# ID: svediakorp-gov406803
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 768
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag anser att vi här verkligen har ett betänkande, en resolution, som präglas av nytänkande och som på ett mycket konkret sätt tillför utrikespolitiken en ny dimension.
Ingen skulle kunna påstå att kvinnor skulle vara bättre generaler eller bättre förhandlare.
Ingen kan påstå att kvinnor är mera demokratiska eller att de är varmare anhängare av fred.
Men vad som klart framgår i resolutionen är att det saknas en grundläggande social komponent i all slags politik för att hantera kriser, konflikter och krigens följder för samhällena.
Det är könsdimensionen som saknas.
Kvinnor har andra sociala erfarenheter, de är inte personer med färre eller fler möjligheter.
De är personer med andra erfarenheter, som är nödvändiga för sättet att bedriva politik, i synnerhet när det gäller krishantering.
Denna verklighet kommer klart till uttryck i betänkandet genom intressanta, många gånger chockerande, fakta.
Jag håller dock med vissa av de kvinnliga kollegerna om att vi behöver mycket konkreta mål och åtgärder, för att könsdimensionen skall komma till konkret uttryck i politiken, i programmen, i de olika insatserna.
Låt mig nämna några av de viktigaste rekommendationerna i resolutionen, som kräver insatser av kommissionen.
För det första, rekommendationen att uppmuntra båda könen till initiativ i fråga om fred och säkerhet genom att underlätta snabba insatser (rapid reaction facility) är en del av innehållet i den förordning om vilken beslut kommer att fattas den 4 december.
Där sägs det klart att säkerheten och stabiliteten utanför Europeiska unionens gränser kräver att man respekterar kvinnors och mäns fysiska integritet, då denna hotas.
För det andra, när det gäller stadgan om mänskliga rättigheter.
Denna stadga innehåller en rättslig grund för vår politik gentemot tredje land, när unionen vidtar åtgärder för att förebygga konflikter och ta itu med följderna av konflikter.
Den ger en möjlighet att satsa på förtroendeskapande åtgärder, att främja humanitär rätt och att stödja internationella, regionala och lokala organisationer som ägnar sig åt att förebygga konflikter.
I alla dessa insatser som finansieras av Europeiska kommissionen finns nu könsperspektivet med.
Och som exempel kan jag nämna Angola, som fick ekonomiskt stöd i fjol, för att också kvinnor och kvinnoorganisationer skall kunna medverka i ansträngningarna att slutgiltigt lösa krisen.
Den tredje punkten gäller Europeiska gemenskapens medverkan vid rehabilitering av tortyroffer.
Ett av våra mål är att man särskilt skall beakta kvinnors särskilda behov, och i fjol togs ett första steg i denna riktning, genom att fördrivna kvinnor i Bosnien erbjöds sjukvård samt psykologisk och social hjälp.
Det fjärde exemplet är kvinnornas viktiga roll i den av Europeiska gemenskapen stödda fredsprocessen på Balkan och i Medelhavsområdet.
Den femte punkten är den roll som spelas av ECHO, Europeiska kommissionens humanitära byrå, till vilken parlamentet riktat uppmaning på uppmaning att även beakta könsdimensionen.
Jag måste säga att man i ECHO-programmen i regel tar hänsyn till könsaspekten, och att man alltid försöker ta hänsyn till könsaspekten i många av de program som finansieras av ECHO, med mottagarorganisationer som Förenta nationernas flyktingkommissariat, Internationella Röda Korset m.fl. och vi kan peka på konkreta insatser under de senaste åren, där en betydande del av programmen är avsedda att främja kvinnors trygghet, hälsa och sociala ställning.
Avslutningsvis skulle jag vilja nämna Europeiska flyktingfonden.
I artikel 4.2 stadgas i fråga om möjligheten att tas emot som flykting och beviljas asyl att man kan vidta särskilda åtgärder för speciellt utsatta personer, t.ex. kvinnor.
Eftersom detta program också nämns i resolutionen, måste jag särskilt framhålla att det är medlemsstaterna som ansvarar för dessa insatser.
På initiativ av kommissionen kan 5 procent av resurserna anslås till särskilda insatser, t.ex. utbildning av personal vid flyktingförläggningarna, av polisens och sjukvårdens personal, så att man kan möta de kvinnliga flyktingarnas speciella behov.
Det betonas även i resolutionen att Europeiska flyktingfonden i denna verksamhet så mycket som möjligt tar hänsyn till könsdimensionen.
Herr talman, vi ser nu säkert en första period då könsdimensionen, kvinnors aktiva deltagande, börjar synas i de olika programmen, även om det ännu inte blivit regel.
Det räcker självfallet inte.
Det är naturligtvis en första period, men jag tror att vi kan förändra situationen genom politiska insatser och initiativ som denna resolution och genom konkreta målsättningar som både parlamentet och kommissionen måste ställa sig bakom.
(Applåder)
