# ID: svediakorp-gov406956
# author: Posselt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 545
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Man kan fråga sig varför Europaparlamentet ägnar sig så intensivt åt Vietnam?
Många skulle hävda att Vietnam ju ändå ligger väldigt långt från Europeiska unionen.
Men jag kan säga att exempelvis i Tyskland och i Bayern är det inte långt till Vietnam.
När man från Bayerns gränsland åker över till grannlandet Tjeckien, ser man vietnamesiska marknader och träffar många vietnameser, som är mycket aktiva särskilt i gränsområdet.
Om man åker till östra delen av det återförenade Tyskland finner man vietnameser, som där funnit en hembygd inom ramen för det kommunistiska blocket, och i väst återigen bor vietnameser, som har flytt undan just denna kommunism och har kommit till Tyskland som asylsökande och flyktingar.
Detta visar vilken nära ödesgemenskap vi sedan länge har i detta Eurasien.
Det blir ju också tydligt om man tittar på paralleller i Europas, Tysklands och Vietnams historia.
Tyskland och Europa har varit delade.
De återförenades för tio år sedan, och detta gjordes i frihetens tecken.
Vietnam fick lida under förfärliga krig, och var sönderslitet av stormakternas intressen.
Detta Vietnam återförenades också, men inte fredligt, utan med vapenmakt, och det återförenades under ett kommunistiskt system, en diktatur.
Nu har vi i Vietnam en situation där man genomför reformer som är helt ekonomiska.
Många människor har ansett att detta automatiskt även skulle leda till politiska reformer.
Men vi ser i många av Asiens stater, även i det senast diskuterade Myanmar - det är ju ett parallellfall - mycket tydligt att ekonomiska reformer, handel och samarbete, hur mycket vi än välkomnar dem, inte automatiskt leder till mer frihet och mer rättsstatliga principer.
Just i Asien finns det en risk att ekonomiska och politiska reformer kopplas bort, att det kan åstadkommas ekonomiska framsteg och ekonomisk avreglering utan liberalisering på det politiska området och utan förstärkning av rättsprinciperna, även om jag anser att utan fungerande rättsprinciper så går också handel, subventioner och investeringar förlorade.
Därför behöver också ekonomin en rättsprincipiell ram.
Därför är det så viktigt att vi entydigt arbetar för rättsprinciperna, för att de så kallade omskolningslägren skall upplösas, och framför allt arbetar för religionsfrihet.
I Vietnam har i år ett katolskt kloster exproprierats, små protestantiska folkgrupper har förföljts, missionsstationer har stängts och missionärer har spärrats in, och även den traditionsrika buddistiska kyrkan i Vietnam har förföljts på det mest brutala sätt, trots att just den hade stor del i Vietnams nationella återfödelse.
Därför är det vår plikt att arbeta för dessa politiska fångar och entydigt kräva demokrati och rättsprinciper för alla berättigade ekonomiska intressen, och att inte blunda med ett öga när det gäller de mänskliga rättigheterna, utan säga att som den största ekonomiska makten i världen vill vi samarbeta med Vietnam, men bara på villkor att man i ökande utsträckning iakttar demokrati och rättsprinciper, och att äntligen också den politiska reformprocessen kommer i gång, som skulle ha genomförts för länge sedan.
Religionsfriheten, samvetsfriheten och tryckfrihet är den avgörande prövosten, som vi använder oss av för att bedöma läget.
