# ID: svediakorp-gov406797
# author: Karamanou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 328
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Först skulle jag vilja gratulera fru Theorin till att ha tagit initiativet till detta utmärkta betänkande, som behandlar ett både viktigt och aktuellt ämne.
Dvs. hur kvinnors deltagande i förhandlingar för att lösa konflikter kan förändra världen och förvandla den förhärskande konfrontations- och våldskulturen till en fredskultur, som präglas av dialog och demokratisk konfliktlösning.
Och detta är möjligt, därför att kvinnor över huvud taget i ett historiskt perspektiv alltid har förknippats med icke-våld.
Kvinnor har andra erfarenheter än män i fråga om krig och konflikter, och hela deras liv handlar ju om att värna livet genom dialog, genom försoning, genom förhandling.
Dessa fredssträvanden hos kvinnorna kan utgöra ett alternativ, grunden för en ny kultur, fredens kultur, som innebär att man skall föra en dialog på alla nivåer och utesluta krig och våld som metoder att lösa konflikter.
Frånvaron av kvinnor, av kvinnors sätt att skapa fred, blir särskilt påtaglig, när man befinner sig i sådana krisområden som Mellersta Östern, där jag nyligen gjort ett besök.
Jag är övertygad om att Palestinafrågan med största sannolikhet skulle ha fått en rättvis och hållbar lösning, om kvinnorna, såväl palestinskor som israeliskor, hade fått något inflytande på fredsprocessen.
Vi skulle då inte ha haft dagens kris, som är en följd av misslyckade förhandlingar under sju hela år.
I fråga om Irak, dit jag reste som medlem i en grupp som skulle undersöka de praktiska konsekvenserna av embargot, skulle kvinnorna under inga omständigheter värdera olika politiska och militära syften högre än människoliv, och de skulle inte gå med på att offra 6000 oskyldiga ungdomars liv varje månad för några som helst politiska, ekonomiska eller strategiska intressen i området.
Därför måste man ta hänsyn också till denna dimension, när man utformar Europeiska unionens politik i framtiden.
