# ID: svediakorp-gov406807
# author: Smet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 785
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Vi övergår nu till ett mer jordnära problem, nämligen enhetliga bestämmelser för hushållsarbete som utförs av utomstående personer i privata hushåll, det är ju det som det handlar om.
Problemet är att miljoner människor, främst kvinnor, utför sådant arbete, att det även är stor efterfrågan på det, men att det inte finns några enhetliga bestämmelser som helst för det här arbetet.
Av de uppgifter som står att få framgår det att det rör sig om en mycket omfattande sektor.
Jag har alltså försökt ta reda på hur många personer - i den mån det går att kontrollera eftersom det naturligtvis ofta handlar om svartjobb - som arbetar i den här sektorn i olika länder men även i Europa som helhet.
Det rör sig om flera miljoner.
Jag har förgäves försökt att på europeisk nivå söka efter en allomfattande studie som skulle kunna ge oss insikt i hur stor sektorn är, vilka problem som förekommer i sektorn, ordningar, hur ofullständiga de än är, som finns i de europeiska länderna, de provprojekt som finns, de försök som ändå startats litet här och var, men jag måste säga att det inte fanns något att hitta inom Europeiska gemenskapen.
Det är orsaken till mitt första förslag till kommissionen: beordra en undersökning, anslå de ekonomiska medel som behövs, i den mån det behövs några ekonomiska medel för det, till exempel från medlen för kvinnostudier, det handlar ju i alla fall främst om kvinnor, eller från medlen för studier om fattigdom för det är ofta fattiga kvinnor som utför det här arbetet.
Jag tror alltså att båda dessa medel kan komma i fråga för att för en gångs skull göra en allomfattande undersökning om den här problematiken och se efter vad man försöker åstadkomma i vissa länder.
Det är alltså en första konkreta fråga.
Sedan kommer jag till den andra punkten.
Om man vill reglera den här sektorn så måste ju en del saker naturligtvis undersökas.
Den första aspekten är att sammanföra utbud och efterfrågan.
Det är inte bara så att efterfrågan på hushållshjälp ökar och utbudet av villiga krafter minskar.
Vem vill för övrigt arbeta i den sektorn om man vet att det måste ske svart utan social trygghet, och så vidare, och så vidare.
Dessutom finns det ingen plats där utbud och efterfrågan kan mötas.
Det är alltså en första aspekt.
En andra aspekt är att kostnaderna för användaren, det vill säga det privathushåll som anställer en hushållshjälp på den reglerade marknaden, på den vita marknaden, inte får vara mycket högre än priset på den svarta marknaden, annars blir ju svartjobb naturligtvis det vanligaste.
En tredje aspekt är att fördelarna för arbetstagaren, för hushållshjälpen alltså, måste vara bättre än de nuvarande fördelarna med svartjobb.
Fjärde aspekten, det måste undersökas vilken social stadga som skall gälla.
Slutligen måste allt detta nödvändigtvis innehålla ett ekonomiskt ingripande från myndigheterna, fiskalt eller parafiskalt, ett privathushåll kan nämligen inte betala en fullständig stadga, även om den är begränsad, och då stannar alla kvar på den svarta marknaden.
Jag tror att medlemsstaterna via riktlinjerna för sysselsättning, vilket redan begärts i Europaparlamentets yttrande om dessa riktlinjer, skall uppmanas att reglera sektorn.
Min fråga till kommissionen är alltså: i vilken mån kommer kommissionen att i framtiden försöka anpassa sysselsättningsriktlinjerna, och åtminstone när det gäller tjänster även hänvisa till denna tjänst och be medlemsstaterna söka efter en början till en lösning?
Sedan kommer jag till en sista punkt, invandrarkvinnorna.
Det är naturligtvis en mycket speciell problematik.
Många invandrarkvinnor befinner sig här olagligt, kommer hit med ett turistvisum och återvänder var tredje månad, till exempel till länderna i Östblocket, för att förnya sin visering och under tiden är de anställda i ett hushåll här.
I en del fall utnyttjas de och missbrukas de.
De har ingen hjälp.
De är rädda för att deras illegala situation skall bli känd om de vänder sig till någon.
Därför måste särskild uppmärksamhet ägnas åt det här.
Jag har under de gångna veckorna upptäckt att det finns ett stort intresse, både från internationella fackföreningskretsar och från ett antal nationella fackförbund.
Nederländarna har varit hos mig, belgarna har varit hos mig, italienarna också, för att diskutera den här problematiken.
Jag skulle alltså vilja rekommendera kommissionen att åtminstone börja söka efter en lösning.
