# ID: svediakorp-gov406776
# author: Alyssandrakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 204
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Ökningen av andelen elektrisk energi från förnybara energikällor är i princip positiv.
Den föreslagna andelen från förnybara energikällor, 22 procent fram till år 2010 mot dagens 13,9 procent, förefaller synnerligen ambitiös, och man frågar sig om det räcker med ett direktiv för att uppnå detta mål, i all synnerhet som direktivet bara inriktas på marknaden och inte några andra parallella åtgärder, t.ex. stöd till forskning.
En mycket allvarlig fråga är hur man skall klara av den ökade produktionskostnaden.
Direktivet talar om stödsystem, vilket i själva verket innebär att man premierar de företag som kommer att verka inom denna bransch och förlitar sig på att de så kallade marknadskrafterna skall ge den slutliga lösningen.
Detta betyder i själva verket att arbetstagarna, förutom att de får bära kostnaden, också får ge sitt bidrag till företagarnas vinst, vilket naturligtvis inte skulle ha skett, om produktion och distribution av energi hade varit en offentlig angelägenhet, såsom Greklands kommunistiska parti kräver, och om inte storkapitalet hade framtvingat privatiseringar.
Av dessa orsaker anser vi att det direktiv vi nu diskuterar inte kan leda till att det eftersträvade målet uppnås.
