå rörande andra frågor, t.ex. strategier och åtgärder för att minska utsläpp, kapacitetsskapande, tekniköverföring, utsläppshandel, gemensamt genomförande och efterlevnad.
Man bör anstränga sig till det yttersta för att genomföra dessa beslut vid den återupptagna sessionen i maj.
Ytterligare ett positivt resultat av COP6, är att den bidrog till att man fick en bättre förståelse för de andra parternas ståndpunkter.
Denna kunskap är oerhört användbar och bör utnyttjas ytterligare under de kommande månaderna.
Pronk var en mycket engagerad ordförande för COP6.
Det förslag han lade fram vid slutet av andra veckan omfattar ett paket och utgör en av grunderna för ytterligare diskussioner och förhandlingar under de kommande månaderna.
Det fanns emellertid inte tillräckligt med tid för att slutföra förhandlingarna på grundval av hans dokument; man förlorade alldeles för mycket dyrbar förhandlingstid p.g.a. uttalanden från ministrar och ett upprepande av välkända ståndpunkter.
Till följd av detta fanns det inte nog med tid för att analysera de olika förslagens - som lades fram under slutfasen - konsekvenser i samband med sänkor.
Om denna fråga råder det fortfarande en betydande osäkerhet.
Vi visste alla att Europeiska unionen måste göra eftergifter för att kunna få ett avtal med Förenta staterna och dess allierade i " paraplygruppen ".
Det framgick till sist, emellertid, att eftergifterna från andra parter om " komplementaritet ", efterlevnad och Kyotomekanismerna var otillräckliga för att kompensera försvagningen av målen för utsläppsminskningen, som hade blivit resultatet om förslagen om " kolsänkor " hade godkänts.
Hur skall vi gå vidare?
I första hand bör en utvärdering och en förberedelse för ytterligare diskussioner ske inom Europeiska unionen.
Med hänsyn till förberedandet av denna nästa session, bör EU inte återigen ta upp en diskussion om alla sakfrågor, utan koncentrera sig på huvudprioriteringarna, särskilt mekanismerna med " kolsänkor ", " komplementaritet " och ett kraftfullt system för efterlevnad.
Man måste se till att få en smidig övergång mellan det franska och svenska ordförandeskapet, och man bör också ha en nära kontakt med Pronk.
EU måste granska sina ståndpunkter om huvudfrågorna och, då detta är lämpligt, lägga fram nya förslag.
Kommissionen har för avsikt att, tillsammans med det kommande ordförandeskapet, utveckla en fast, gemensam EU-linje.
Förutom en ytterligare samordning inom Europeiska unionen, bör kontakterna med andra parter intensifieras.
Ett absolut villkor för ett avtal om " kolsänkor " vid nästa session, är en gemensam grupp av uppgifter, i stället för att alla parter gör sin egen beräkning.
EU kommer att fördjupa sina förbindelser med alla större grupper och kommer också att kontakta den nya förvaltningen i Förenta staterna så snart som möjligt.
Eftersom, till sist, bestämmelserna och förfarandena för Kyotoprotokollets funktion inte antagits, måste ratificeringen av protokollet skjutas upp tills efter nästa session och COP6: s möte.
De interna förberedelserna för ratificering genom det europeiska programmet för klimatförändringar och utvecklingen av ett system för handel med utsläppsrätter inom Europeiska unionen, kommer emellertid att fortsätta.
Tack för er uppmärksamhet.
Jag är beredd att svara på eventuella frågor.
(Applåder)
