# ID: svediakorp-gov407066
# author: Banotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 559
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
I mer än sex år har jag haft äran att vara Europaparlamentets särskilda medlare när det gäller barn som förs bort över landsgränserna.
Denna roll utvecklades först av talman Plumb, på begäran av många kvinnor i Frankrike vilkas barn hade bortförts och med vilka de inte längre hade någon kontakt.
De sökte hjälp från parlamentet.
Sedan dess har många andra människor också sökt Europaparlamentets hjälp när deras barn har förts bort.
Jag har arbetat med dessa frågor i över sex år och haft flera betydande framgångar med att hämta tillbaka bortförda barn, till stor del tack vare Europaparlamentets stöd och resurser.
De flesta fall som gäller bortförda barn hanteras faktiskt mycket effektivt och korrekt av de centrala myndigheterna i alla medlemsstaterna.
Tyvärr får jag i allmänhet ta hand om de mer komplicerade fallen.
Kärnfrågan i denna förordning, som egentligen har forcerats fram under det franska ordförandeskapet, är umgängesrätten för föräldrar som inte har vårdnaden om barnet.
Den har redan utnämnts till " Bryssel III-frågan ", inte så mycket ett direktiv som en förordning.
Som sådan har den samma begränsningar som Bryssel II-konventionen, men också några av dess starka sidor.
Den handlar uteslutande om barn till par som en gång har gift sig med varandra.
Den handlar om barn under 16 års ålder.
Det är också ett direktiv vars syfte har beskrivits som både blygsamt och pragmatiskt - och det är verkligen en blygsam liten förordning.
Den riktar in sig på föräldrar som bor i en annan medlemsstat än den där vårdnadsfrågan avgjordes och som vill ha umgängesrätt.
Den skulle göra det möjligt att föra barnet till en annan medlemsstat under en begränsad tidsperiod så att umgängesrätten kan utövas.
För att detta skall kunna fungera är det avgörande att en dom om umgängesrätt i en medlemsstat erkänns inom hela EU.
Ett undantag från denna princip skulle vara om vårdnadshavaren bevisar att besöket till följd av nya omständigheter skulle äventyra barnets fysiska och moraliska hälsa.
Denna förordning kommer otvivelaktigt att komplettera Haagkonventionen om internationella bortföranden av barn.
Den är inget försök att tvinga på en medlemsstat gällande lagar i en annan, utan helt enkelt ett försök att ömsesidigt verkställa dessa vårdnadsdomar.
I vissa medlemsstater är man bekymrad över grundlagsaspekter, i synnerhet i Tyskland och i Österrike.
Man är rädd att den förälder som ansöker kan begära umgänge med barnet och den andra föräldern bara har åtta dagar på sig att svara.
Visst är många av våra domstolar mycket långsamma och tungrodda och det finns stora svårigheter med att få dem att handla snabbt i dessa frågor.
Det finns också en oro för att barn skall återföras med tvång.
Jag tror att det faktum att det finns bra lagar som kan tillämpas i alla medlemsstaterna har haft en betydande inverkan när det gäller att minska antalet bortföranden av barn.
Förhoppningsvis är det detta som denna förordning kommer att göra medlemsstaterna emellan.
Tyvärr är den inte tillämplig utanför Europeiska unionen och det finns en oro för att den skall komma i konflikt med Haagkonventionen.
Detta kommer dock ministerrådet att diskutera, och jag rekommenderar att kammaren antar förordningen.
(Applåder)
