# ID: svediakorp-gov407100
# author: Talmannen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 695
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Många kolleger har framfört en önskan om att vi skall hedra Gaetano Martino, med anledning av hundraårsjubileet av hans födelse.
Det är för mig en ära att i dag hedra minnet av denne store europé, vars namn är oupplösligen förknippat med Messinakonferensen 1955, där Europeiska gemenskapens grunder stakades ut.
Gaetano var en lysande läkare och politiker.
Han hedrade denna kammare med tio års deltagande, där han valdes till talman två gånger under 1960-talet.
Hans ordförandeskap fullbordade en lång politisk karriär, under vilken han hade mycket höga befattningar; först i deputeradekammaren och sedan i den italienska regeringen, där han var utbildningsminister och därefter utrikesminister.
Som minister och ledamot av Europaparlamentet utkämpade han framför allt en mycket tapper strid för det europeiska universitetet i Florens.
Hans uppfattning var att Europas gemensamma grunder är kulturella och andliga.
Redan från början visade sig det europeiska bygget vara svårt och överhopat med hinder.
Men Gaetano Martino övervann dem med framgång, med stöd av sin djupt rotade humanistiska bildning och sin orubbliga tro på Europa.
Beviset för det är att han den 1 juni 1955 - dvs. mindre än ett år efter misslyckandet med den europeiska försvarsgemenskapen; ett ambitiöst projekt - åter började arbeta på ett enande genom att föreslå en konferens i Messina, som alla vet skulle utgöra grunden till Romfördragen från 1957.
Den europeiska motorn - som då stod still - startade således plötsligt på nytt, och den gemensamma marknaden blev verklighet.
Vi har bestämt oss för att samla Gaetano Martinos tal i en publikation, eftersom de är uppbyggliga för ungdomarna, som inte har upplevt den hårda efterkrigsperioden.
Från talarstolen i Strasbourg 1958 hävdade han: " för första gången i den här kontinentens historia, mer präglad av krig än av fred, bevittnar vi ett allmänt enande av ekonomin.
Därmed tryggas framtiden, och ett perspektiv framträder om en stor gemenskap som omfattar människor med olika språk, seder och trosriktningar, och där vårt parlament är ett av de institutionella organen ".
Kära kolleger!
Så här några dagar före Europeiska rådets toppmöte i Nice kan jag bara uttrycka en önskan om att arvet från Gaetano Martino och Messina-andan fortsätter att vara en inspirationskälla för oss alla, och särskilt för dem som har ansvaret för vår kontinents framtida öde.
(Applåder)
Kära kolleger!
I likhet med er alla hade jag självklart önskat att vi kunde öppna denna sammanträdesperiod utan att behöva erinra om de nya offren för ETA: s terrorism.
Tyvärr har ett nytt våldsbudskap riktats mot våra demokratier, med det särskilt förhatliga mordet på Ernest Lluch.
Den 22 november - dvs. samma dag som 25-årsdagen för kung Juan Carlos kröning, en händelse som öppnade vägen för demokratin i Spanien - fick en av denna demokratis främsta personer i sin tur betala med sitt liv för sin tro på frihet, tolerans och respekt för den andre.
Vid er sida, herr Enrique Barón Crespo, var han ert lands hälsovårdsminister.
Tillsammans - herr Joan Colom - slogs ni under 1960-talet för demokratin i Spanien.
Han var känd för att ha varit en aktör i den spanska övergången och för sin medverkan till Kataloniens självständiga status; han var älskad för sin hjärtlighet och respekterad för sina kvaliteter som politiker och framstående akademiker, men Ernst Lluch valdes ut av sina mördare av det enda skälet att han månade om rättsstatens principer.
Till hans familj, hans närmaste, hans vänner och alla dem i Spanien som tror på demokratins styrka, framför jag mitt djupaste medlidande.
Nästan en miljon spanjorer, oavsett politisk tillhörighet, har rest sig för att protestera mot detta föraktliga mord.
Det är Europaparlamentets skyldighet att tala om för dem att det står på deras sida, och jag föreslår - än en gång - att vi håller en tyst minut för att visa vår solidaritet och våra starka känslor.
(Parlamentet höll en tyst minut.)
