# ID: svediakorp-gov406990
# author: Alyssandrakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 365
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Hälsa är ett värde och inte en handelsvara som kan utsättas för konkurrensen.
I samband med att avregleringen drivs fram ytterligare agerar kommissionen också inom sektorn för hälso- och sjukvård genom att bereda marken för nya reformer som vidgar verksamhetsfältet för försäkringsbolagen och att bistå vid minsta svårighet som kan uppstå i verksamheten för de privata försäkringsbolagen på nationell nivå och på gemenskapsnivå.
För EU har principen om en fri tjänstesektor större betydelse än rätten till hälsa och vård, och den underminerar därigenom metodiskt och systematiskt det offentliga hälso- och sjukvårdssystemet, särskilt inom området för vård, med det anstötliga gynnandet av de privata försäkringsformerna som ett " nödvändigt " komplement eller t.o.m. substitut för den offentliga sociala tryggheten.
EU: s ekonomiska och sociala politik, som har lett till en minskning av köpkraften och arbetstagarnas möjligheter när det gäller att bidra till de offentliga utgifterna, uppkomsten av nya sjukdomar och läkemedelsföretagens okontrollerade verksamhet har framkallat en märkbar ökning av utgifterna till hälso- och sjukvårdssektorn.
Problemen med att täcka kostnaderna för läkarvård som uppkommer på grund av den budgetdisciplin och begränsning av utgifterna som EMU påbjuder, leder till att åtgärder vidtas för att vältra över kostnaderna för hälso- och sjukvården på arbetstagarna.
Skillnaderna mellan försäkringssystemen i medlemsstaterna och de möjliga hindren för fri rörlighet för människor och fri bosättning i annan medlemsstat kan inte användas som förevändning för en privatisering av en stor del av, och kanske senare av hela, vårdsektorn.
Ett faktiskt mål för dessa förslag är att utvidga avregleringen till nyckelsektorer som kommer att tillhöra monopolkapitalet, under förhållanden av förvisso utpräglad koncentration och sammanflätning med försäkringssystemet och generellt med finanskapitalet och dess ökade delaktighet i investeringsbolag.
Vi anser att målet bör vara att stärka det offentliga hälso- och sjukvårdssystemet liksom systemet för social omsorg och att ett konkret innehåll säkerställs i begreppet allmän service genom att varje medborgare erbjuds läkarvård och förebyggande åtgärder av hög kvalitet, detta med särskild uppmärksamhet riktad mot dem som bor i avlägsna regioner eller på öar, inom ramarna för ett gemensamt, offentligt hälsovårds- och socialförsäkringssystem.
