# ID: svediakorp-gov406901
# author: Caudron (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 391
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Vi har nu kommit till slutet av en lång process vars mål är ett direktiv om förbränning av avfall.
Europeiska kommissionens förslag är från 1998, men eftersom parlamentet och rådet var oeniga på så pass många punkter sammankallades förlikningskommittén den 11 oktober.
I dag uttalar vi oss således om en text som är ett resultat av denna förlikning.
Jag vill erinra om att direktivet avser förbränning och samförbränning av avfall.
Dessa två metoder för avfallsbehandling bör utgöra en del av en övergripande strategi som innefattar förebyggande, återanvändning och återvinning av avfall, en strategi som samordnas på europeisk nivå.
Under debatterna i samband med Europaparlamentets två behandlingar har jag uttryckt mina tvivel och farhågor angående det faktum att man behandlar farligt och icke-farligt avfall inom ramen för samma direktiv.
Dessa legitima farhågor ledde till att parlamentet visade stor uppmärksamhet och lämnade in ändringsförslag i syfte att strikt reglera allt som rör förbrännings- och samförbränningsprocessen.
Efter många diskussioner med rådet fick vi igenom vår vilja på flera punkter.
Gränsvärden för utsläpp från samförbränning, som vanligtvis sker i cementbrännugnar, fastställs således i en bilaga.
Men om mer än 40 procent av det avfall som förbränns i den typen av anläggningar ersätts av farligt avfall eller obehandlat blandat kommunalt avfall, måste anläggningarna uppfylla strängare normer, vilka återfinns i bilagan om förbränning.
Europeiska kommissionen ville utesluta vegetabiliskt avfall från jordbruket, skogsindustrin och livsmedelsindustrin.
Vid andra behandlingen lade parlamentet till fiberavfall som uppstått vid produktion av massa, nyfiberpappersmassa och pappersmassa, om den typen av avfall är avsedd för samförbränning.
Den punkten fick parlamentet igenom vid förlikningen.
Parlamentet insisterade även med framgång på en annan punkt: anläggningar som används för förbränning av radioaktivt avfall skall uttryckligen uteslutas från direktivets tillämpningsområde.
Parlamentet utverkade även en striktare reglering när det gäller förbränningsanläggningarnas funktion, liksom en förbättrad tillgång till information för allmänheten.
Det faktum att det blir allt vanligare att farligt avfall utnyttjas får inte leda till att vi anpassar oss till produktionen av den typen av avfall, det vill jag till sist och återigen insistera på.
Vår prioritet är och bör förbli att förebygga avfallsproduktion, enligt huvudinriktningen i Europeiska unionens strategi på det här området.
