# ID: svediakorp-gov406752
# author: Della Vedova (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 468
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I denna kammare hör vi mycket ofta samma gamla refräng som prisar den europeiska sociala modellen och den sociala marknadsekonomin som många stolt sätter upp som motpol till Förenta staternas vildvuxna modell.
Siffrorna om fattigdomen i Europa som ligger till grund för detta betänkande och som man har hänvisat till - 18 procents relativ fattigdom - visar däremot en verklighet som man verkligen inte kan bli entusiastisk över.
Huvudproblemet är att förstå vad det är som inte fungerar i ekonomin och i samhället i de europeiska länderna och vilka reformer man bör sträva efter för att konkret minska de fickor av fattigdom och social utslagning som plågar många områden i unionen.
Vad innebär det beslut som vi diskuterar?
Att garantera rättigheter, att skapa samordning, kommittéer som skall analysera situationen och utarbeta åtgärdsplaner mot social utslagning, att främja en dialog med berörda parter och skapa ett nätverk av icke-statliga organisationer på europeisk nivå.
För detta avsätter vi 70 eller kanske 100 miljoner euro.
Jag ifrågasätter inte de goda avsikterna bakom detta beslut, men jag oroar mig för de resultat man kan vänta sig av denna femårsplan.
Förmodligen kommer vi att veta mer om social utslagning och fattigdom ur statistisk synpunkt när perioden har gått - och det är bra - vi kommer att ha försäkrat några tiotusental personer i Europa om understöd - och det kan också vara bra - men vi kommer inte att ha drivit på för några strukturella reformer som däremot skulle kunna minska utslagningen och fattigdomen på ett bestående sätt.
I betänkandet framhåller man hela tiden två frågor: arbetslösheten och vissa gruppers erbarmliga pensioner.
Det är säkert så att dessa är två faktorer som leder till utslagning och fattigdom, men vi skall inte bota symptomen utan sjukdomen.
Om man vill ha fler arbetstillfällen måste man göra de europeiska företagen mer konkurrenskraftiga och framför allt ha modet att avreglera arbetsmarknaden.
På de håll i Europa där detta har gjorts har man uppnått bestående minskningar av arbetslösheten.
I Förenta staterna har man en mer flexibel sysselsättning som säkerställer att perioderna av fattigdom blir mycket korta eftersom arbetslöshetsperioderna är mycket korta.
Om man vill få fram resurser att ge till de pensionärer som har de lägsta pensionerna måste man ha modet att säga att vi måste hindra folk från att gå i pension vid femtio års ålder och att vi förmodligen måste göra om trygghetssystemet från grunden.
Utan reformer av arbetsmarknaden och välfärdssystemen som bygger på en grund av frihet och individuellt ansvar, inte på en storebrorsmentalitet från statens och fackföreningarnas sida, är jag rädd att våra kommittéer och vår samordning kommer att göra mycket litet för de fattiga i Europeiska unionen.
