# ID: svediakorp-gov406899
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 793
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Gårdagens debatt om galna ko-krisen är i många avseenden exemplarisk.
Jag vill påminna om att UEN-gruppens insats var avgörande för att den här debatten kunde äga rum, och för att vi kunde lägga fram detta mycket samstämmiga resolutionsförslag.
Vi accepterade till sist att ansluta oss till det gemensamma resolutionsförslaget, och vi gläder oss åt att det antogs med en mycket stor majoritet, trots dess otillräckligheter och svagheter.
Däremot beklagar vi verkligen att ändringsförslagen från vår grupp inte antogs.
I dag tycks det nämligen nödvändigt att gemenskapens budget bidrar till nya säkerhetsåtgärder för uppfödarna, särskilt för de aktörer i nötköttssektorn som är allvarligt drabbade av konsumenternas förlorade förtroende.
Men det är ändå ett ofrånkomligt krav att Marrakechavtalets avsnitt om oljeväxter genast tas upp till nya förhandlingar inom WTO, eftersom det är ett avsnitt som starkt missgynnar de europeiska producenterna och eftersom vi därmed kan undvika att förbudet mot animaliskt mjöl leder till massiva importer av oljeväxter som kan innehålla genetiskt modifierade organismer.
Gårdagens debatt åskådliggjorde framför allt hur stora motsättningar det finns när det gäller hur krisen skall hanteras: motsättningar mellan medlemsstaterna, motsättningar mellan politiska uppfattningar, motsättningar mellan gemenskapsorgan; djupgående motsättningar i frågan om animaliskt mjöl; djupgående motsättningar i fråga om tester.
Vi står inför ett absolut grundläggande säkerhetsproblem som rör våra befolkningars hälsa och själva framtiden för en hel ekonomisk verksamhetssektor som spelar en avgörande roll för den sociala jämvikten i ett visst antal medlemsstater.
I den här krisen får vi därför inte nöja oss med halvmesyrer eller kompromissbestämmelser, dvs. begrepp som är fullkomligt olämpliga, när det i stället gäller att tillämpa försiktighetsprincipen genom att vidta lämpliga åtgärder för en maximal säkerhet till våra befolkningars fördel.
Debatten har visat i vilken utsträckning såväl rådets ordförandeskap som kommissionen har kört fast i den här frågan.
Det var en smula patetiskt att se rådets ordförandeskap ägna sig åt att överföra ett helt ansvarsområde genom att lägga hälsan i händerna på den framtida europeiska " livsmedelsmyndigheten ", som om det faktum att den är europeisk utgör en tillräcklig garanti för att den blir helt seriös.
Under gårdagens debatt utbröt en korseld av anklagelser.
(Det är rådets fel!
Det är medlemsstaternas fel!
Det är kommissionens fel!).
Detta visar i hur hög grad gemenskapsapparaten i realiteten fungerar som ett system för ömsesidigt frånhändande av ansvar, till nackdel för debattens enda syfte: att effektivt skydda våra befolkningars hälsa.
Kommissionen måste ha noterat vidden av de motsättningar som kom fram i fråga om vilka botemedel som skall avvärja krisen.
Den fann det för gott att förlöjliga de skyddsåtgärder som har vidtagits av vissa medlemsstater, genom att bl.a. tala om " magi " apropå totalförbudet mot kött- och benmjöl.
Samtidigt som den kritiserade vissa medlemsstaters släpphänthet, förklarade kommissionen inte att den tänkte avstå från att dra Frankrike inför EG-domstolen, på grund av att landet upprätthöll embargot på brittiskt nötkött på högst relevanta grunder.
Kommissionen planerar synbarligen ingenting annat än genomsnittliga åtgärder, vilket innebär att de stater som är mest krävande i fråga om säkerhet inte kommer att få ett " plus ", utan ett " minus ", något som i subsidiaritetsprincipens namn bör vara en anledning till att återge medlemsstaterna friheten att vidta de åtgärder som krävs för att effektivt skydda sina befolkningar och garantera deras säkerhet, mot bakgrund av opinionsläge, politisk vilja, epidemitillstånd samt den ställning som de berörda sektorerna har i ländernas ekonomi och samhälle.
De samlade EU-instansernas (rådet, kommissionen, parlamentet) oförmåga att definiera lämpliga gemenskapsåtgärder som uppfyller de mest direkt berörda medlemsstaternas behov av säkerhet kommer faktiskt att skapa problem som rör rangordning, dvs. hur den inre marknadens krav och kraven på befolkningarnas hälsa och säkerhet skall rangordnas.
Hur kan man t.ex. återställa den franska konsumentens förtroende och undvika att uppfödningsrelaterade sektorer kollapsar om man förbjuder de franska uppfödarna att använda animaliskt mjöl över huvud taget, men samtidigt godkänner import av kött från medlemsstater som fortsätter att utfodra sina djur med kött- och benmjöl och som vägrar att göra tester?
Viljan i de medlemsstater som har för avsikt att prioritera livsmedelssäkerheten och konsumenternas hälsa framför alla andra överväganden; deras vilja att främja vetenskapligt grundade beslut och försiktighetsprincipen framför åtgärder som är ett genomsnitt av olika partners ståndpunkter, i synnerhet de mest släpphänta, är något bör visas den allra största respekt.
I annat fall står det helt klart att det inte är subsidiaritetsprincipen som vägleder gemenskapsinstansernas agerande.
Betänkande (A5-0321 / 2000) av Blokland
