# ID: svediakorp-gov407005
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,040
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
För det första skulle jag vilja uppmärksamma att kommissionen med tillfredsställelse ser att Villiers betänkande inte bara påverkar utvärderingen av kapitalbasdirektivet utan också den aktuella översynen av ändringarna i förordningarna om utjämning av kapital.
Och vi anser också att det är tillfredsställande med det viktiga bidrag detta betänkande ger i hela processen.
Reaktionen inför kommissionens och Baselkommittén för banktillsyns samrådsdokument om denna fråga är positiv och jag skulle vilja kommentera den senare.
Jag menar att befogenheten för Baselkommittén för banktillsyn inte har något att göra med Europaparlamentets befogenhet.
Det finns ingen lagstiftande behörighet men man får inte heller glömma några viktiga situationer och det är att Baselkommittén tillhör 10-gruppen och även om den inte är lagstiftande används dess normer i 130 länder och av många internationella organ, som t.ex.
Världsbanken, Valutafonden och naturligtvis av tredje land.
Därför är det viktigt att inte avskärma oss från vad som händer i Basel, även om det är uppenbart att vi har vårt eget lagstiftningsförfarande.
Det är viktigt att vi definierar egna spelregler som också gör det möjligt för oss att påverka såväl det som beslutas i Basel som i unionen.
Efter denna första kommentar skulle jag vilja tala om att jag tror att de ekonomiska aktörerna också anser att det är tillfredsställande med den fokusering som givits dessa kapitalregler som stärker frågan om riskhantering.
Kommissionen anser att det breda stödet i betänkandet för denna fokusering, som jag tidigare nämnt, om kommissionens rådgivande roll naturligtvis är positivt.
Betänkandet sammanfaller i stort med kommissionens idéer och de mål som vi försöker uppnå.
Kommissionen kommer att fortsätta att vara särskilt uppmärksam på att försäkra att man tar hänsyn till de eventuellt sårbaraste sektorerna.
Betänkandet tar upp några orosmoln avseende den möjliga skada som kan uppstå, t.ex. i sektorn för de små och medelstora företagen, och också vårt banksystem och våra investeringsinstitut, som inte upprätthåller en konkurrensnivå i Europeiska unionen och mellan Europeiska unionen och övriga länder i världen.
Alla vet vi att Lanfalussy i denna fråga har utarbetat ett mycket tydligt och oerhört användbart betänkande, som vi tror kan tjäna till att arbeta i mer effektiva lagstiftande termer, mer kapabla eller mer anpassade skulle vi kunna säga till de förändringar som sker på marknaden.
Vi måste ta itu med en verklighet i vilken vi måste uppnå att de nya direktiven inte är överspelade vid den tidpunkt de antas och att reglerna i de gällande direktiven skall kunna bestå i enlighet med den snabba utvecklingen på finansmarknaderna.
Bristen på kapacitet att anpassa sig, bristen på flexibilitet skadar våra finansföretags konkurrenskraft.
Jag menar för det första att vår lagstiftning måste vara tillräckligt aktuell och tillräckligt flexibel för att svara mot marknadens snabba utveckling.
För det andra måste vi undvika de alltför höga kostnader som kan påverka kreditinstituten och i konsekvens därmed på indirekt sätt kunderna vid dessa kreditinstitut.
Vi bör stödja dessa mål med hjälp av väl övertänkta, säkra regler som garanterar våra marknaders och våra institutioners säkerhet.
Slutligen, och det är en nyckelfråga, är vi helt medvetna om att vi måste respektera den institutionella balansen som slagits fast i fördraget.
I dag är det fortfarande alltför tidigt att tala om en formell ståndpunkt från kommissionen i dessa frågor men vi kan kanske definiera några delar i utformningen av den möjliga inställningen.
Denna inställning skulle kunna handla om olika nivåer.
En första nivå skulle innefatta de grundläggande principerna, codes principals som skulle innefattas i vissa regler som t.ex. direktiv.
För det andra, en nivå med tekniska detaljer som skulle omfatta den del som är mest utsatt för förändringar, om vi vill upprätthålla en anpassning mellan regleringen och god praxis.
Detta skulle kunna innefattas i bilagor till dessa direktiv och vi borde finna ett tillfredsställande system för att ändra dem snabbt.
Vi talar då om en andra beslutsnivå.
Det skulle finnas en tredje nivå som skulle motsvara utvecklingen av mekanismer som skulle göra det möjligt att främja en fasthet och överensstämmelse i övervakningen och också att stärka medlemsstaternas och kommissionens roll.
En grundfråga för oss avseende processen är den form med vilken vi måste uppnå att den nuvarande institutionella balansen bibehålls.
För parlamentet blir det i framtiden nödvändigt att de principer som är grund för dess beslutsfattande tillfredställs genom en överenskommelse om denna framtida regleringsmodell samt att dessa principer, det parlamenten kan gå med på förstås, skall vara betydande och inte handla om allmänna frågor utan om mycket konkreta frågor.
Dessa är några första tankar om hur vi skulle kunna uppnå en snabb lagstiftningsprocess som är kontrollerbar och effektiv inom fördragets aktuella regleringar.
Jag hoppas att parlamentet kommer att delta aktivt i diskussionerna under de närmsta månaderna.
För att återgå till de specifika ändringsförslag som kommer att göras och som innefattats i betänkandet skulle jag vilja göra två kommentarer.
För det första det som handlar om ändringsförslag 8 och 13.
Användningen av en fokusering som grundar sig i en intern klassificering måste introduceras på ett säkert och väl övertänkt sätt.
För många institutioner kan det vara vare sig önskvärt eller lämpligt och naturligtvis kan användningen aldrig vara obligatorisk.
Sedan första stund har kommissionen varit positivt inställd till utvecklingen av en fokusering med en bred intern registrering som är underställd normer som kan utarbetas i institutioner och som är väl bearbetade, oberoende av storlek eller sektor.
Det är en positiv utveckling som vi önskar antas av så många institutioner som möjligt, men vi medger att det inte är önskvärt att insistera på en fokusering med intern registrering för alla kreditinstitut.
När det gäller ändringsförslag 12 om revisionssystemet av övervakningen vill jag säga att det ligger inom övervakarnas behörighet att begära eller fastställa en högre nivå än minimum för kapitalkraven.
Förslaget att använda detta instrument endast som en slags sista instans skulle minska verkan av granskningen av övervakningsprocessen som nyckelfråga för denna ram.
Därför anser vi att denna situation skall bibehållas som den är.
