# ID: svediakorp-gov406751
# author: Schmid, Herman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 372
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi lever i ett paradoxalt samhälle.
I den ekonomiska politiken gör vi nämligen allt vi kan för att öka effektiviteten, hastigheten och dynamiken.
I det hårda klimat som då uppstår är det allt fler som inte hänger med, som marginaliseras och som stöts ut.
Alltså: ju mer ekonomin blomstrar, desto fler tycks det bli som stöts ut i fattigdom.
Det gör att man kan bli pessimistisk.
Trots att det finns pengar och trots att Europa aldrig har varit rikare, tycks det vara svårare och svårare att skydda de svaga och ge de marginaliserade en riktig chans.
Därför är Figueiredos betänkande mycket viktigt och välkommet.
Jag vill varmt gratulera henne till betänkandet.
Det handlar om hur medlemsstaterna skall uppmuntras till att göra någonting mot fattigdom och utslagning.
Särskilt bra är det att hon så starkt betonar att det inte räcker med vackra ord och att solidaritet kostar pengar.
Det bästa är naturligtvis om man kan erbjuda bra arbete åt så många som möjligt, men i en hård konkurrensekonomi finns det många som inte klarar sig.
Enligt betänkandet kan det gälla dubbelarbetande kvinnor som alltså arbetar både utanför och i hemmet.
Det kan gälla äldre människor, vars kunskaper inte längre behövs.
Det kan gälla människor med psykiska svårigheter.
Det kan gälla stora grupper som inte har tillräckliga språkkunskaper för att få ett jobb.
Framför allt gäller det väl de många människor som arbetar men som har en lön som är för låg för att de skall kunna leva på den.
Alla dessa grupper hotas av social utslagning, om det inte kommer mycket omfattande stödåtgärder.
Medlemsstaterna måste alltså anslå mycket mer pengar än i dag till sociala insatser, riktade mot utslagning, fattigdom och social misär.
Jag nämnde det paradoxala i samhället.
Enligt den rådande ideologin anser man ju att människor själva skall ta ansvar för sina liv.
Jag anser emellertid att utslagning och fattigdom är skapade av samhällsförhållanden och att ansvaret därför är gemensamt.
I ett gott samhälle måste det finnas plats för alla, vilket är ett gemensamt ansvar.
