# ID: svediakorp-gov406893
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 854
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Gårdagens debatt om galna ko-sjukan och säkert djurfoder visade framför allt vilket extrem förvirring som råder när det gäller ansvarsfördelning och omdöme.
De nuvarande befogenheterna är delade mellan å ena sidan gemenskapen, som redan har utfärdat ett antal ofullständiga förordningar (förbud mot animaliskt mjöl i foderprodukter avsedda för idisslare, förbud mot den värmemetod som används för framställning av animaliskt mjöl samt obligatoriskt avlägsnande av " högriskmaterial "), och å andra sidan staterna, som vill behålla rätten att utforma förordningar anpassade efter deras egen situation, samt rätten att snabbt reagera och utfärda garantier för att skydda deras befolkningars hälsa.
På de här grunderna, som redan i sig är föga tydliga, ökar förvirringen till följd av två svårigheter: dels svårigheten att i högre grad harmonisera för strängare kontroller, på grund av att vissa stater, såsom Tyskland, inte vill ålägga sina uppfödare ytterligare kostnader, eftersom de inte är särskilt drabbade av sjukdomen; dels svårigheten att hantera särskiljande nationella bestämmelser, för när gränskontrollerna nästan är försvunna och produkterna inte är märkta med nationellt ursprung, löper man en stor risk att äta kött av grisar som är uppfödda på animaliskt mjöl, t.o.m. i ett land där sådant mjöl är förbjudet.
Förvirringen är nu maximal, vilket gårdagens anföranden av den franske ministern Patriat och den europeiske kommissionären Byrne visade: de verkade fullkomligt desorienterade.
Situationen visar hur oansvarigt enandet av den inre marknaden har hanterats under de senaste åren.
Det första initiativ som borde vidtas består i att omstrukturera hela systemet, revidera märkningsreglerna, återupprätta vissa nationella kontroller och inrätta ett antal nya, formulera EU: s minimilagstiftning på ett genomgående tydligt och genomförbart sätt samt ge varje stat den oumbärliga rätten att antingen gå längre eller att vidta skyddsåtgärder.
Om vi inte påbörjar detta arbete med att klargöra befogenheter, rationalisera och erkänna nationernas högre stående rätt, kommer Europa bara att fortsätta att spela en ödesdiger roll och bidra till att ansvaret urvattnas.
Vad gäller innehållet har min grupp rekommenderat strängare åtgärder för att bekämpa epidemin.
Men vi får inte nöja oss med det.
Det är mycket bra att bränder släcks, men det vore ännu bättre om vi undvek dem.
Därför vill vi ta fasta på fyra lärdomar, som vi måste ta hänsyn till i framtiden.
Första lärdomen: Vi måste förbjuda de produktionsmetoder som strider mot naturen, eftersom de förr eller senare kommer att leda till den här typen av tragedier.
Ett kvalitetsjordbruk kostar kanske lite mer, men de skenbara besparingarna i det produktivitetssökande jordbruket blir på sikt fruktansvärda kostnader för hela samhället.
Därför blir vi förskräckta när vi ser att kommissionen är i färd med att till varje pris försöka återinföra ett godkännande av genetiskt modifierade organismer, samtidigt som vi inte har någon som helst kontroll över deras effekter, och samtidigt som de inom 10 eller 20 år kan komma att ge upphov till nya tragedier i likhet med " galna ko-sjukan ".
Andra lärdomen: Ett kvalitetsjordbruk - som garanterar ett visst oberoende i fråga om livsmedel - kommer inte att kunna överleva i Europa om vi har ett världsomfattande frihandelssystem.
Men ändå ser vi att kommissionär Lamy just nu stampar av otålighet för att få sätta igång en ny internationell handelsrunda efter Seattle, och för att få jordbruket att omfattas av förhandlingarna, med avsikten att återigen framkalla en anpassning efter världsmarknaden.
Det kan inte accepteras.
Tredje lärdomen: Kommissionen måste övervakas noggrannare av staterna i de internationella förhandlingarna, så att de falska manövrerna inte återupprepas - jag borde säga förräderierna - såsom Blair House- och Marrakech-avtalen.
Genom att begränsa vår produktion av vegetabiliskt protein till amerikanernas fördel ledde dessa avtal till att vi i stället började utveckla animaliskt mjöl, som ligger till grund för de nuvarande problemen.
Enligt vår mening bör det framtida Nice-fördraget inte ge kommissionen fler befogenheter i de internationella förhandlingarna, såsom planerna ser ut just nu.
Kommissionen bör tvärtom kontrolleras närmare av regeringarna och de nationella parlamenten.
Fjärde lärdomen: Vi bör i grunden se över den politik som går ut på att helt och hållet avskaffa kontrollerna vid de inre gränserna, eftersom den gynnar alla former av illegal handel och försvårar hälsokontroller.
På samma sätt bör vi luckra upp dogmen om fri rörlighet till varje pris, en dogm som fick kommissionen att hota de stater som ville införa ett embargo på brittiskt nötkött 1996 och dra Frankrike inför EG-domstolen 1999, för att landet vägrade att häva det embargot.
Trots allt det som händer i dag har kommissionen fräckheten att stå fast vid sitt åtal, vilket visar att den fria rörligheten för produkter verkligen är en högre stående dogm för kommissionen.
Om medlemsstaterna vill sätta stopp för de här galenskaperna, bör de dra nytta av Nicefördraget för att klart och tydligt återinföra nationernas rätt att upprätta skydd av folkhälsoskäl.
