# ID: svediakorp-gov406865
# author: Villiers (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 838
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) När en bank begår ett misstag får det vidare följder än om ett annat slags företag gör det därför att människors besparingar riskeras och det finansiella systemets stabilitet kan äventyras.
Därför har vi särskilda regler för att säkerställa bankernas fortsatta solvens, att de håller sig fria från ekonomiska bekymmer och inte går omkull, och dessa regler är utformade för att skydda spararna och för att upprätthålla en ekonomisk stabilitet.
Man kommer överens om dessa regler globalt i Basel men det nuvarande ramverket är gammalmodigt eftersom det krävs samma reglerade kapitalbas.
Samma summa pengar måste sättas åt sidan för en lång rad olika risker.
Detta uppmuntrar faktiskt bankerna att välja högre risker eftersom det innebär att en bank kan satsa på en högre premie för samma reglerade kapitalavgift.
Kommissionens nya förslag, vars syfte utskottet varmt välkomnar, är att ju lägre risken är, ju lägre blir den reglerade avgiften.
Detta innebär att bankerna kommer att uppmuntras till och belönas för att minimera riskerna samt att bibehålla vederbörliga kapitalreserver i förhållande till de skulder de har.
Vi lägger fram ett antal politiska krav i vårt betänkande från utskottet för ekonomi och valutafrågor.
För det första, att man i de nya reglerna tar hänsyn till diversifieringen i bank- och investeringssektorn i Europeiska unionen.
Dessa regler gäller för många tusen små och stora banker och investmentbolag och måste därför utformas för att passa alla deras behov.
Det måste vara så enkelt som möjligt för institutionerna att använda dessa regler.
Vi går mot ett mer sofistikerat system.
Det behöver inte vara ett mer byråkratiskt och komplicerat system.
Vårt utskott accepterar kommissionens förslag om en extern ratingfunktion, med reservationen att detta är en funktion med begränsningar och att det viktigaste är att småföretagen inte skall behöva bli taxerade och inte heller skall företag utan taxering bli eftersatta.
Icke desto mindre anser vi att det är viktigt att klarlägga att bankernas interna krediträkning och deras system för intern rating måste vara en hörnsten i det nya ramverket.
Detta är det bästa sättet att skapa ett riskkänsligt ramverk för ett vitt område av banksektorn, så väl för kunder som för småföretag.
Vi välkomnar den ökade status som en minskning av kreditriskerna har fått, särskilt den kollaterala, som småföretagen kan erbjuda.
Vi accepterar också att det på lång sikt förmodligen kommer att uppstå ett behov av en ny avgift för andra risker, men vi vill poängtera att en sådan avgift inte bör införas förrän det finns en vettig metod för att mäta andra risker.
Vi accepterar också att det finns ett behov för inspektörer att ha befogenhet att lägga på särskilda avgifter och tilläggsavgifter för vissa banker.
I det nya ramverket visas tilltro till bankerna.
Vi kommer inte att tillåta dem att fastställa sina egna kapitalavgifter, men vi skulle komma misstänkt nära detta om vi inte håller noga uppsikt över deras interna system.
Det är därför inspektörerna måste ha de där extra befogenheterna för att lägga på individuella avgifter, för att säkerställa att enskilda banker håller sig till reglerna.
Till sist, och detta är det som är mest kontroversiellt, uppmanade utskottet med eftertryck att ett brådskande förfarande skall tillämpas för att genomföra denna lagstiftning.
Ändringarna har lagts fram, vilket kräver en mer försiktig tillnärmning, men vad som förenar oss är vetskapen att det vid den senaste Baselöverenskommelsen tog det USA tre månader att genomföra denna och för Europeiska unionen tog det över tre år.
Under dessa tre år var det inte bara så att bankerna inom Europeiska unionen fick kännbara konkurrensmässiga nackdelar - och det finns bevis för att de allvarligt påverkades av detta - men under dessa tre år förvägrades även de europeiska konsumenterna ett toppmodernt reglerande ramverk.
Som lagstiftare måste vi ställa svåra frågor till oss själva, om vi verkligen gör vårt bästa för de människor som valde oss ifall våra förordningar och våra lagar är gammalmodiga innan de blir inskrivna i lagstiftningen.
Vi måste åter se över alla våra alternativ, inkluderat kommittologi, snabbehandling och andra förfaranden, därför att det är farligt att reglera gårdagens marknader.
Det är vad vi kommer att göra om vi inte ser över våra förfaranden.
Vad vi måste försäkra oss om är följande: att vi har en flexibel lagstiftning, att vi har möjligheter för att snabbt genomföra den, att vi har verktyg för att uppdatera den snabbt och enkelt, att vi har verktyg för att garantera en konsekvent tillämpning av lagstiftningen i medlemsstaterna, och att vi har en lämplig demokratisk prövning av de nya förfaranden som införs.
Jag vill här i dag uppmana Bolkestein att lägga fram förslag som parlamentet kan överväga för att tillgodose dessa centrala behov.
De är mycket viktiga för den finansiella servicesektorns hälsa i Europeiska unionen.
