# ID: svediakorp-gov407052
# author: MacCormick (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 534
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Om det är någonting jag har lärt mig om valkretsproblem sedan jag valdes in i detta parlament är det hur mycket tolkningen av artiklarna 5 och 6 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna varierar i Europa - rätten till en kort häktningstid före rättegången och rätten till en snabb rättegång, rätten att bli frigiven i avvaktan på rättegång om denna inte kan genomföras snabbt.
Dessa rättigheter tolkas på mycket olika sätt i olika delar av unionen.
Jag kommer från ett land där den maximala häktningstiden enligt lag är 110 dagar.
När en person suttit häktad i 110 dagar utan rättegång måste han friges och kan aldrig mer åtalas för samma brott.
Vad jag förstår är förhållandena i franska och portugisiska fängelser väldigt annorlunda.
Människor kan hållas inspärrade oerhört länge i avvaktan på rättegång.
Vi har ingen riktig gemensam kultur när det gäller dessa viktiga punkter i Europa.
Exakt detsamma gäller för vår poliskultur.
Har vi en poliskultur där tanken är att kvarhålla människor i häkte så kort tid som nödvändigt, förete bevisning så snabbt och effektivt som möjligt och få rättegångarna att rulla på, eller har vi ett system där människor gör vad de har lust med?
Det vore bra om vi kunde utveckla en gemensam poliskultur baserad på bästa praxis i Europa, men som jag sade i en annan debatt i veckan är risken att vi utvecklar en slags allmän nonchalans och hamnar på den minsta gemensamma nämnaren, inte den största gemensamma faktorn.
Låt oss se till att polisakademin, om vi får en sådan, som Posselt betonar i sitt betänkande föds ur behovet att utveckla och öka respekten för mänskliga och medborgerliga rättigheter i vår poliskultur.
Effektivt polisarbete är inte bara att haffa människor och spärra in dem.
Det handlar om att hitta dem som faktiskt begår brott och bygga upp ett mål mot dem på ett civiliserat sätt, med det rätta sambandet mellan åklagarnas och polisens arbete.
Det vore mycket bra om vi kunde få en polisakademi för hela Europa som gör detta eller börjar utveckla en gemensam kultur av detta slag.
Större delen av de talare som har talat hittills verkar anse att det är avgörande att akademin har ett enda permanent säte.
Jag inser att det behövs ett permanent säte för dess administration, men jag vill att ledamöterna allvarligt tänker över huruvida det - om man vill skapa en gemensam poliskultur i Europa - är bättre att flytta alla till en plats eller att ha kurser som från år till år eller beroende på ämne flyttar runt till olika polishögskolor och -akademier i olika delar av unionen.
På så sätt kommer människor att börja inse skillnaderna i lokala uppfattningar och tillvägagångssätt.
Vi hoppas att våra polisstyrkor med tiden verkligen kommer att lära av varandra och lära sig bästa praxis av varandra, inte sämsta praxis.
Om vi kan åstadkomma detta får vi en polisakademi som vi som européer kan vara stolta över.
Jag hoppas att det blir resultatet av detta utmärkta förslag och detta utmärkta betänkande.
