# ID: svediakorp-gov406962
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 948
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag skall försöka kommentera båda frågorna.
För det första när det gäller Myanmar har min kollega Chris Patten redan i denna kammare beklagat de ständiga överträdelserna mot de mänskliga rättigheterna som begås av militärregimen i Burma.
Summariska rättegångar, allmänt utbrett påtvingat straffarbete, obligatoriska förflyttningar av lokalbefolkningar, hundratals politiska fångar i landets fängelser och tydliga hinder för fritt arbetande politiska partier.
Han har också uttryckt sin oro över gripandet och den förföljelse Aung San Suu Kyi och medlemmarna i det nationella demokratiförbundet utsätts för.
I kommissionen delar vi fullständigt ledamöternas oro över denna situation och vi undertecknar med all tydlighet den myckna kritik som uttalats här i dag om sättet på vilket militärregimen brukar bryta mot alla principer som den universella deklarationen om de mänskliga rättigheterna innehåller.
Den resolution som nyligen antogs i Förenta nationerna visar att unionen inte är ensam om sin oro.
Kommissionen är dock fortfarande övertygad om att man endast kan uppnå en hållbar lösning på den aktuella situationen genom dialog mellan militärregimen, den demokratiskt valda oppositionen och representanter för de etniska minoriteterna.
Rådet (allmänna frågor) har försökt ta upp argumentet om politisk dialog med militärregimen och utöva påtryckning för att få ändringar till stånd, och vi kommer fortsätta att göra det.
Kommissionen backar upp detta initiativ.
Vi är övertygade om att vi trots allt inte bör tillåta att den situation som råder i Myanmar skall använda sig av dialogen mellan Europeiska unionen och Asean-länderna som gisslan.
Det har gått tre år sedan vi hade ett ministermöte med våra partner i Asean.
Det är en alldeles för lång tid i förhållande till en region som är viktig för unionen ur politisk och ekonomisk synvinkel.
Därför tror vi att det inte är lämpligt att skjuta upp mötet.
Men det innebär inte att vi nu eller i december skall uppföra oss som om Myanmars anslutning till Asean inte hade påverkat vår relation, för det har den.
Aseans medlemmar vet det mycket väl och de är måna om att åtgärda denna skada.
Å andra sidan vet de att det bästa sättet att återuppliva förbindelserna mellan unionen och Asean är att uppmuntra Burma att verkligen anstränga sig för att lösa sitt avskyvärda beteende när det gäller de mänskliga rättigheterna.
Med grund i den vikt både de och vi ger denna relation hoppas vi att de fortsätter att vidarebefordra vår oro, som enligt vår uppfattning majoriteten av dem delar, avseende militärregimen.
Jag tror att man bör använda ministermötet Europa-Asean som ett nytt tillfälle att klart och tydligt uttrycka vår uppfattning om den situation som råder i Burma, såväl till regimen där som till Aseans medlemmar.
Därför kommer vi att utöva påtryckningar på militärregimen för att få ett slut på brotten mot de mänskliga rättigheterna och ta upp en dialog med den demokratiskt valda regimen och med företrädarna för de etniska minoriteterna.
När det sedan gäller Vietnam och situationen för de mänskliga rättigheterna skulle jag vilja ta upp följande frågor.
Man måste minnas att Vietnam är ett land i ett övergångsskede och att dess regering startade en process som 1986 ledde till antagandet av ett reformprogram som omfattade utrikes förbindelser och förändringar inom ekonomi och politik.
Vietnam har sedan dess tillämpat en utrikespolitik med öppna dörrar.
Tack vare den upptar landet den plats den är värd i våra internationella förhållanden.
Processen har också lett till undertecknandet av samarbetsavtalet mellan kommissionen och Vietnam 1995.
Under denna period har Vietnam uppnått framgångar mot marknadsekonomi.
Det i synnerhet har gett upphov till en presentation av landets ansökan om anslutning till Världshandelsorganisationen.
Något jag anser att det är bra att uppmärksamma i dag är att inom ramen för den nya konstitution som antogs 1992 har Vietnam ett nationellt valt parlament som ägnar sig åt lagstiftning och inför vilket regeringen måste stå till svars för sin politik.
I enlighet med vår information utför parlamentarikerna minutiöst sin kontrollfunktion av lagförslagen och kontrollen av regeringens politik och initiativ.
Jag tror att det är viktigt att erkänna dessa framsteg och den kontext i vilken Vietnam fortsätter att gå framåt.
Det är således uppenbart att det hänt saker, men det är också uppenbart som vissa sagt att det finns mycket kvar att göra.
Jag delar fullständigt oron för de problem som uppställts av några ledamöter.
Även om det är sant att redan nästan 23 000 personer försatts på fri fot tack vare allmänna amnestier bör vi fortsätta att uppmärksamma dem som fortfarande är fängslade på grund av politisk eller religiös åskådning.
Det är tillfredsställande att det inte finns någon officiell censur av den vietnamesiska pressen, men det är också helt uppenbart att det då och då censureras i den utländska pressen.
Det existerar också tydliga påtryckningar av de vietnamesiska myndigheterna att den egna pressen skall ha ett system med självcensur.
Å andra sidan även om den nyligen genomförda minskningen av antalet brott vars påföljd är dödsstraff är en positiv händelse, så bör dödsstraffet tas bort helt och hållet.
Omständigheterna kring avrättningen i början av året av en vietnamesisk / kanadensisk medborgare stärker utan tvekan vår övertygelse i denna fråga.
Kommissionen och medlemsstaterna deltar i alla initiativ som antagits av unionen inför Vietnams regering när det gäller de mänskliga rättigheterna och jag kan försäkra er om att i denna process kommer vi att fortsätta att uppställa konkreta problem och specifika fall och främja den ständiga förbättringen av situationen för de mänskliga rättigheterna i Vietnam.
